tisdag 30 november 2010

ATT SKYPA ÄR FANTASTISKT

Skype

Från Wikipedia

Skype
Utvecklare Skype


Senaste utgåva 5.0.0.152 (14 oktober 2010)
Operativsystem multiplattform
Typ IP-telefoni
Licens Freeware
Webbplats Skype.com
En Skype-telefon.
Skype är ett företag verksamt inom området Internetbaserad kommunikation, främst IP-telefoni. Företaget grundades 2003 av svenske entreprenören Niklas Zennström och dansken Janus Friis, vilka tidigare gjort sig kända för fildelningsprogrammet Kazaa. I september 2005 köpte amerikanska Ebay upp Skype för minst 19 miljarder kronor - köpeskillingen kan beroende på företagets ekonomiska utveckling de kommande åren uppgå till 31 miljarder kronor. Detta gjorde Niklas Zennström till en av Sveriges rikaste män.
Den 1 september 2009 bekräftade Ebay att de sålt 65 procent av Skype för 1,9 miljarder dollar till Silver Lake Partners, Ventures, Marc Andreessens investeringsfond, Andreessen Horowitz samt till en kanadensisk pensionsfond.

Skype uppger dessa siffror över antalet användare:
  • Den 18 maj 2005 var mer än 3 miljoner Skype-användare online samtidigt.
  • Den 19 oktober 2005 passerades 4 miljoner samtidiga användare online vilket innebar att antalet stigit med 3 miljoner på 364 dagar (den magiska gränsen 1 miljon passerades 20 oktober 2004). Omräknat motsvarar detta mer än 8 000 nya användare per dag. Notera då att genomförda marknadsföringsinsatser ekonomiskt sett bör kunna betraktas som obefintliga.
  • Den 8 november 2006 passerades 8 miljoner samtidiga användare.
  • Den 29 januari 2007 passerades 9 miljoner samtidiga användare.
  • Den 2 juni 2008 var mer än 11 miljoner Skype-användare online samtidigt.
  • Den 18 september 2008 var mer än 12,5 miljoner Skype-användare online samtidigt.
  • Den 17 januari 2010 var mer än 20 miljoner Skype-användare online samtidigt.
  • Den 19 april 2010 var mer än 22 miljoner Skype användare online samtidigt
  • Den 9 november 2010 var mer än 26 miljoner Skype användare online samtidigt

Visst den tekniska utvecklingen sker med rasande takt. Jag vet...hänger med riktigt bra faktiskt. Men, vad gäller Skype är jag totalt och hopplöst förälskad. Helt förlorad i armarna på denna fantastiska produkt. Och som alltid så är gratis gott. Har svårt att förstå hur det kan vara helt gratis att kommunicera per bild och ljud över nätet. Men, jag är tacksam och fortsätter att prata med släkt och vänner över hela världen.

Jag minns när jag själv tågluffade för fullt på 80 talet. Kontakten med mina föräldrar skedde med hjälp av vykort från Grekland som tog minst 10 dagar att komma fram till brevlåddan i Skoftebyn. Någon enstaka gång drog jag till med en charmoffensiv och ringde från en telefonkiosk långt nere i södra Portugal. Jag kunde riktigt höra hur mamma Ulla andades ut när hon fick klart för sig att jag levde, var frisk och dessutom hade lite pengar kvar i magväskan. Vi lade snabbt på luren, eftersom samtalen var dyra och min tågluffarbudget snävt tilltagen.

Tänk att vara förälder på den tiden. Att inte ha en chans att kommunicera på andra vis än fast telefoni eller vykort. Visst måste det vara lättare idag. Jo, jag vet att farorna kanske blivit fler. Att våldet ökat och att man läser i tidningarna om så många hemska intermezzon. Men, nu finns bloggar, mail, Resedagboken, sms och inte minst just Skype.

Jag har en grabb som för tillfället är i Australien. Att skypa har blivit mitt nya favoritverb. Det värmer gott i föräldrahjärtat att se honom och flickvännen i bild och höra att de mår bra. Han guidar mig runt per dator i deras nya lya, visar utsikten från balkongen och riktar kameran mot sängen som helt otroligt nog är bäddad. 

Att skypa ger också så många fler nyanser av de som kommunicerar med varandra. Kroppspråket är en ovärderlig informationskälla. Och återigen....det är gratis!! Helt otroligt!!

Och nu till skoltanken i skypandet. Men, jag behöver väl knappt förklara vad jag tänker. Om en elev har en dator med Skypefunktion så öppnas världen. Du behöver inte längre undra om barnen i San Fransisco är rädda för jordbävningar - du kopplar bara upp dig och skypar med en jämnårig elev och frågar. Du kan genomföra intervjuer med en klass i Colombia. Språket övas med bästa möjliga potential. Man kan redovisa för varandra. Skapa nya kontakter. Höra om varandras vardag. Se hur man bor. Kolla vad man äter. Med mera, med mera. Din fantasi är enda stoppet.

Att skypa är fantastiskt lärorikt och framförallt gratis!!

Skaffa dig ett konto omedelbart!

 

måndag 29 november 2010

EN VANLIG MORGON - EN FREDAGMORGON 06.30 - 09.00

På jobbet halv sju som vanligt. En timma i lugn och ro. Tyst! Ingen telefon som ringer hela tiden. 70 centimeter snö utanför fönstret. En traktor röjer intensivt bort snön på Fridaskolans parkering. Kollar in morgonens mailkommunikation utan att vare sig bli överraskad eller besviken. Svarar på några brev och värmer på detta sätt upp geniknölarna.Tittar över de mailprenumerationer som jag anmält mig till. Riksdagen, Skolverket, forskningsrapporter. Inget häpnadsväckande idag, men det gäller att vara alert och hålla sig ajour med de politiska besluten i huvudstaden och vad forskarna tänker.
Vittjar brevlådan och bläddar igenom dagens skörd. Mest reklam faktiskt. Kursinbjudningar, erbjudanden om läromedelsinköp och möbelkataloger. Det mesta åker i papperskorgen omedelbums. Längst ner i botten på högen finns ett par kuvert. Tänk så underbart att folk fortfarande kommer ihåg den uråldriga konsten att sätta på frimärken på ett konvolut. Fyra nya anmälningar till skolan. Humöret stiger omedelbart ett par positiva grader när jag sprättar konvoluten och registrerar anmälningarna med dagens datumstämpel. Kul att det strömmar in nya familjer som är intresserade av att börja på vår Fridaskola.
Klockan närmar sig sju och entrédörren öppnas allt oftare. De första fritidsbarnen anländer och personalen släntrar in en efter en. Morgondialogerna brukar vara synnerligen trevliga, speciellt på fredagar, då alla verkar vara extra muntra och pigga. Det råder alltid en form av god fredagsatmosfär på vår arbetsplats.
Tar emot några tidiga sjukanmälningar och ber att få framföra min hälsning till sjuklingarna.
- Krya på er och välkomna tillbaka på måndag, säger jag och känner plötsligt en gigantisk kaffesugenhet sprida sig i kroppen. Tar trapporna i fem snabba steg och kommer upp i matsalen där febril frukostaktivitet råder. Några yngre elever hjälper till för att frukosten skall bli klar i god tid. Värmeljusen fladdrar och några föräldrar har redan kommit för att inleda fredagen med en frukost tillsammans med deras barn.
Hittar fram till kaffebryggaren och fyller på den blåa IKEA muggen. Mycket mjölk så här tidigt på morgonen. Det lär bli fler koppar innan dagen är över.
Hinner även med att " tjöta " lite med några elever och en pappa som är synnerligen sportintresserad och därmed en trevlig samtalspartner för mig. Vi hinner avhandla Leksands hockeylags form, Tottenhams kommande vinst mot Liverpool i helgen och varför  den nye förbundskaptenen Hamren slår knut på sin halsduk på ett så finurligt vis. Alltid lika kul att prata med föräldrar och därmed skapa ett gott relationskapital från bägge håll.
Fler och fler anställda och elever anländer till skolan. Det börjar bli liv i luckan - precis som det ska vara.
När klockan hamnat ett par minuter efter halv nio beger jag mig upp till ett par elever för  några allvarssamtal. Jag försöker coacha dem genom att ställa frågor som får dem att reflektera själva. Skälla eller lägga skuldbörda på eleverna är inte mitt första strategitänk. Det är ju först när eleverna själva börjar fundera och tänka, som en positiv skillnad kan uppstå. Vi tar varandra i hand och knyter nävarna som någon form av gemensam överenskommelse. Från och med nu går det bara framåt. Vi bestämmer att vi ska träffas om en vecka igen för att stämma av läget.
- Hoppas det blir en bra dag, säger vi till varandra och så springer vi åt varsina håll för att på bästa sätt fortsätta dagen.
När jag slänger en blick på min gråa klocka står den på fem minuter i nio.
Jag planerar kvickt igenom min fortsatta plan och tänker på ett snabbt lektionsbesök i sjuan, några samtal som måste ringas, fredagsfikat vid tio, det där mailet som måste iväg, beställa blommor till en sjukskriven anställd, vara med fyrorna på IUP innan lunch, käka lunch med femmorna ( alltid lika trevligt ), simning med år 3 - 4 - 5 på eftermiddagen ( Älvhögsborg ) och sen försöka avsluta dagen med ett par personalsamtal.
Det ska nog hinnas med. Tror jag. Långtråkigt hinner det aldrig bli, tänker jag och blir plötsligt uppringd av en skoförsäljare som vill komma och visa innetofflor nästa fredag.
- Du är välkommen, svarar jag och hastar vidare ut i skolkorridorerna för nya uppdrag. Klockan piper till och visar 09.00.

onsdag 24 november 2010

NÅGRA TÄNKVÄRDA CITAT KRING SKOLAN

"Vad många av oss mest av allt behöver är någon som får oss att göra vad vi kan." – Ralph Waldo Emerson

 Alla har så bråttom med att undervisa att ingen hinner lära sig något. - Agnes Repplier

 Att undervisa är att lära två gånger. - Joseph Joubert

Om du vill lära dig någonting utan och innan, försök då att lära ut det till andra. - okänd

Det kvickhuvud tog inte fel som definierade bildning som det man har kvar när man har glömt allt man fick lära sig i skolan. - Albert Einstein (1879-1955)

Skolan är inte livet, och livet inrättar sig inte efter skolan. Det är skolan som ska inrätta sig efter livet. - Karen Blixen (1885-1962)

Jag tycker om att lära mig men inte alltid att bli undervisad. - Winston Churchill

När studenterna på Lärarhögskolan är färdigutbildade får de av skolan en pekpinne som avskedspresent. Tydligare bild än så kan inte ges av vad som förväntas av dem. Lärandet ska bestå av katederundervisning, pekpinne, disciplin, ett ensidigt mässande och proppande av fakta. - Lennart Fernström, rektor

Frågan hur vi vill att skolan ska vara är ytterst en fråga om vilket samhälle vi vill ha. Vill vi ha skolan som faktaproppande fabrik för formande av lydiga medborgare? [...] Eller vill vi ha skolor där eleverna tillsammans med de vuxna utifrån nyfikenhet och barnens naturliga lust att lära får chansen att bli självständiga, kritiskt tänkande, ifrågasättande och ansvarstagande individer? Individer med tillräcklig kompetens och självförtroende för att själva söka fakta, förstå sig på sammanhang, dra slutsatser och skapa egna uppfattningar. Individer som känner empati och har kompetensen att samarbeta på ett demokratiskt sätt -
Lennart Fernström, rektor

tisdag 23 november 2010

SERENDIPITET - VAD ÄR NU DETTA?

¤ Serendipitet
Serendipitet är ett ord myntat av den brittiske författaren Horace Walpole, i ett brev till Horace Mann skrivet den 28 januari 1754. "Denna upptäckt är förvisso nästan av den typen jag kallar serendipitet, ett väldigt uttrycksfullt ord." Ordet hade han fått från vad han kallade "enfaldig saga med namnet 'Tre prinsar från Serendip' (nuvarande Sri Lanka); där deras högheter drog fram gjorde de ständigt, genom tillfälligheter och skarpsinne, upptäckter av sådant de inte var ute efter".
Den ursprungliga betydelsen av ordet var förmågan att ta tillvara upptäckter som man kommit över av en tillfällighet när man varit ute efter något annat, men idag avses ofta själva föremålet för upptäckten.
Serendipitet är nära förknippat med innovation.

Exempel på serendipitet
En stor mängd uppfinningar, läkemedel och affärsidéer bygger på Serendipitet.
När Alexander Fleming kom till sitt laboratorium lade han märke till några bakteriekulturer som stått under semestern och som det börjat växa mögel på. När han studerade plattorna närmare upptäckte han att runt mögelkolonierna växte det inga bakterier. Han kom på att möglet avgav något ämne som dödade bakterierna och upptäckte på så sätt penicillinet.

Många andra läkemedel har upptäckts genom serendipitet där man har upptäckt positiva effekter av deras biverkningar. Till exempel upptäckte Karel Wenckebach att en patient från Java som tog kinin mot sin malaria samtidigt fick mindre besvär av den hjärtklappning (tachykardi) han besvärades av.
När en glassförsäljare i i början av 1900-talet fick slut på tallrikar att servera glassen i letade han desperat efter ett alternativ. I ståndet intill såldes den syriska delikatessen zalabia, en slags hård våffla. Tillsammans testade de båda männen att rulla ihop våfflan till en strut. Succén var ett faktum och glasstruten var uppfunnen.

När Wilhelm Conrad Röntgen studerade elektriska urladdningar i ett glasrör täckt av svart papper upptäckte han ett märkligt ljussken från några papper en bit från röret. Han kom på att laddningen avgav en form av strålar som kunde passera genom olika former av materia och även påverka fotografiska plåtar. Eftersom han inte visste vad det var för slags strålar kallade han dem X-strålar, och därför kallas fenomenet X-ray på engelska. 1901 fick Röntgen Nobelpriset för sin upptäckt.

När August Kekulé, satt och dagdrömde när han försökte skriva en text om kemi såg han in i en brasa och i det halvsovande tillståndet formade lågorna bilder för honom. De dansade runt och bildade ormar. En orm bet sig själv i svansen och Kekulé vaknade med ett ryck. Han hade kommit på bensenmolekylens ringformade struktur. Detta enligt ett tal han höll 1890 inför 20-årsjubiléet för upptäckten.

Harold W. Kroto studerade vilka organiska ämnen som kan tänkas finnas i rymden. Han föreslog att en metod utvecklad av Richard Smalley för att studera kemiska ämnen med hjälp av laser även kunde användas för att ur grafit producera ämnen som bildas i stjärnor. När man gjorde försök med metoden upptäckte man att under speciella förhållanden bildades en stor mängd molekler med 60 kolatomer. Ett vidare studium av dessa molekyler visade att de var mycket stabila och hade en kolstruktur som liknade sömmarna i en fotboll. Efter arkitekten Buckminster Fuller döpte de molekylen till buckminsterfulleren. Denna molekyl förväntas ha framtida användningsområden bland annat som "smörjmedel" och inom nanotekniken, kanske även som bärare av läkemedel.

Ingvar Kamprad hade ett litet företag i Älmhult i Småland. Företaget sålde diverse krims-krams via postorder. De började även sälja möbler och för att kunna skicka möblerna som postpaket var man tvungna att skicka dem omonterade. Företaget hade ett varuhus i Älmhult och även där såldes möblerna omonterade. Detta förfarande minskade kostnaderna för lagerhållning och distribution och idag är IKEA ett av världens mest framgångsrika företag.

Att öka möjligheten för Serendipitet
Som tidigare nämnts är serendipitet ofta förknippat med innovation. Om det nu är så att serendipitet består av en tillfällighet (slump) och en skarpsynthet att kunna se vilka tillfälligheter som är viktiga, så borde man kunna öka möjligheten för serendipitet genom att experimentera mer och öka dels vår egen skarpsynthet, del dra nytta av andras skarpsynthet genom att berätta om och dokumentera våra tillfälligheter. Utöver antalet tillfälligheter och skarpsyntheten att identifiera de viktiga visar det sig att det finns en tredje faktor som ökar möjligheten för serendipitet; omgivningens acceptans att tillfälligheter är okej som en källa till nya idéer[1].
Alltså bör chefer/organisationer tydligt visa att serendipitet är okej.

måndag 22 november 2010

PINGIS I C - HALLEN

Tänk vad kul det är att få vara idrottslärare på fredagar. Hela eftermiddagen har jag idrott med år 3, 4 och 5. I fredags var det pingis på programmet i Älvhögsborg. Därnere, i C - hallen, stod 7 bord och väntade på spelsugna elever. Vi körde singel, dubbel och rundpingis. Full fart på de små vita bollarna och många skratt som ekade. Inte gjorde det något att fingret ibland var i vägen eller att servarna stundtals var besvärliga att få iväg. Kul hade vi i alla fall. Målen vi jobbade mot var:– ha erfarenheter av några vanliga idrottsaktiviteter och – behärska olika motoriska grundformer och utföra rörelser med balans och kroppskontroll. Svettiga och nöjda gick vi in i duschen!

Imorgon kommer det att handla om serendipitet!!!!

söndag 21 november 2010

ATT GÅ RONDEN

FÖLJ MED PÅ RONDEN

Så var det då dags igen. Jag gör mig startberedd inför en av veckans återkommande höjdpunkter. Det är nämligen hög tid att gå Ronden. En synnerligen trevlig arbetsuppgift för en rektor på Fridaskolan. Ibland säger vi även Upptäcksfärd, men Ronden låter en aning mer seriöst och strukturerat.
Klockan är strax före nio en högst vanlig torsdag i mars. Jag sätter på mig min skarpaste blick, de mest lyhörda öronen och vässar upp mina känselorgan. Här ska letas bra saker, goda exempel och trevliga upplevelser. För det är just detta som Ronden handlar om – att få syn på det positiva som sker i verksamheten. Visst kan det slinka med en och annan utvecklingspunkt i min spaning, runt om i skolan, men fokus ligger tveklöst på att leta efter det goda som sker. För visst är det mer spännande och energigivande att leta positiva tecken.
Alla sinnen är på helspänn när jag ger mig av. Närmare Göran Kropp och Ola Skinnarmo än så här kommer jag nog aldrig.
När jag kommer in hos ettorna sitter de fortfarande på golvet och har ringsamtal. De är otroligt duktiga på att hålla koncentrationen uppe och lyssna på varandras åsikter. Idag handlar diskussionen om kabaréföreställningen och eleverna har mängder av kreativa idéer, lösningar och gott tänk. I ettans lokaler imponeras man även av hur väl de lyckas med att få upp elevalster på väggarna. Mitt öga fastnar för ett antal teckningar med tillhörande utställningsinformation som tydligt visar vilka mål i läroplanen som arbetet har siktat mot. Viktigt av anledningen att vi på Frida inte gör undervisning av slentrian eller slump, utan hela tiden har målen i år 5 eller år 9 som riktmärken.
Jag smyger tyst vidare mot år 2 och träffar två flickor som sitter och läser tyst i ett litet grupprum.
Sätt dig hos oss, säger en av flickorna och vem kan motstå ett sådant erbjudande från två framtandslösa läsare.
Får jag vara med och läsa lite? undrar jag försiktigt.
Det får jag och blir sittande tillsammans med två åttaåringar i tio minuter. Vi läser några rader var i taget på boken Rasmus Nalle och samtalar om alla tokigheter som händer på sidorna. Ibland tittar vi på bilderna, svävar iväg och associerar vilt ut i världen ( mormors katter, Melodifestivalen , semlor, cykelpunkteringar ) för att gång på gång åter hamna hos Rasmus Nalles värld och hans vedermödor att bygga en hållbar flotte.
Jag bugar och tackar för lässällskapet. Imponerad av tjejernas läskunskaper och sociala kompetens sticker jag så in näsan hos tvåorna. Omedelbart slås jag återigen av barnens förmåga att ta ansvar för sitt arbete. Några pillar med bokstäver, andra målar rymdfarkoster och ett gäng nere i hörnet sliter med matteuppgifter. Så härligt typiskt Fridatänk. I en skolsal behöver inte alla elever göra samma sak samtidigt. Skönt att den tiden är förbi i skolhistorien.
Blir sittande en stund hos mattegänget och lyssnar intresserat hur de tänker subtraktion. Ger dem faktiskt några tanketips till strategier ( bland annat att man kan klättra uppåt i berg när man tänker minus ).
Fräckt, säger en liten ljushårig krabat i blå luvtröja. Det ska jag lära mamma. Vi blir alltid sura på varandra när jag räknar minus hemma.
Väl borta hos förskoleklassen blir man alltid hjärtligt välkomnad. De har fri lek för tillfället. Jag tittar mig runt och ser en febril aktivitet på alla håll. Några spelar schack ( undviker dock den gruppen eftersom risken att förlora är för stor ), ett annat gäng gör korv och bröd med färgad lera och några lär sig att få koll på siffror och bokstäver med hjälp av en massa askar innehållande spännande prylar. Fröknarna sitter mitt bland barnen på golvet och deltar på olika sätt i all den febrila aktivitet som pågår. Själv blir jag lite motvilligt indragen i dockvrån och får rollen som morfar i en minst sagt udda familj som tydligen är på semester och skall äta middag på restaurang. Fantasin flödar bland barnen, men jag är flexibel i min roll som ofrivillig morfar och klarar mig därför rätt så väl. Någon Oscar lär det nog aldrig bli, men en massa goda skratt får jag med mig. Plötsligt känner morfar att han måste gå på toa och därmed kan Ronden gå vidare mot treornas territorium. Trodde jag!
Jag blir dock häftigt stoppad av en trio förskolebarn som bestämt hävdar att ”morfarar” inte behöver gå på toaletten.
Efter en stunds övertalande försätts jag på fri fot efter att ha berättat att alla går på toa. Till och med kungen. Eleverna tittar storögt på min utläggning och ger med sig lite tveksamt. De beger sig tillbaka mot dockvrån med en tydlig känsla av att de nog blivit lite ”lurade”.
Hos treorna är det som vanligt skönt att dyka in. Här råder det nämligen en extremt skön arbetsro. I den högst inofficiella grenen ”arbetsro i plugget” kommer dessa år 3 elever högst upp på prispallen. Klassen är för tillfället uppdelad i två grupper. Engelska och matte. Jag vandrar runt hos eleverna som jobbar med problemlösning och får mig ett par härliga samtal. Vilken underbar icke skattepliktig löneförmån att få resonera matematik med nioåringar.
Nu känner jag suget efter kaffe och tar mig uppför trapporna till köket Den omisskännliga doften av Löfbergs Lila studsar emot mig vid trappavsatsen. Häller upp en skvätt svart koffeindryck och tar mig en spontan pratstund med de synnerligen trevliga tjejerna i vårt Fridakök. De har alltid några ord över till alla som går förbi och deras sociala bemötande är av bästa sort.
Upprymd av samtalen vandrar jag vidare mot år 5. Jag har även förmånen att vara mentor i denna elevgrupp. Så fort jag visar mig dyker det upp elever som vill ha hemuppgifter rättade eller tips om IUP arbeten. Här blir jag kvar en lång stund. De jobbar individuellt mot sina uppsatta IUP mål. Bredden på arbetsuppgifterna är stor. Mest förekommer matte, svenska och engelska. Här får jag chansen att djupintervjua några elever om dagsformen i skolan. Är man på bettet som pedagog tar man även tillfället i akt och berömmer några av de elever som gjort bra saker under den senaste tiden. Jag älskar att få ”dunka dem i ryggen”, göra en ”high five” eller ”klappa till dem på axeln” för något gott de åstadkommit. Beröm är ett underskattat fenomen, brukar jag hävda, så fort jag kan.
Mobiltelefonen ringer ( det gör den jämt säger mina elever ) och jag smyger ut ur klassrummet och svarar så tyst jag kan. Det är en mamma som undrar om hennes två barn kan få ledigt en vecka när familjen skall på fjällsemester till Idre.
Ska vi väl försöka fixa, säger jag och tillägger kvickt att det är eleven som ska ta initiativet och lägga fram förslag eller fråga om studieuppgifter under ledigheten.
Jag passar även på att berätta för mamman att hennes yngste son fått kraftigt med beröm för sin sociala kompetens vid den senaste klasskonferensen.
Det är en nöjd mamma som lägger på luren på sitt kontor. Både beviljad ledighet och beröm rätt i ansiktet på en och samma gång. Inte illa klockan tjugo över tio en torsdag i mars.
I korridoren utanför får jag syn på en elev som sitter i fönstret och ser lite sorgsen ut. Den lätt nedböjda nacken talar sitt tydliga språk och jag sätter mig bredvid honom i fönstret och börjar snacka. Det visar sig snabbt vara en mindre konflikt ute på rasten som föranlett honom att deppa. Lyckligtvis lyckas vi med gemensamma krafter reda ut bråket på fem röda sekunder eftersom konfliktens motpart satt inne i klassrummet med ett lite dåligt samvete och var omedelbart beredd till fred och försoning. Tänk vad lätt det går ibland och allt jag gjorde var att upptäcka, uppmärksamma och sammanföra eleverna. Resten av arbetet gjorde eleverna själva. På köpet fick jag chansen att berömma killarna till ett gott samarbete.
Så in genom fyrornas dörr. De jobbar med medeltiden och gör tidningar. Här gäller det att skärpa till sig och snabbt repetera de gamla historiekunskaperna. Lyckligtvis hamnar jag vid ett bord som specialiserat sig på brott och straff under denna svunna tid. Ett område jag bevarat väl sedan min egen studiedag. Ett och annat kan jag bidra med under den lilla stund jag sitter ner vid bordet. Stympningar, löpa gatlopp och stupstockar är spännande att fundera på. Vi pratar även om nästa veckas idrott som kommer att handla om inomhusfriidrott.
Dags för lunch. Hamnar vid ett bord i matsalen där det pågår en livlig diskussion kring vilken bil som är fräckast. Är man, som jag, ägare till en röd Ford Escort årsmodell 90 är det bäst att hålla en låg profil i ämnet. Striden verkar stå mellan Ferrari och överraskande nog Alfa Romeo.
Köttbullarna smakar gott och jag hastar iväg ut på rastansvar ( lägg märke till arbetstituleringen – inte rastvakt ). En halvtimme iklädd illgul jacka med Fridaskolan textat på ryggen. Även detta ett fantastiskt sätt att skaffa sig information om läget på skolan. Det blir en rad goá samtal, lite grävande vid ett litet vattenfall vid sandlådan, fotbollsstraffar vid bollplanen och lite Queenspel. Har man bara ögon och öron öppna får man reda på mängder av information och skaffar sig en rad olika spaningshypoteser att fundera vidare på.
Efter att ha plåstrat om ett sönderslaget knä med tillhörande trasiga jeans hänger jag av mig jackan och hastar upp till de äldre klasserna på skolan. Här blir det en annan typ av samtal. Idag besitter jag triumfen att mitt favoritlag Färjestad klappade till Frölunda under gårdagskvällen. Inte missar man den chansen att reta Indiananhängarna. Hittar dessutom några elever jag hör goda rykten om och för vidare detta beröm till dem personligen. Att sprida de goda historierna är en extremt viktig arbetsuppgift. Framgång föder nämligen framgång. Svårare än så blir det inte.
Åttorna har dans inne i Fridahallen, niorna jobbar med ett områdesarbete där lärarna är utklädda till poliser och för tillfället verkar diskussionerna kretsa kring parkeringsböter. Sexorna genomför undersökningar om kost och hälsa och jag blir intervjuad, i farten, kring mina motionsvanor. Sjuorna har praktiskt/estetiska lektioner och är så inne i arbetet att de inte ens märker att jag smyger in och tittar över axeln på deras arbeten.
Ronden går mot sitt slut när jag springer på en pappa som skall köpa kabarébiljetter vid receptionen. Passar på att ge hans grabb en eloge för att han är så duktig i bollspel. Jag plussar lite extra för hans förmåga att kunna passa en kompis som befinner sig i ett bättre läge. Pappan går iväg med ett snett leende på läpparna och med en familjebiljett till lördagens föreställning i plånboken.
Jag går och skriver ner några minnesanteckningar i den svarta loggboken. De goda historierna skall ju spridas vidare till mina rektorskollegor nästa onsdag då vi har möte. Då ska vi skrytskvallra en långs stund, men självklart även diskutera de företeelser som vi upptäckt kan förbättras.
Så var arbetsuppgiften Ronden klar för denna vecka. Kul att ni ville följa med mig!

