Generation Y - vägrar bli vuxen
Generation Y - det är namnet på morgondagens vuxna, eller faktiskt redan dagens, fast de inte riktigt vill inse det själva. De som ska ta över när 40-talisterna går i pension.
Generation Y är generationen som inte alls vill bli stor. Som inte vill ta ansvar, skaffa fast jobb, betala in till pensionsförsäkringen och bli ordentlig och tråkig och lönsam för samhället. Som har det för bra, vet för mycket, har för mycket att välja på.
- Vi har det för bra och därför mår vi dåligt, säger Loo Lönnroth. |
- Inte för att vi inte pluggar våra poäng på universitetet, korsar jorden ett par gånger och ser igenom allting på det kritiska sätt vi blivit uppfostrade till - för det gör vi, så till den grad att vi inser att det inte är lönt att rösta, för hela samhället är ändå korrupt, säger Loo Lönnroth, som är 23.
På nätet är hon ett välkänt namn. När hon inte jobbar som bartender sitter hon framför datorn och hon delar med sig av sina åsikter och har blivit något av en talesman för sin generation.
Hennes texter dyker upp på sajter som Lunarstorm, Elak Pistol och Katastrof och hon får medhåll och mothugg i form av hundratals kommentarer och mejl. I en krönika om generation Y skrev hon: "Vi försöker inte förändra världen som våra föräldrar så vackert utbildade sig för att göra. Vi försöker fly den, för vi vet att det är kört? Det är därför min generation dricker, knarkar, fixerar sig vid sitt utseende, får könssjukdomar vid tolv års ålder, prozac vid tretton och första avgiftningen vid fjorton."
Den skapade enorm debatt. Många blev förbannade, skrev att hon var cynisk och desillusionerad och att de faktiskt inte alls var några sönderknarkade idio-
ter. Ännu fler kände igen sig. I sökandet, i vilsenheten och i rädslan för att inte duga.
- Våra inre kriser, vårt självdestruktiva beteende och vårt självhat - det är det som är det läskiga med vår generation, att tonåringar skär sig i armarna och proppar sig fulla med psykofarmaka. Det gjorde inte unga människor för trettio år sedan. När våra föräldrar var unga och arga gick de ut på gator och torg och demonstrerade. Vi vänder vår vilsenhet och ilska inåt.
Hennes föräldrars generation hade något slags hopp som hennes egen generation saknar, en framtidstro, menar Loo Lönnroth.
Ett av problemen är att många känner att de redan har gjort allt, sett allt, provat allt. Ingenting är spännande eller nytt och vad finns förresten kvar att uppfinna?
- Dessutom vet vi för mycket för att tro att världen går att förändra med hjälp av plakat eller slagord. Vi blir avtrubbade, blasé och fixerade vid ytan av ren självbevarelsedrift. Det är inte det att vi inte tycker att det är hemskt med krig och orättvisor.
Men vi inser också att vi inte kan göra någonting åt dem. Det går inte att åka till Afrika och mata alla barn som svälter, det är inte ens lönt att skänka tvåhundra spänn till en insamling eftersom man ändå inte vet om pengarna kommer fram.
Bättre att bränna dem på krogen och glömma allt elände för en stund.
- Vi jagar kickar, tar droger, flyr in i klubbvärlden eller flänger jordklotet runt efter det där som ska göra oss lyckliga och hela. Det är ett ständigt sökande efter någonting som ändå finns inom oss själva.
- Kanske tycker våra föräldrar att de har hittat sina svar. Men de fungerar inte för oss.
Att unga människor vill andra saker med sina liv idag konstaterar också Henrik Oscarsson, som är docent i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och forskar kring ungdomars värderingar.
"Självförverkligande" och "ett liv fullt av njutning" har klättrat högt på listan över vad dagens 15-29-åringar tycker är viktigast, medan sådant tidigare generationer kämpade för, som "en ren värld", "landets säkerhet" och "en värld i fred", har rasat. Det är viktigare att något är bra för en själv än att det är bra för många.
Men egentligen är det inte så konstigt att människor blir mer individualistiska, tycker Henrik Oscarsson.
Att 40-talisterna vurmade för kollektivet och ville genomföra stora välfärdsreformer hade kanske inte bara med moral och samhällsansvar att göra.
- Idag har vi tillräckligt med kapacitet, utbildning och kunskap för att själva fixa de förändringar vi vill ha, här och nu. Vi behöver inte politiken och de långsiktiga lösningarna på samma sätt som man gjorde förr. Vi styr över våra egna liv.