HENRIK KAMP
Rektor Fridaskolan Trollhättan

fredag 19 november 2010

MINA TIO ROLIGASTE REKTORSSYSSLOR

Det finns självklart en hel del utmaningar med att vara skolledare. Fast det mesta är kul. Främst tack vare fantastisk personal, trevliga föräldrar och framförallt goá elever. Livet blir bra mycket lättare med dessa tre positiva faktorer.
Eftersom jag ofta påpekar att jag med stolthet tillhör " Kaj Kindvall generationen " så kommer här nedan min tio-i-topp lista vad gäller roliga saker som händer i rektorsjobbet. Håll till godo!
1. Ge elever positiv feedback på bra insatser - skrytskvallra
2. Ringa berömsamtal hem till föräldrar - få möjlighet att förstärka det som är bra
3. Vara med att bidra till skolutveckling
4. Få andra att växa genom att ta ansvar
5. Gå runt på skolan och prata med elever, föräldrar och personal - här får man ovärderlig info inför det fortsatta arbetet
6. Skriva månadsbrev där vi berättar om övergripande positiva händelser kring skolan
7. Ha lektionspass - aldrig släppa klassrumstaget
8. Involvera/inkludera elever i allt som de kan vara med och ha åsikter om eller faktiskt göra själva - varför ska vuxna göra det som elever faktiskt fixar på ett utvecklande vis?
9. Att alltid vara synlig och finnas mitt i verksamheten - vi har faktiskt ingen rektorsexpedition ( ni kommer väl ihåg den robusta ekdörren med lysdioderna som kungjorde ledig - upptagen - ej inne ).
10. Att gå ronden - varje vecka - strukturerat gå runt på skolan och inandas atmosfär, tendenser och mäta trivsel
Bubblare - att stå på entrétrappen vid alla terminsstarter och hälsa alla välkomna till skolan - allt enligt devisen att det skall vara lika kul att börja skolan som att fira lov.

Nästa inlägg kommer att handla om när jag går Ronden varje vecka!
KAMP 

torsdag 18 november 2010

NU BÖRJAR JAG NÅGOT NYTT! FÖRSTA BLOGGDAGEN

Nu gör jag debut!! Som bloggare alltså. Vid 48 års ålder gör jag nu något som jag inte trodde jag skulle göra. Men, det gäller att hänga med i utvecklingen. Alla verkar ju blogga idag, så varför skulle inte jag starta upp? Jag har ju saker att berätta. I mitt jobb som rektor händer en massa roliga och intressanta saker varje dag. Om man jobbar i skolan, så jobbar man mitt i verkligheten. Trender uppstår ofta i skolmiljö, språket förändras mitt i vardagen och man kan dagligen spana efter tendenser och nyheter. Jag stortrivs som rektor inom Fridaskolan. Det är drag i jobbet och ingen dag är den andra lik. Ni kommer att få läsa många positiva berättelser från skolmiljön. Så många andra samhällsdebattörer har antagit rollen att visa upp svensk skola från en negativ synvinkel. Jag tänker plocka fram godbitarna, humorn och de härliga eleverna. Med ojämna mellanrum kommer jag att publicera kortare texter som ni förhoppningsvis kommer att kunna läsa med behållning. Först dock en liten personbeskrivning - så ni lär känna mig en aning.
NAMN: Henrik Kamp
ÅLDER: 48
FAMILJ: Fru, Katarina, och en grabb, Erik 19 år
BOR: Kedjehus Halvorstorp, Trollhättan
FÖDD: Hagfors, Värmland

INTRESSEN: Resa, film, sport, träna, skola, böcker, musik
UTBILDNING: Mellanstadielärare
FAVORITKÄK: Indiskt
DRYCK: Mjölk
BÄSTA FILM: Maria Larssons eviga ögonblick
MUSIK: LeMarc, Anna Ternheim, Joel Alme, Håkan Hellström, Police
SMEKNAMN: Henka
ROLIGASTE SKOLÄMNE: Idrott och historia




Nästa gång vi hörs......10 roligaste sakerna med att vara rektor!! På återseende!
HENRIK