Det där är ju väldigt bra, konstaterar Loo Lönnroth. Men samtidigt är vetskapen om att man har alla möjligheter i världen att lyckas med nästan vad som helst inte bara en välsignelse.
- Det finns en rädsla för att inte göra det bästa av livet hos väldigt många. Vi har tusen valmöjligheter, det är bara att ta för sig, och lyckas vi inte är det vårt eget fel. Och det är så mycket man ska hinna med! Vi verkar kanske bortskämda och det är vi, men vi är också väldigt vilsna.
Så hur ska det gå nu när hon och hennes jämnåriga ska ta över? Om alla är fullt upptagna med att antingen hitta eller förverkliga sig själva, vem ska egentligen sitta i Ica-butiken - och i riksdagen?
Thomas Fürth, är forskningsledare på företaget Kairos Future, som arbetar med framtidsforskning och bland annat undersöker morgondagens arbetskraft. En hel del av de skräckscenarion som brukar målas upp när Generation Y kommer på tal tycker han är just inget annat än skräckscenarion.
- Det handlar inte om att generation Y är mer fladdrig och mindre trygghetssökande, utan om en förskjutning i ålder. Man går i skolan till långt efter tonåren och väntar med vuxenlivet tills man är klar med sin utbildning. Först kring trettio får man fast jobb och skaffar barn. Den här generationen blir vuxen betydligt senare än tidigare generationer.
Men när generation Y väl blir stor på riktigt, då kommer den ändå att bli det på sitt eget sätt.
När Kairos Future siar om morgondagens arbetskraft är det med ord som "mer oengagerad", "kräver större frihet "och "ställer högre krav på att arbetet ska ge personlig behållning". Och när jobbet inte längre passar gör generation Y precis som när tv-reklamen blir tråkig - rycker på axlarna och letar rätt på något roligare.
Guldklockorna lär bli få i framtiden.
- Visst kan man tycka att "jo, jo, men när de kommer ut i verkliga livet får de anpassa sig". Men i och med att den här generationen kommer att vara åtråvärd på arbetsmarknaden, eftersom 40-talisterna snart går i pension, behöver den inte ändra sig. Det är det istället omgivningen som får göra, säger Thomas Fürth.
Men så länge de som är äldre bara skakar på huvudet och tycker att de som är unga ska skärpa sig, kommer nog inte generationsskiftet att bli alldeles lätt, tror Loo Lönnroth.
"Gamla moraliska uppfattningar krigar mot de nya tankegångarna", konstaterar hon och tycker att äldre och yngre måste försöka mötas halvvägs.
- Vi varken kan eller vill leva upp till omvärldens bild av hur man ska vara som vuxen. Men vi kanske kan vara vuxna på vårt vis! Innerst inne vill ju vi förändra världen och göra bra saker, vi också. Vi vet bara inte riktigt hur, än.
FAKTA
"Generation"Ordet generation brukar användas för att beteckna en grupp människor som är födda vid ungefär samma tidpunkt i samma del av världen och som fått sina värderingar präglade av det samhälle de växt upp i. Generationsbegreppet myntades på 80-talet av Ludvig Rasmusson, med 40-talisterna, som var den första generationen som på ett tydligt sätt skilde sig från tidigare generationer.
Rekordgenerationen
40- och 50-talisterna.
Förespråkare för frihet, jämlikhet, socialt
ansvarstagande och engagemang. Växte upp i folkhemmets Välfärdssverige och var som unga mer radikala och revoltlystna än tidigare generationer.
Rekord? Var unga under rekordåren på 60-talet, när välfärden blomstrade.
Generation X
60-talisterna och de tidiga 70-talisterna.
Ironiska, uppkäftiga, respektlösa, egotrippade. Fostrades att tro på sig själva och bryr sig mer om sina egna liv och sin karriär än om världen.
X? Anses vara diffusa och svårare att definiera än andra generationer. Namnet slog igenom med Douglas Couplands bok "Generation X".
Generation Y
De sena 70-talisterna och 80-talisterna.
Cyniska, självförverkligande, ifrågasättande, världsvana. Konsumtion är deras religion, vuxenliv och ansvarstagande skjuter de på framtiden och det sociala livet är viktigare än jobbet.
Y? Bokstaven efter X. På engelska blir det en passande dubbeltydighet (Why/varför).
Generation Z
90-talisterna och 00-talisterna.
Blir förmodligen mer protesthungriga än X och Y. Första generationen sedan 30-talisterna som växt upp med ekonomisk kris och arbetslöshet, vilket förmodligen kommer att påverka deras värderingar. Tidens våg av protester och demonstrationer tolkas av en del forskare som att något redan håller på att hända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar