måndag 31 oktober 2011

KLASS 9A - VAD HÄNDE SEDAN?

"Klass 9A" - vad hände sedan

SVT-serien ”Klass 9A” skapade besk debatt. En termin efter sändning är lärarlaget på skolan fortfarande splittrat. Nu vill tre av tv-lärarna berätta, exklusivt för Skolvärlden, om vad de faktiskt lärt sig. "Lärare är inte vana vid att få kritik av någon som är jämbördig", säger Therése Flemström.
Varför vill ni vara med i Skolvärlden just nu?
Erik Änghagen: Jo, det är för att kunna ge den bild vi har av det här projektet. Vad vi har lärt oss av all feedback och av att ha en åhörare i rummet, som coachar oss. Jag kan känna att serien visade en bild, men den fick inte fram vad jag lärde mig. Det här är något vi borde använda på alla skolor över huvud taget, att öppna för varandra och hjälpa varandra. Att kunna ge och ta emot feedback utan att det betraktas som ett hot.
Är det så i dag menar du?
Erik:
Det är nog så att, kommer jag in i ett klassrum så blir läraren vaksam.
Therése Flemström: Som lärare är jag lite av en ensamvarg; jag är van vid att vara själv i ett klassrum. Det är så rent traditionellt. Och sedan när någon kommer in och ska ge feedback… så känns det läskigt först. Man är ovan att det ska komma in någon jämbördig och titta på vad man håller på med egentligen.
Malin Ledstam: Jag vet vissa saker som jag har som är brister. En del av dem kanske jag övar och blir bättre på, och sedan är det andra som man inte blir av med. Om det då kommer in någon så tänker man att de ska se alla dåliga sidor, men de bra sidorna ser de ju också.
Erik: Jag visar ju upp min personlighet, om jag bemästrar klassrummet eller inte.
På vilket sätt är det känsligare i det här yrket än i andra?
Erik:
Det är ju det som det inte är, men jag blottar ju hela mig själv i en klassrumssituation; jag står ju liksom avklädd. De är elever och jag är lärare för att jag förhoppningsvis har mer kunskap. Så kommer det in en jämbördig som kan blotta mig. Jag tror att det är det som är det jobbiga och det tycker jag nog är lite jobbigt själv också.
Jobbade ni inte med det här på Lärarhögskolan?
Therése: Under min utbildning jobbade vi väldigt lite med klassrumssituationer. Det var teoretiskt. Och i böckerna är alla elever skolboksexempel.
Erik: I början var jag vaksam, vad som ska hända med kameror och med coachen. Han gjorde ju inte det för att sätta dit mig utan för att lyfta, men man går in i det med en försvarskänsla. Sedan får jag den där feedbacken som jag kanske inte håller med om.
Vad var det han sa?
Erik:
Att jag var lite för långsam. Och att jag tappade elever. De hade inte förstått. Jag fick veta att jag var tvungen att kolla hela klassrummet. Även om de längst bak satt tysta och kunde uppföra sig så hade de inte förstått. Jag var tvungen att bolla mycket mer med dem. Röra mig runt i klassrummet och följa upp varje elev, inte bara de aktiva.
Therése: Jag kände att ”ska de komma och tycka att de känner mig efter ett par dagar?”. För det handlar mycket om att man ska känna förtroende för den som coachar en, men produktionen krävde att det skulle komma feedback så snabbt, redan innan vi hade fått en ordentlig relation.
Hur känns det i dag?
Malin:
Jag tycker att jag har lärt mig jättemycket. Jag har blivit säkrare. I vissa situationer inför eleverna var jag säker, i andra osäker.
Det låter okomplicerat?
Therése:
Det var det ju inte.
Vad var det som inte kändes bra under projektet?
Malin:
Det har varit otroligt givande för mig. Jag har en enorm styrka jämfört med innan. Jag är mer trygg i situationer och har mer saker att ta till när klassen inte gör riktigt det jag tänkt. Men jag hade velat ha mer tid med coacherna.
När fick ni era utvärderingar?
Malin:
Det fick man nästan springa efter dem och fråga: ”Kan du inte säga vad du tycker?” Jag hade velat ha det kontinuerligt, men fick det kanske efter tre veckor.
Erik: Jag hade en period med ganska intensiv coachning och då hade jag så jag kunde sitta med dem på mitt schema. Så direkt när lektionen var slut kunde jag sitta ner med coachen och gå igenom den. Jag är arbetsledare så jag har lite mer luckor än vad Therése och Malin har.
Therése: En sak som var negativ var att det var lite ont om tid till de här mötena som är så viktiga.
Hur kändes det när ni tittade på programmet?
Therése: Det var lite blandat, lite som att vara på ruta ett igen. De filmade 400 timmar och själva produkten var 4 timmar. Vissa saker var ”vad mysigt att de tog med det där” och annat kändes att ”nu får de lägga in något annat så det inte blir alldeles för negativt”, men det var spännande också.
Hur har inställningen på skolan när serien gick? Det var en del starka reaktioner efteråt, hur var det på skolan?
Erik:
De som är anti, de personerna talar för sig själva. Men det sätter en prägel i lärarrummet också. Jag var ju väldigt positiv. Serien lyfte debatten till ytan och skolan kom i fokus. På det sättet fyllde den verkligen sitt syfte. Sedan kanske det inte var min bild av skolan.
Malin: Serien visar inte hela bilden av mig, som första gången man ser mig och jag ser livrädd ut för att jag är så stressad och det är kameror runt omkring mig och coacher som ska tycka och tänka saker. Det var till och med elever som kom fram till mig efter serien börjat sändas och sa att de inte kände igen mig. Tv-publiken tror kanske att jag är sådan.
Therése: Efteråt har det blivit lättare att se att det här är ett skolprojekt som råkade spelas in på Mikaelskolan, och jag råkade vara med. Jag tänkte på hur jag ska framställa mig, ”jag ser inte klok ut och sa jag verkligen så?” Men sedan kan jag tänka efteråt att serien lyfter viktiga skolfrågor och jag råkade vara här.
Erik: Det är nästan lite roligt att se sig själv från sidan. När jag får en fråga så svarar man på något helt annat. Det är ju jag och jag säger det jag säger men det är komiskt. Man blir speglad i sig själv.
Vad hände med eleverna under tiden?
Therése:
Filmteamet blev ju som några extrapappor som hängde i korridorerna; de fick väldigt bra kontakt med eleverna och de har fortfarande kontakt med några av dem.
Malin: Första avsnittet var succé.
Therése: Det var spänd förväntan!
Malin: Sedan tyckte de att det var så många negativa bilder av klassen och hur jobbiga och stökiga de var.
Therése: De fick kommentarer på sociala medier.
Var de stökiga?
Therése:
De var nya för varandra. Sedan var de ovana vid att de lärare de känner blev granskade. De blev omhändertagande.
Erik: De fick se oss bli utlämnade.
Therése: De var ju inte med när vi fick feedback; de såg ju bara det som hände på tv.
Erik: De trodde att de behövde välja sida, och det behövde de inte.
Therése: Vi hade behövt jobba mer med hur eleverna kände under tiden programmet sändes.
Erik: De berättade hur de kände, och det får alla höra. Det var de inte riktigt förberedda på. Många reagerade över att kritiken mot er lärare blev hård.
Vad tycker ni?
Erik:
Vissa scener var lite för hårda.
Det var en lärare som kritiserades för att vara macho?
Therése:
Det var relevant, men de hade inte behövt ta upp det flera gånger. Det blev så cementerat.
Gör ni skillnad mellan projektet som sådant och den färdiga tv-serien?
Therése:
Jaaaa!
Erik: Precis allt är skillnad. De hade 400 timmar film, en hel termin som blev fyra timmar tv, en helt annan sak. Även om det var en del av projektet. Det var ju serien som skapade debatt.
Malin: Serien var inte det viktiga för mig. Det var coachningen under hösten och det som hände då som var viktigt för mig som lärare.
Men hur trodde ni att det skulle bli då?
Therése:
Nej, vi trodde ju inte att det skulle bli myspys direkt.
Malin: Jag trodde inte att jag skulle visas som någon hjälte, men jag tänkte att om jag kan visa min utveckling så kan andra utvecklas.
Therése: Vi var kanske lite naiva.
Har ni använt det ni lärt er?
Therése:
Vi försökte under våren, men precis efteråt behövde vi hitta tillbaka till arbetslaget. Det var en väldig fokus på en själv när serien spelades in och det tär på ett arbetslag. Alla upplevde det olika beroende på hur de framställdes. Det fanns de som var superanti och de som tyckte att allt var bra.
Erik: Det blev inte så mycket lagjobb. Många var väldigt anti. Jag ville gå vidare.
Men lärare som själva betygsätter andra hela tiden, ska inte de tåla en granskning?
Therése:
Det ligger inte i läraryrket. Under väldigt lång tid har det inte fungerat så.
Malin: Den som jobbar med coachning måste vara försiktig. Det gäller att vara ödmjuk och lyfta det som är bra.
Erik: Man måste bygga upp en relation för att kunna ge feedback.
Therése: Ja, relationen är allt egentligen.
Vad fick ni med er från coacherna?
Erik:
Jag fick 100 procent uppmärksamhet och all fokus på min undervisning.
Therése: Den enda gången man blir granskad annars är ju när Skolinspektionen kommer. Då är fokus ett helt annat.
Erik: Vi ska göra mer besök i klasserna och stötta på skolan, men man måste vara mottaglig för coachning, och det måste vara någon som kan coacha. Gruppen måste vara stark och öppen, men att en grupp gör som gruppledaren säger betyder inte att det är en fungerande grupp.
Therése: Det får inte vara för mycket prestige. I dag är lärarlaget för stort. Jag har förtroende för några, och några skulle jag helst inte släppa in.
Erik: På Mikaelskolan är det obligatoriskt med grupphandledning efter ”Klass 9A”. Alla kommer att få besök i klassrummet med återkoppling i lärarlaget. Jag kliver fram och tar plats på ett helt annat sätt i klassrummet.
Malin: Jag har lärt mig att hitta fler olika vägar att gå när en situation uppstår i klassrummet. Det var för snackigt i mitt klassrum, och jag var tvungen att bli bättre på att bemästra det på ett tydligare sätt, se till att en pratar i taget. När alla pratar på samma gång måste jag markera tydligare att de ska vara tysta, en elev kanske får gå ut en stund. Och i bland tittar jag på klockan och inser att det bara är en kvart kvar av lektionen eller till lunch och att det inte är någon idé att fortsätta, jag måste bryta. Så då gör jag något annat, till exempel låter dem skriva på tavlan.
Therése: Det är viktigt att ett arbetslag har samma mål det efterlever, oavsett om man håller med eller inte. Det handlar mycket om förväntningar. Om jag förväntar mig att de ska vara snackiga så blir de det. Om de har höga förväntningar på mig presterar jag bättre och tvärtom.
Malin: Jag lät mina elever skriva om sina förväntningar på sina betyg och vad som eventuellt kunde vara ett hinder för att nå dit. Många skrev att det var klasskompisarna som störde. När eleverna insåg att de själva var ett hinder för sina klasskompisar, att de andra kanske ville mer men att de blev hindrade, så blev situationen i klassen mycket bättre.
Erik: Men vad skolan gör är också att vi gör gemensam start och stopp för lektionerna. Alla lärare står i dörren och hälsar på eleverna. De kommer inte in utan material. Det står en kort introduktion på tavlan till vad vi ska göra.
Therése: Vi pratade mycket om starten, hur otroligt viktig den är och hur man kan effektivisera den. Det är lätt hänt att det plötsligt har gått en kvart och man tappar eleverna.
Erik: Jag har lärt mig kolla att alla är med. Att fråga ”har alla förstått?”, det är värdelöst. Och jag trodde att jag rörde mig mycket i klassrummet. Det gjorde jag, på en linje, längst fram. Nu flyttar jag om i klassrummet beroende på lektionen. Om jag ska prata mycket så öppnar jag upp så att det blir en liten arena i mitten av klassrummet. Jag måste se alla, även de som sitter längst bak, men jag blottar mig själv.
Therése: I början var eleverna frustrerade: ”Kan du stå still människa?” Men det blev mycket mer kontakt med eleverna.
Erik: Det är utmanande för eleverna och utmanande för en själv.
Malin: Jag framställdes som väldigt osäker och jag tror att det kan ha varit bra för andra lärare som behöver lyftas och utvecklas som inte får den chansen och hjälpen. Jag fick ett lyft själv.
Tycker ni att de var för hårda?
Therése:
Tv porträtterar barnmorskor och läkare som hjältar. På andra sidan står fuskbyggare, och vi lärare hamnade rätt nära fuskbyggarna. Det tog för lång tid av serien innan vi fick visa bra sidor.
Erik: Men det är en tv-serie. Varför måste man börja försvara hela lärarkåren? 
Ja, varför måste man det?
Erik:
Vi är dåliga på att ta feedback.
Therése: Det är ett ensamt jobb, även om det är väldigt socialt med barnen.
Erik: Jag tror att vi måste tvingas till öppenhet. Vi har inte den naturligt.
Blev det någon skillnad i elevernas prestation?
Therése:
De flesta lyfter sig själva helt naturligt i slutet av nian.
Sammanfattningsvis, vad har ni lärt er?
Therése:
”Klass 9A” sätter lärande och skolan på kartan. Vi fick lära oss om förväntat beteende och vad som står i vägen för våra mål. Det är mycket mer fokus på målen, bättre fokus på uppföljning och större fokus på oss själva.

Källa:

söndag 30 oktober 2011

HEMSKA SKAMVRÅN!!

Skamvrå är en uppfostringsmetod där ett barn med oönskat beteende placeras i ett hörn under en tidsperiod. Metoden har varit spridd i både hem- och skolmiljö, men har åtminstone i Sverige blivit allt mindre vanlig. Vissa bedömare menar att skamvrå omfattas av det generella förbudet mot kränkande behandling av barn som infördes 1979 i Sverige.

Time-out 

Begreppet "time-out" har lanserats av amerikanska pedagoger. Vid time-out placeras ett barn på en särskild plats under en kortare period och syftet är då att hindra att en konflikt eskalerar eller att avsluta aggressivt beteende. Det har blivit känd i Sverige bland annat genom de så kallade nanny-programmen på TV samt genom kommunala föräldrautbildningsprogram som till exempel Komet, Cope och De otroliga åren.
Syftet med "time-out" är enligt dess förespråkare annorlunda än för en skamvrå: time-out syftar till att dämpa en konflikt och ge såväl föräldrar som barn en andhämtningspaus, medan skamvrå är en traditionell bestraffningsform. Förespråkare av time-out hävdar att det kan genomföras på ett sådant sätt att barnet uppfattar det som en naturlig konsekvens av destruktivt beteende och inte som en bestraffning.
Psykologiprofessorn Carolyn Webster Stratton föreslår att ett tomt, tråkigt rum kan användas för ändamålet och barnets ålder i år som en tumregel för tidslängden i minuter. Enligt henne bör barnet ha varit tyst i minst två minuter innan det släpps därifrån.

Kritik mot time-out 

Barnläkaren Lars H. Gustafsson hävdar att det inte är någon skillnad mellan time-out och skamvrå samt att time-out är en metod som ger barn skamkänslor. Han kallar det "utfrysning, isolering och skambeläggning", jämför det med olaga frihetsberövande samt påpekar att det därmed strider mot både FN:s barnkonvention och föräldrabalkens kapitel 6 paragraf 1: "Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling."
http://www.kollega.se/contentImages/11114_1.gif
Regeringen som utarbetade propositionen till denna lag skall bland annat ha syftat på rumsarrest som ett exempel på vad "annan kränkande behandling" kunde bestå av. I propositionstexten stod bland annat följande: "Rumsarrest o.d. används ibland, främst i bestraffningssyfte. Åtgärden kan skapa ångest hos barnet och kan vara att beteckna som en otillåten kränkning av barnet, när den inte med hänsyn till omständigheterna rentav är att räknas som en kroppslig bestraffning eller annars faller under brottsbalkens bestämmelser." Rumsarrest och time-out är skilda fenomen, men kritiker ser alltså paralleller.

lördag 29 oktober 2011

TUR ATT DUMSTRUTEN INTE FINNS LÄNGRE



En dumstrut är en huvudbonad i form av en pappstrut. Dumstruten användes förr som bestraffningshjälpmedel för skamstraff i de lägre klasserna i skolan. Den elev som hade begått något fel blev av läraren beordrad att ta på sig dumstruten och därmed att skämmas inför sina klasskamrater. Dumstruten kombinerades ofta med en stund i skamvrån.

På engelska kallas dumstruten huvudsakligen dunce cap, men det finns även en alternativ benämning, Fool's cap, vilket i överförd bemärkelse även blivit beteckningen på ett pappersark, stort nog att tillverka en dumstrut av. Ett sådant papper motsvaras i pappershandeln av det som förr kallades helark ≈ dubbelvikt folio (se foliant) d v s något större än vad som idag är formatet A3.

Källa:www.wikipedia.se

http://ohsohightech.se/wp-content/uploads/2009/05/dumstrut.jpg

fredag 28 oktober 2011

PRAO - NÅGRA TANKAR

Prao (praktisk arbetslivsorientering; tidigare pryo, praktisk yrkeslivsorientering) innebär att svenska elever i främst skolår 5 till 9 tillbringar mellan en dag eller några veckor på en arbetsplats. I gymnasiet ersätts prao med APU (ArbetsPlatsförlagd Utbildning).

Syftet med prao är att ge eleven kunskaper om arbetslivet, inte utnyttjas som gratis arbetskraft. Det kan även vara ett stöd för elevens kommande studie- och yrkesval samt stödja den personliga utvecklingen. Elevernas behov av kunskaper och medvetenhet om sig själv samt om samhälle och arbete bör stå i centrum. Verksamheten skall syfta till att så långt som möjligt hjälpa eleverna bland annat med följande:
  • Orientera sig om arbetets betydelse för människan och samhället, om olika arbetsplatser, arbetsmiljöer och arbetsuppgifter.
  • Få erfarenhet om de villkor för demokrati, inflytande och ansvar som finns i arbetslivet.
  • Lära sig förstå de normer och regler som gäller i arbetslivet.
  • Öka elevernas kännedom och motverka begränsningar i studie- och yrkesval som beror på könsrollstänkande, statustänkande och social/kulturell bakgrund.
Prao har sin grund i 1960-talets utbildningsreformer, då det ansågs nödvändigt att ge skolan en tydligare samhällsförankring. Elever i slutet av grundskolan stod då ofta nära yrkeslivet, eftersom få läste vidare. En kritik som framförts idag är att det ofta finns en begränsad pedagogisk planering, utan elever skickas helt enkelt ut på arbetsplatser. Vidare kan dagens ofta starkt datoriserade arbetsplatser te sig svårförståeliga för många ungdomar.
Arbetsmiljöverket om PRAO och APU:
Arbetsuppgifter; Här gäller i stort sett samma regler som vid val av arbetsuppgifter vid t.ex. sommarjobb. Arbetsuppgiften ska alltså anpassas efter elevens ålder och mognad. Vid prao får endast lättare och riskfritt arbete förekomma. Riskfyllda arbetsuppgifter (bilaga 1 och 2 i föreskrifterna om minderåriga) får inte förekomma.
Svenskt näringsliv tycker 2008 att PRAO är viktigare än någonsin.
- Se praons värde, kapitulera inte inför dåligt underbyggda argument och sätt in resurser för att utveckla praon, säger Anders Lovén, universitetslektor och fil dr i pedagogik. Anders Lovén skräder inte orden när han kommenterar uttalanden om att prao har spelat ut sin roll. – Lärarförbundet med flera säger att verksamheten är otidsenlig och att många av dagens arbetsplatser är osynliga, eftersom människor sitter framför datorer eller i sammanträden.
Prao har specifika värden, som andra kontakter med arbetslivet inte ger. Inget annat överträffar att vistas på en arbetsplats, vara del i ett lag och ha vuxenkontakt under minst en veckas tid, menar Anders Lovén.
– Det finns väldigt lite sommarjobb för ungdomar nu för tiden och ingen arbetsmarknad för 15-18-åringar. I en tid när en hel generation kommer i kontakt med arbetslivet först efter 20 års ålder, är praktisk arbetslivsorientering viktigare än någonsin, understryker Anders Lovén. Han är därför inte imponerad av skolor som väljer bort prao och istället inför andra aktiviteter.
– De senaste årens satsningar på entreprenöriellt lärande är lovvärt och även projekt med riktade studiebesök eller fadderföretag. Men de kan aldrig ersätta prao, utan bara vara viktiga kompletteringar.
Under år 2006 har även Arbetsmiljöverket kritiserat prao för bristfällig arbetsmiljö. Resultatet är att allt fler kommuner avskaffat eller begränsat prao under de senaste åren.
 http://aamandapetra.blogg.se/images/2010/prao_89251348.jpg
Källa: www.wikipedia.se

torsdag 27 oktober 2011

THE TOYOTA WAY

Här finns det saker att ta till sig. Vi har på Fridaskolan tittat och jobbat med Toyotatänket en hel del. Visst är det överföringsbart från bilar till utbildning!

The Toyota Way

Det har skrivits mer än hundra böcker om Toyota. Varför vet vi inte, men det verkar som om våra värderingar intresserar många människor och företag. En sak är dock säker. Våra fem värderingar har hjälpt Toyota i motgångar och till framgångar:

Genchi Genbutsu

Sitt inte ”på kontoret”och fatta beslut. Se med egna ögon och ta reda på fakta. Hitta källan till problemen, det gör vi genom att ställa frågan ”Varför?” minst fem gånger. Så här till exempel:
  • Det är en oljefläck på golvet. Varför?
  • För att en maskin läcker olja. Varför läcker den olja?
  • För att packningen är sönder. Varför är den sönder?
  • För att packningarna inte är tillräckligt bra. Varför är de inte det?
  • För att vi gick efter priset. Varför gick vi efter priset?
  • O.s.v.
Svaret på det sista ”Varför?” här ovan kan vara att inköparna premieras för kortsiktiga besparingar. Alltså måste vi ändra sättet som vi värderar våra inköpare på om vi vill slippa problem med olja på golvet och trasiga maskiner. Hade vi bara nöjt oss med ett eller två "Varför?" hade den enda åtgärden blivit att torka upp oljan och byta packning. Men själva orsaken till problemet skulle fortfarande ha funnits kvar.

Kaizen

Ständig förbättring. Alla har ansvar för förbättringar. Ingen process är perfekt – Det finns alltid utrymme för förbättring, innovation och utveckling.
Alla har ett ansvar för förbättringar. I varje Toyota-fabrik över hela världen finns ett snöre vid det löpande bandet. Drar någon i det så stannar hela produktionen. Ändå uppmanar vi alla våra medarbetare att dra i snöret så fort de upptäcker något fel eller är det minsta osäker på någon detalj. Målet är att vi aldrig ska producera en felaktig produkt. Vägen dit är att öka ansvarskänslan hos varje enskild medarbetare för att de ska undvika misstag och för att de ska påtala fel eller tveksamheter redan när de uppstår. Vi söker inga syndabockar. I stället betraktar vi fel som möjligheter till lärande. Om inte felen kommer upp till ytan kan ju ingen förbättring ske.
”Får man verkligen stoppa produktionen?” frågar många. Ja, det får man – det är vårt absoluta allvar. Faktum är att vi ibland skickar anställda på mental träning för att de skall våga dra i snöret. Allt för att du ska få en bil som är fri från inbyggda fel.

Utmaningar

Det krävs mod och kreativitet för att klara alla utmaningar och uppnå den långsiktiga visionen.

Team work

Det börjar alltid med människor. Vi ska stimulera både personlig och professionell utveckling för individen och teamet.

Respekt

Respektera medarbetare, leverantörer, konkurrenter, miljö och omvärld. Gör allt för att förstå, acceptera, ta ansvar och skapa ömsesidigt förtroende.
Men det får inte bara bli vackra ord. För att göra nytta måste vi använda värderingarna dagligen. Till vardags kallar vi vårt sätt att tänka och arbeta The Toyota Way. Den amerikanske professorn Jeffrey Liker har skrivit en bok med samma namn som blivit en internationell bestseller. Boken bygger på mer än 20 års forskning av Toyotas företagskultur och metoder för att effektivisera arbetet. För oss räcker det med våra värderingar.

Källa: www.toyota.se

onsdag 26 oktober 2011

MAKTLEKAR - DEL 3

Maktlekar

“Rycker man till får man ett slag, ingen frågar om man vill eller inte. Säger man ifrån är man en mes och ingen vill vara med en. Då blir man utanför. Man har ett eget val, men det vill man inte.”

Citatet ovan kommer från William, en 13-årig kille. Det var när vi uppmuntrande gav honom en klapp på överarmen som han ryckte till och visade en blåslagen överarm. Han berättade om leken Box som går ut på att boxa till varandra när man mötts i skolkorridoren. Inte bara hur som helst, det finns regler. Resultatet för William blev att han inte kunde sova ordentligt eftersom armarna värkte. När vi frågade varför han inte slutade delta i leken sa han att det inte går.

Det blev startpunkten för vårt projekt om maktlekar. Efter den händelsen har vi stött på maktlekar på ett eller annat sätt på alla skolor vi besökt. Många unga berättar om många olika maktlekar som pågår under samma dag i olika utsträckning och med olika omfattning av våld och kränkningar.
Det finns många maktlekar, allt från Böghög och Slavleken till Viking och Olli med stryk. Lekarna kan vara gruppstärkande och i ett sammanhang där de inte går över styr uppfattas som spännande och roliga. Men kraften i lekarna gör att de ofta eskalerar, straffen blir hårdare och bakom många av lekarna döljer sig ”en form av mobbning” där den som är starkare kan utöva makt över den som är svagare. Unga uppfattar inte själva detta eftersom lekarna har regler, som i och för sig bara kan ändras av ledarna, men som uppfattas som rättvisa.


Lekarna handlar om att rangordna status och makt
De olika lekarna var för sig är inte alltid nya, även om nya lekar och varianter på lekar uppstår hela tiden så har många eskalerat och tagit en ny våldsammare form. Inom maktlekarna ser vi positionering och mätande av styrka och många lekar bygger på ledare och följeslagare. Vem är starkast? Vem är bäst? Vem är modigast? Grupptryck och gemenskap är starka påtryckningsfaktorer och man är villig att både ta emot våld och ge för att få vara med. Lekarna tar ett stadigt grepp om gruppen, många väljer att vara med för att inte hamna utanför, för att inte bli kallad för fegis eller bangare och ibland går de så långt att man tvingas vara utövare av våld fast man inte vill. Många unga vi mött talar om att det inte finns något val och det svåra i att dra sig ur. Det är alldeles för många som mår dåligt för att inte göra något. Det är dags att sätta fokus på maktlekarna och avslöja vad de egentligen innebär.

Några maktlekar
Det finns många olika maktlekar i många olika variationer. De har ett brett spektra gällande kränkningar och våldsinslag. Här följer exempel på några vanligt förekommande lekar, men kan läsas i sin helhet i vår lista på lekar som finns i boken Maktlekar – det dolda gruppvåldet bland unga.

Invigningsleken

Om du klippt håret eller ändrat frisyr ska du invigas. Detta sker genom att du ska böja dig framåt och låta de som deltar slå dig i nacken. Denna lek äger rum främst i korridorerna på skolan.
Suddgummibögen
Detta är ett bögtest som går ut på att du ska sudda med ett suddgummi på översidan av handen på skinnet mellan tummen och pekfingret tills det börjar blöda. Om du avslutar innan eller börjar gråta är du bög.
Ryck-leken
När någon passerar så slänger en annan elev fram en arm när den andre precis passerar. Om eleven som passerar då rycker till har den elev som slängt fram armen rätt att slå den som ryckte till med ett knytnävslag på överarmen.
Volley med Hitler
En fotbollslek där deltagarna ska skjuta volleyskott i mål. Vinnaren/vinnarna får sedan skjuta på förlorarna, det vill säga de som missat sina skott. Förlorarna får ställa upp sig med ryggen mot planket och vinnaren/vinnarna skjuter på dem. Själva skotten kallas för Hitler.
Slavleken
Slavleken utlöses ofta av en så kallat ”I dare you”- utmaning. Förlorar man så blir man slav för exempelvis en dag. Man kan tvingas göra många olika saker, från att plocka undan efter slavägaren i matsalen till att vara tvungen att begå en olaglig handling, exempelvis snatta eller kasta sten på något/någon.

 http://blogg.skonahem.com/persiljas-hus/files/2011/03/maktlek.jpg

Källa: www.almaeuropa.org

tisdag 25 oktober 2011

MAKTLEKAR - DEL 2

När leken på skolgården blir förtryck

Hur kommer det sig att så många killar och tjejer så ofta har blåmärken? De leker maktlekar; barnens vardag har blivit alltmer våldsam – det är bud­skapet i en ny bok som väcker debatt.

Pang! Du får plötsligt ett hårt slag i nacken, och det svartnar för ögonen i några sekunder. ”Invigning!” ropar din klasskamrat, och du vet mycket väl att han har rätt att slå dig när du är nyklippt – du var bara inte beredd.

Detta är en mild variant av de mer eller mindre våldsamma och ibland kränkande ritualer som barn och tonåringar i alla tider har sysslat med bakom de vuxnas rygg. De kallas nu maktlekar, och det är Sannie Wedberg, Stefan Koch och Sanna Mohr som har myntat det nya begreppet. De gör det i en bok som kommer ut i dagarna: ”Maktlekar, det dolda gruppvåldet bland unga” (Bilda förlag).

– Maktlekarna kan verka harmlösa, och de kan vara roliga och gruppstärkande – om de leks en i taget, utan alltför hårda tag, säger Sannie Wedberg. Men numera kan ett och samma barn ha så många som tio olika lekar att hålla reda på i sin vardag, och det gäller att ständigt vara beredd för att undgå sparkar och slag och i stället vara den som sparkar eller slår.
Sammantaget kan det bli mycket våld under en skoldag.

– Vi är övertygade om att maktlekarna har ökat i omfattning på senare år – barns och ungdomars vardag är numera mycket mer våldsam än vad den var för tio tjugo år sedan, säger Sannie Wedberg.

De tre författarna har tidigare arbetat inom ramen för Fryshusets sociala verksamhet bland unga. Nu är de knutna till ALMAeuropa, en ideell förening som med stöd av Socialstyrelsen och Allmänna arvsfonden utarbetar nya metoder för att motverka mobbning, drogmissbruk och hedersförtryck.
Det är ingen strikt vetenskaplig undersökning de har gjort, snarare en sonderande samtals- och intervjustudie av en hittills i stort sett outforskad problematik.

Det är främst bland ungdomar de har sökt sina informanter; de har samarbetat med fyra mellan- och högstadieskolor i Spånga och Vårberg samt på Södermalm och Östermalm, och dessutom intervjuat enskilda tonåringar i andra skolor. Sammanlagt har de tagit del av omkring fem hundra elevers erfarenheter genom gruppsamtal och intervjuer.
På så vis har de fått veta en hel del om vad barn och ungdomar gör i glappen mellan vardagens plikter. Lekarna är av olika slag och våldsamhetsgrad. De har namn som Utmaningen eller Suddgummibögen, Burkleken eller Volley med Hitler, Gul bil eller Invigning, Box delivery eller Böghög, Min kuk eller Olli får stryk, Slavleken eller Nadish. Reglerna förändras ständigt, och de varierar från skola till skola.

Vissa av maktlekarna innebär att den ena ska tjäna den andra, och om tjänaren inte lyder hotar utfrysning eller annan bestraffning, oftast i form av våld. Andra lekar handlar om att tåla så mycket smärta som möjligt, och den som drar sig ur är en ”bög” eller en ”mes” och ska ha stryk.
Det är främst killarna som deltar i maktlekarna, enligt boken, men tjejerna kan också vara med. En fjortonårig flicka berättar:”Man gör de här lekarna för att avgöra vem som ska leda gänget. Den som är tuffast och klarar mest får leda. Det handlar om makten i gänget.”
En annan flicka förklarar:
”Man vill veta vilka som är bättre och vilka som är sämre. Genom att stampa ner andra känner man sig lite bättre själv.”
En tolvårig pojke vittnar om att våldet kan vara grovt:
”Olli får stryk är en rätt farlig lek ibland … De andra kan sparka så att man tappar andan och ibland på huvudet.”
Och en femtonårig pojke förklarar vad som gäller:
”Man kan inte dra sig ur. Man måste ställa upp, annars är man en bangare. Vissa lekar är dumma men jävligt roliga. Man tänker inte på hur allvarligt det är när man är inne i det.

”

Den samlade floran av maktlekar är en i stor skala genomförd utbildning i våld och osund maktutövning, anser Sannie Wedberg.
– De här lekarna suddar ut gränserna mellan vad som är okej och vad som man faktiskt inte får göra. De påverkar därigenom ungdomarnas värderingar när det gäller makt och våld. I deras värld gäller helt andra lagar än i det övriga samhället. Och flera av lekarna urartar ganska ofta till allvarlig mobbning eller grov gruppmisshandel.
Allt beror förstås på vilka individer som är med i leken, vilka syften de har och hur de agerar.
– Det är oftast samma killar eller tjejer som styr och ställer hela tiden och bestämmer reglerna. De befäster sin status i gruppen med hjälp av maktlekarna. Och de mindre självsäkra barnen känner sig tvungna att vara med, de vågar inte säga nej av rädsla för att bli förlöjligade och uteslutna eller mobbade och slagna.

Det är särskilt hårda tag i de socialt belastade förorterna, hävdar Sannie Wedberg.

– Där är utmaningarna tuffare, våldet grövre och konsekvenserna av att vägra vara med värre – maktlekarna är inget annat än blodigt allvar, och för många socialt utsatta tonåringar kan de utgöra en inkörsport till en både våldsam och kriminell livsstil.
Detta gäller särskilt Slavleken och Nadish, en sorts herre och-slav-lekar som i vissa av Stockholms förorter har utvecklats till organiserad brottslighet.
Det är nästan omöjligt och dessutom olämpligt att förhindra barn att leka den här sortens lekar. Det säger Björn Eriksson, professor i sociologi som har studerat mekanismerna bakom mobbning.

Barnen testar gränserna, skaffar sig en självuppfattning, lär sig de sociala spelreglerna och fastställer en rangordning i gruppen. Och det sistnämnda sker i de flesta mänskliga sammanhang, även bland vuxna.
– Utan rangordning hotar kaos, förklarar han. Ledaren har hela tiden behov av att visa vem som bestämmer, och den som inte vill vara med riskerar att bli utstött – det är ett väldigt högt pris att betala.


Genom våld kan man visa styrka. Det är en av de allra äldsta ritualerna.
– Och den som tål smärta är en man och inte ett barn. De här lekarna handlar till stor del om att bevisa sin manlighet, det är ingen slump att det främst är pojkarna som leker dem. Och det är klart att det är tokigt om lekarna urartar till trakasserier eller misshandel – då måste de vuxna ingripa, säger Björn Eriksson.

Han ser också risken att slavlekarna drivs så långt att de till sist utgör en inskolning i grovt våld och kriminalitet. Och han påpekar att faran är störst för tonåringar som saknar ansvarstagande föräldrar och inte har schysta kompisar, två väldigt viktiga skyddsfaktorer.

– Men de allra flesta som är slavar i en slavlek inser nog ganska snart att det hela är ovärdigt och drar sig ur. Det gäller säkert också majoriteten av dem som ofta tar rollen som herre. Till sist inser de att det är roligare att ha en jämbördig vän än en slav.


Makt och lek är som olja och vatten, påpekar läkaren och psykoanalytikern Björn Wrangsjö; de passar inte ihop.
– Så snart någon tvingar någon annan har leken förvandlats till förtryck. Den starkaste sätter reglerna och tar sig tolkningsföreträde, han definierar förtrycket som en lek och skaffar sig därmed fribrev för ännu värre trakasserier.


http://gfx.aftonbladet-cdn.se/image/12745623/800/normal/3c2217c70a89c/maktlekar.jpg
Björn Wrangsjö har i många år arbetat med normbrytande ungdomar inom Barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholm, och han kan förstå att barnen kan ha svårt att på egen hand stå emot och hantera allt det våld de utsätts för inom ramen för maktlekarna.
– Jag kan inte låta bli att tänka att de vuxna har abdikerat. Det tycks på många håll inte finnas någon kedja av vuxna som reagerar och tar ansvar för att hejda mobbningen.
Men han tror inte att maktlekarna i sig utgör den stora samhällsfara som Sannie Wedberg, Stefan Koch och Sanna Mohr målar upp i sin bok; möjligen är de ett tecken på ett underliggande och växande samhällsproblem.



Gruppbeteenden som dessa har funnits i alla tider, säger han. Vad som är nytt är att de nu förkläs till lekar. Och om lek förvandlas till ett elakt spel där tonåringar stjäl eller använder grovt våld och i förlängningen kanske förleds till en kriminell livsstil – då måste vi vuxna reagera. Jag tycker att vi ska diskutera maktlekarna seriöst. Vi måste lära oss att känna igen de situationer där leken har blivit en ritual för förtryck.

Gert Svensson
gert.svensson@dn.se

måndag 24 oktober 2011

MAKTLEKAR DEL 1


Blodkronan är en av alla maktlekar på landets skolgårdar. 

Maktlekarna ökar bland landets unga 

Såg detta avsnitt på Rapport häromkvällen. Skrämmande - kolla in SVT klippet genom att klicka på bilden!! Här får vi hålla ögonen öppna ordentligt!! 

Rapport
Tänk dig en kollega som ger dig hårda slag på armen om du inte hämtar kaffe, eller att dina arbetskamrater får kasta sig över dig i en stor hög om du kommer för sent till ett möte. Tanken är absurd för vuxna, men för en stor del av landets elever är detta vardagen. Det handlar om så kallade maktlekar, som blir allt vanligare bland ungdomar.

Har du egna erfarenheter av maktlekar, eller har dina barn farit illa av dem? Kontakta oss. Anonymitet garanteras.

Sudgummibögen, blodkrona, ribban och böghögen är några exempel på maktlekar. Ett ibland brutalt sätt för barn och unga att bli accepterade i gruppen. Maktlekarna är alltid väldigt svårt att upptäcka eftersom det för det mesta sker kompisar emellan.
-Blodkronan. Man ska skjuta en enkrona på knogarna tills de börjar blöda, berättar Greta Stenström, kamratstödjare på Järla skola i Nacka,
På Järla skola arbetar man nu aktivt för att stoppa de värsta maktlekarna.
-Bögtetstet. Då har man ett sudd som man gnuggar mot handen tills det börjar blöda. Blir man ledsen kallas man för bög säger kamratstödjaren Emma Alenius.

Risk för våld
Maktlekar i olika former förekommer och har förekommit på alla svenska skolor, berättar förlagsredaktören Sannie Wedberg. Hon har gett ut två böcker om maktlekar och reser runt bland landets skolor och föreläser om det hon kallar för det dolda gruppvåldet.
-De som är vuxna berättar att de kanske lekte fem maktlekar under hela sin uppväxt. För ungdomar som växer upp i dag kan det handla om upp till tio lekar på en och samma dag. Då kan det bli ganska mycket våld och skador också.

Fredrik Skillemar
fredrik. skillemar@svt.se

söndag 23 oktober 2011

VISST HAR NI LEKT DUNKGÖMME!!!

Beskrivning Dunkgömme
 
Den ultimata kurragömmaleken på skolgården!
http://www.barnsemester.se/bilder/artiklar/sverige/Safari1.jpg
En person står vid en stolpe (ex en flaggstång eller ett träd) och räknar till 100. Övriga deltagare springer och gömmer sig väl. När letaren räknat klart säger han 100 högt och tydligt så alla kan höra och börjar sökandet.

När letaren ser/hittar tex Kalle som gömt sig rusar båda till stolpen och försöker slå handen mot den först. Hinner letaren först säger han "Dunk för Kalle 1, 2, 3!". Då är Kalle ute ur leken. Hinner Kalle först säger han "Dunk för mig 1, 2, 3!" då har han klarat sig.

Den som blivit dunkad först av letaren blir ny letare nästa runda. MEN, skulle den som är sist kvar hinna före letaren till stolpen kan han, om han vill, säga "Dunk för hela rasket 1, 2, 3!" Då får letaren leta även nästa runda.
http://profile.ak.fbcdn.net/hprofile-ak-snc4/50282_100873321130_3697970_n.jpg


Källa: www.wikipedia.se

lördag 22 oktober 2011

PÅ UTBILDNING MED SKOLVERKET - BETYG ÅR 6 2012


På Skolverkets utbildning kring betyg i år 6. Biträdande rektor Ågren noterar i sin Mac. Plats: Svenska Mässan Göteborg. Nu vet vi vad som gäller - fast det visste vi redan innan!!!
Ändå alltid intressant att få sina tankar bekräftade och att höra att andra skolor brottas med likadana tankar som vi grubblar på. Som ett extra plus så var det potatismos till lunch - då kan det helt enkelt inte bli fel. 

fredag 21 oktober 2011

SNART DAGS FÖR BETYG I ÅR 6

Betyg från årskurs 6 införs hösten 2012

Från och med höstterminen 2012 ska betyg sättas från årskurs 6 i grundskolan. Betygen kommer att sättas i alla ämnen utom moderna språk.

Bild på väg

Betygsskalan

Betyg ska sättas efter den sexgradiga betygskalan A till F. Det finns preciserade kunskapskrav som anger vilka kunskaper som krävs för betygen A, C och E.
För betygen B och D gäller att eleven ska få betyget om de uppfyllt kunskapskravet för underliggande betyg i sin helhet och uppfyllt kunskapskravet för överliggande betyg till övervägande del.
Om en elev inte uppfyller kunskapskravet för betyget E ska eleven ges betyget F. Finns inte underlag för att sätta betyg på grund av att eleven varit frånvarande, sätts inget betyg.

Bakgrund

Det senaste decenniet har årligen cirka tio procent av eleverna inte nått godkända resultat i svenska, svenska som andraspråk, engelska eller matematik i årskurs 9. Var fjärde elev saknar ett fullständigt slutbetyg från grundskolan. Nationella och internationella utvärderingar och andra studier visar att resultaten i den svenska skolan har försämrats i matematik, naturvetenskap och läsförståelse sedan början av 1990-talet.
Erfarenheter genom utvärderingar och inspektion har visat att utvecklingssamtal och den individuella utvecklingsplanen inte varit tillräckligt effektiva och tydliga verktyg för att följa upp elevernas kunskapsutveckling.
Betyg i årskurs 6 kommer att synliggöra resultaten i ett så pass tidigt skede att verkningsfulla åtgärder blir möjliga. Det blir också tydligare för huvudmännen hur resultaten i skolan ser ut, vilket i sin tur möjliggör åtgärder på övergripande nivå.
Betyg i årskurs 6 ger tillsammans med utvecklingssamtal och individuella utvecklingsplaner ökade möjligeter för en förbättrad information om, och en mer systematisk uppföljning av, elevernas kunskapsutveckling. Därmed stärks elevens rättigheter att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås samt därutöver utvecklas så långt som möjligt.

Nationella prov - stöd för likvärdig och rättvis bedömning

Från och med vårterminen 2012 kommer också de nationella proven i engelska, matematik, svenska och svenska som andraspråk att genomföras i årskurs 6 och inte som tidigare i årskurs 5.
De nationella proven är ett stöd för läraren vid bedömningen av elevens kunskaper. Från och med vårterminen 2013 är de också ett stöd för lärarens betygssättning. Resultaten på proven ger även underlag för analys och uppföljning av resultaten på skolan.

www.skolverket.se

torsdag 20 oktober 2011

SOV OCH LÄR DIG


Vi lär oss när vi sover

"Sov på saken" - det är ett uttryck som nu kan få en utvidgad betydelse.
Amerikanska forskare har nu kunnat visa att vi faktiskt lär oss saker i sömnen. Vissa av våra minnen förstärks väsentligt när vi sover.

Bland annat har forskarna låtit studenter träna på språkglosor. En grupp studenter fick träna på glosorna på morgonen och förhördes efter en vanlig dag. De andra studenterna fick träna i början av kvälllen och förhördes efter sex timmars sömn.
Båda grupperna utsattes för förhöret 12 timmar efter inlärningen, men studenterna som sovit sex timmar under denna 12-timmarsperiod hade lärt sig glosorna bättre.
- Det finns påtagliga bevis för att under sömnen så bearbetar din hjärna information utan att ditt medvetande är aktivt, och denna förmåga kan bidra till minnet i vaket tillstånd, säger Kimberly Fenn, docent i psykologi och den forskare som lett studien.
- Vi tror att det finns en särskild form av "sömn-minne", som skiljer sig från de traditionella minnesmekanismerna i hjärnan.
I studierna som forskarna nu genomfört har man undersökt drygt 250 människor och deras inlärning under sömn. Enligt studien får olika minnen väldigt olika effekter av sömn - vissa minnen förstärks dramatiskt och andra inte alls. Enligt Kimberley Fenn visade sig dock de allra flesta försökspersonerna få förbättringar av vissa minnen med hjälp av sömn.
Hon menar också att många studenter misstar sig när de hoppar över sömn för att råplugga till en tenta, eftersom sömnen snarare kan hjälpa studenterna att minnas kunskaperna till provet.
Den nya studien presenteras i oktobernumret av Journal of Experimental Psychology.

Källa: Sveriges Television

onsdag 19 oktober 2011

EN RAST I HÖSTSOL







Alltid lika trevligt att ha rastansvar på Fridaskolan och ett utmärkt tillfälle att lära känna alla trevliga elever som leker olika lekar på skolgården. Idag tog jag några bilder samtidigt som jag skapade relationskapital! Är man genuint nyfien på hur barn tänker så är dessa dialoger fantastiskt intressanta.

tisdag 18 oktober 2011

TEXTILSLÖJD PÅ FRITIDS




Som det gasades på symaskinpedalerna. Tungorna rätt i munnen. Det var inte helt lätt. Precision, träffsäkerhet, koncentration. Men, kul hade de allihop. Riktigt kul!
Skolans lokaler står ju rätt så tomma på eftermiddagstid - då passar fritids på att ha erbjudande. Så denna dag var det några lyckliga barn som tog chansen att bekanta sig med textilslöjd. De ångrade sig inte och kom efter mycken möda tillbaka med sina nya produkter. Stolthet!!

måndag 17 oktober 2011

FÖRÄLDRAR AVRÅDER SINA BARN ATT BLI LÄRARE

Bara 5 av 100 föräldrar skulle rekommendera sina barn att bli lärare

Flicka i skolanVisa förstorad bild
Bara 5% av föräldrar skulle rekommendera sina barn att bli lärare. Det visar en undersökning från Lärarförbundet.
I undersökningen om föräldrars syn på sina barns yrkesval intervjuades 855 personer.
Lärarförbundet har i en undersökning utförd av Novus frågat föräldrar om deras syn på läraryrket. Bara 5 av 100 föräldrar skulle rekommendera sina barn att välja läraryrket.
I undersökningen uppger dessutom 7 av 10 föräldrar att läraryrket har låg status. Fler föräldrar ger hellre barnet rådet att bli snickare eller elektriker framför läraryrket.

Om föräldrarna själva får välja bland yrken som de helst skulle rekommendera sina barn väljer de civilingenjör, följt av advokat och läkare. Endast 5 procent säger att de i förstahand skulle rekommendera sina barn att bli lärare. Fler skulle rekommendera sina barn att bli snickare eller elektriker framför läraryrket.

7 av 10 föräldrar upplever att läraryrkets status minskat de senaste tio åren. Samtidigt tycker 8 av 10 föräldrar att läraryrkets status borde höjas.

Källa: Lärarförbundet

söndag 16 oktober 2011

HAR DET INTE GÅTT LITE VÄL LÅNGT NU?

  Eleverna på Ramdalsskolan har inte längre fruktstund på schemat.

Skola anmäld för fruktstund

En förälder har anmält Ramdalsskolan i Oxelösund för brott mot skollagen.
Skälet: Barnens fruktstund.
– För oss som har tre barn, blir det en summa av 1 140-1 710 kr per läsår, skriver föräldern i sin anmälan till Skolinspektionen.
Skolan ska vara avgiftsfri.
Flera skolor i bland annat Umeå, Malmö och Jönköping har därför slutat med fruktstund i skolan efter att föräldrar anmält dem till skolinspektionen.
Nu är det slut på fruktstunderna under lektionstid även i Ramdalsskolan i Oxelösund.

1700 per år

En trebarnsförälder har reagerat på fruktstunderna och skriver i sin anmälan till Skolinspektionen att skolan kräver att barnen ska ha med sig frukt till skolan varje dag och därför bryter mot skollagen.
Enligt föräldern blir kostnaden för frukten hög, om man räknar på ett läsår. Kostnaden beräknas till 380 till 570 kronor per barn och läsår.
– 380 kronor är inte för mig en obetydlig avgift, och har man många barn, kan den bli väldigt hög.

Matsäck ute

Föräldern har också reagerat på utedagarna som skolan har en gång i månaden, då barnen ska ha uppmanats ha med sig matsäck.
– Till exempel saft och en smörgås eller riskaka och dylikt. Det ger kanske en kostnad på cirka 10 till 15 kr, fyra gånger per termin.
För tre barn beräknar föräldern att kostnaden för utedagarna blir mellan 240 till 360 kr per läsår.
– Totalt får vi alltså betala 460 till 690 kronor per barn och läsår. 1 380 till 2 070 kr för våra tre barn per läsår för något som skall vara avgiftsfritt.

Har inte ställt krav

Conny Mindemark som är tillförordnad rektor på skolan, hävdar att det är valfritt för föräldrarna att skicka med frukt.
– Vi ställer inga krav att barnen måste ha med sig frukt.
Nu ändrar skolan rutinerna så man inte längre har några gemensamma fruktstunder i klassrummen.
– Vill man skicka med frukt så får barnet äta det på förmiddagsrasten.
Skolan har inte har möjlighet att köpa in frukt till eleverna.
– Den ekonomin finns inte.

Får lunch

Vad gäller matsäcken på utedagarna så har det inte heller där funnits några krav, uppger Conny Mindemark.
–De måste inte ha matsäck i skogen. Eleverna går ju tillbaka till skolan och äter skollunch.
Han berättar att inga andra föräldrar hittills har reagerat mot skolans fruktstunder eller utedagar, men förstår om vissa har känt ett tryck från skolan.
– Det är inte kul om något enstaka barn aldrig kan ta med sig frukt och får titta på när de andra äter.

Källa: www.sydsvenskan.se

 

lördag 15 oktober 2011

BITRÄDANDE UTBILDNINGSMINISTERN HAR ORDET

"Underskatta inte nyanlända elever"

Jag kom till Sverige som tolvåring 1981, och jag minns tydligt att förväntningarna på mig som ”invandrarbarn” var så mycket lägre än på mina klasskompisar, skriver biträdande utbildningsminister Nyamko Sabuni (FP). Regeringen vill se ett förbättrat mottagande av nyanlända elever och avsätter 60 miljoner kronor till grundskolor i stadsdelar med omfattande utanförskap.

Ingen ska dömas till ett liv i utanförskap i klassrummet. Men det är vad som händer när skolorna sviker eleverna i det fördolda. Skolinspektionens granskning av skolorna i Malmöstadsdelen Rosengård är ett tydligt exempel. Två tredjedelar av eleverna gick ut nian utan fullständiga betyg. Inspektionen konstaterade att barnen var vetgiriga och nyfikna, men att förväntningarna på dem var lågt ställda. Felet var inte elevernas, utan att fokus låg på deras brister snarare än förmågor. Skolan ska lyfta eleverna, inte hålla dem nere.
Jag har själv upplevt denna missriktade välvilja. Jag kom till Sverige som tolvåring 1981 och jag minns tydligt hur förväntningarna på mig som ”invandrarbarn” var så mycket lägre än på mina klasskompisar. Trettio år senare och situationen har inte blivit bättre. Årtionden av nedmontering av kunskapsfokusering i skolan samt en allmän tycka-synd-om-mentalitet när det gäller nyanlända elever har satt sina spår.
Vi behöver ett attitydskifte i svensk utbildningspolitik. Målet för eleverna kan inte vara att nästan alla ska klara godkänt, utan målet måste vara att alla ska nå högsta betyg och så får vi acceptera att inte alla når hela vägen fram. Det är utifrån dessa förutsättningar stöd och hjälp ska sättas in.
De omfattande reformer av skolan som nu genomförs – tidigare betyg, fler nationella prov, ökad studiero, yrkesutbildningar och så vidare – kommer framför allt att gynna dem som annars riskerar att halka efter. Men det räcker inte med generella reformer för att skapa en skola som också fungerar för de elever som kommer till Sverige i skolåldern. Vi måste också ta itu med det faktum att nyanlända elever har andra behov och att de misslyckas i skolan i högre utsträckning än andra.
Statistik från Skolverket visar att av de elever med utländsk bakgrund som gick ut grundskolan 2010 uppnådde närmare en fjärdedel inte behörighet till gymnasiets nationella program. Bland elever med svensk bakgrund var andelen 9,2 procent. En majoritet av eleverna i gymnasiets individuella program har utländsk bakgrund. Sämst klarar sig de elever som kommer till Sverige efter ordinarie skolstart.
Det är hög tid att lämna den missriktade välviljan bakom oss och fokusera på att eleverna snabbt lär sig svenska och uppnår kunskapsmålen. Vi måste våga ifrågasätta metoder som visat sig fungera mindre bra.

Jag tänker inte minst på de introduktionsklasser som nyanlända elever isoleras i under lång tid. Forskning visar att det som händer under första året i det nya landet är avgörande för hur de nästkommande tio åren blir. Att nyanlända elever ibland tillbringar ett år i introduktionsklasser där ingen talar svenska är självklart kontraproduktivt.
Det är oacceptabelt att vi inte kartlägger elevernas kunskapsbagage bättre. Skolorna brister i kartläggningen av elevernas tidigare skolbakgrund, vilket gör att undervisningen inte är anpassad efter den enskilde elevens grundkunskaper utan efter ålder.
Modersmålsundervisningen lever sitt eget liv. Den är sällan sammankopplad med den övriga undervisningen och används för sällan som ett stöd i skolans övriga undervisning, exempelvis matematik. För få elever får utnyttja sin rätt till studiehandledning på modersmålet.
Dessutom måste vi säkerställa att skolor med större behov får resurser. Alla elever är olika och utbildningen ska ta hänsyn till elevernas behov och förutsättningar. Elever och skolor som har behov av större resurser måste få tillgång till dessa. Därför har regeringen nyligen gett Skolverket i uppdrag att genomlysa kommunernas resursfördelning.
Regeringen tar ett helhetsgrepp kring de nyanlända elevernas situation i den svenska skolan. Vi tillsätter en utredning för förbättrat och likvärdigt mottagande av nyanlända elever. Utredningen kommer att behandla frågan om hur vi bäst organiserar skolornas introduktion av nyanlända elever, utformningen av studiehandledning på modersmål och modersmålsundervisning.
Regeringen avsätter dessutom 60 miljoner kronor med start nästa år i en särskild satsning på ett antal grundskolor i stadsdelar med omfattande utanförskap. Satsningen ska bestå av tillfälliga ekonomiska incitament för skolor att förbättra sina resultat. Regeringen återkommer med en närmare beskrivning av hur pengarna ska användas.
Ett framgångsrikt Sverige förutsätter att alla barn – oavsett etnisk bakgrund – får en chans att hävda sig i den svenska skolan. Det är bara då som Sverige även i framtiden kan slå sig för bröstet som en stark välfärdsnation.
https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgF4uqdqAqRC4aPsVExG377gAx-Psq5eTahCY8SjRxVGBQ1dGkr1fy0vN61WH4RHNUzQjzFzbesLgBW0zIH6cFt-TkRXWwNFAV-M4H3X4-chZEf5cND4t-u1EWdtI5-LZZ8cXHx_g0iIoI/s1600/Nyamko+Sabuni.jpg
NYAMKO SABUNI 
Källa: www.sydsvenskan.se

fredag 14 oktober 2011

SEX PUNKTER FÖR EN BÄTTRE FÖRSKOLA

Sex punkter för en bättre förskola

http://www1.vasteras.se/nordanbyforskola/images/startsidan.jpg
Vi har i ett projekt ingående granskat förskolan och hur den kan främja barns och ungas psykiska hälsa. Sammanfattningsvis ser vi sex stora utmaningar för den svenska förskolan. 
Flera studier visar att en förskola av god kvalité gynnar barns hälsa och utveckling långt senare i vuxen ålder, inte minst för barn som har en problematisk hemmiljö. Att satsa på förskolan är därför en synnerligen angelägen investering. Det visar internationell forskning från så skilda fält som nationalekonomi (Nobelpristagaren James Heckmans forskning) och folkhälsoområdet (Norska Folkhälsoinstitutets rapport om förebyggande och främjande av psykisk hälsa).

Hur ser vi då till att förskolan verkligen ger positiva avtryck, både här och nu och för resten av barnens liv? Föreningen Psykisk Hälsa har i ett projekt granskat förskolan och hur den kan främja barns och ungas psykiska hälsa. Resultaten publiceras i ett kommande nummer av tidskriften Psykisk Hälsa, där ett tiotal av Sveriges experter på barns utbildning och hälsa bidragit.
När vi tar tempen på förskolan ser vi att den i många avseenden mår bra, inte minst vid en internationell jämförelse. Flera studier visar att Sverige hamnar i topp jämfört med flertalet andra i-länder, till exempel i en UNICEF-utvärdering av barnomsorgen i 25 OECD-länder.

Sammanfattningsvis ser vi sex stora utmaningar för den svenska förskolan:
1. Det behövs fler utbildade förskollärare och vidareutbildning av de förskollärare som idag är yrkesverksamma. Idag är det cirka 50 procent av personalen som har en förskollärarutbildning.
2. Trenden med en ökad andel stora barngrupper är oroande. Barngruppernas storlek bör anpassas till viktiga faktorer såsom barnens ålder, språkliga förutsättningar, kompetensen hos de vuxna och så vidare.
3. Samordningen mellan förskolan, barnhälsovården, socialtjänsten och barnpsykiatrin behöver bli bättre, för att tidigt upptäcka barn som riskerar att drabbas av psykisk ohälsa. Förskolan har en unik möjlighet att tidigt identifiera och stödja barn som kan få svårigheter i skolan eller som mår dåligt, men rollen behöver preciseras och regleras, och förskolan bör naturligtvis ges verktygen att göra detta.
4. En viktig forskningsuppgift är att hitta vägar för att höja förskolans pedagogiska uppdrag utan att det blir traditionell skola – det vill säga på förskolans egna villkor. Det behövs bland annat mer kunskap om vad som krävs för att barn ska öka sin förståelse av skrift och antalsuppfattning.
5. Förskolans kvalité kan höjas genom ett systematiskt kvalitetsarbete, såsom att ge förskollärare stöd till att analysera och reflektera över sina egna rutiner, och genom att införa metoder för att skatta effekterna av kvalitetsarbetet på barnen. Det är viktigt att inte skilja på lärande och omsorg då trygga relationer till vuxna är avgörande för att ta in ny kunskap.
6. Förskoleklassens syfte behöver preciseras. Man kan undra varför förskoleklassen ofta utgör ett ”väntrum” och inte ett gyllene tillfälle att förbereda barnen för skolstart utifrån sina förutsättningar. Det finns en otydlighet kring vad lärarna i förskoleklass får och bör lära ut, och det blir inte tydligare i den nya läroplanen Lgr11. Det behövs en genomtänkt nationell beskrivning av målet med förskoleklassens verksamhet.

Per-Anders Rydelius mfl, Ordförande Föreningen Psykisk Hälsa, professor i barn och ungdomspsykiatri
Siv Fischbein, Professor em i specialpedagogik
Robert Erikson, Professor i sociologi
Ann-Charlotte Smedler, Professor i psykologi
Fredrik Lindencrona, Fil dr, leg psykolog
Carl von Essen, Generalsekreterare, Föreningen Psykisk Hälsa 

torsdag 13 oktober 2011

TÄNK VAD LITE TYG SKAPAR EN GOD MILJÖ FÖR LÄRANDE


Skolor kan ibland vara tråkigt inredda utan charm och känsla. Fast med lite eftertanke och snälla medarbetare så kan man med relativt enkla medel skapa trivsamma miljöer.
Långa gardiner är både snygga, fräscha och ljuddämpande. Tack färg och inredningsgruppen för initiativet och er goda smak. Och tack vår duktiga klassmormor som syr de snygga textilierna. Receptionen och korridoren blev som nya. Med just en god miljö för lärande blir det både lättare att trivas och att prestera.

onsdag 12 oktober 2011

SPELUTVECKLING . INGET ATT VARA RÄDD FÖR

Dataspelens framtid i skolan


Dataspel kan bli ett framtida inlärningsverktyg i skolan. Det vill spelutvecklare på högskolan i Skövde iallafall jobba för
Det är tionde gången i ordningen som Swedish Game Conference arrangeras i Skövde, där elever, lärare och spelutvecklare möts.

Spel som kan läraDen första dagen ägnas åt underhållningsspelen, men under konferensens andra dag koncentrerar man sig på den andra biten av spelmediet - spel som kan lära och utveckla människan.
Fredrik Andreasson är spelutvecklare och håller i en av programpunkterna och han är av åsikten att dataspelen kan göra nytta i skolan.
– Jag kommer prata om den häftigaste kraften som människan har och det är leken - om hur man kan använda leken genom spel och göra skolan till en bättre plats, förklarar han.

Viktigt verktyg
Han tror att spel kan bli ett verktyg som både elever och lärare kan ha nytta av.
– Om vi tittar på till exempel matematik så kan ett spel vara ett verktyg för lärarna. Så fort någon skriver in ett svar i datorn så svarar den om det är rätt eller fel. Då behöver lärarna inte lägga någon tid på rättning.
Fredrik Andreasson menar också att man kan använda sig av det kontextuella lärandet i spel.
– En uppgift kan till exempel handla om att Kalle har två snörbitar och ska mäta detta. I ett spel blir du själv huvudpersonen som ska mäta bitarna och då kan man svara på den ulitmata frågan - varför ska jag lära mig det här? För det kan vi inte nu, fortsätter han.

Hoppas på framtiden
 Än så länge så finns inte den här formen av spel ute i skolorna, men Fredrik Andreasson tror att de snart kan bli verklighet.
– Överallt i Sverige satsar skolorna på att alla elever ska ha en egen dator. Nu gäller det att få alla elever i Sverige att förstå vad de ska använda datorn till.
Tror du att det kommer att få genomslag i skolan och undervisningen?
– Det finns alltid motstånd. Framför allt från bokförlagen, men de måste så småningom inse att det finns nya och bättre sätt att lära sig saker på, avslutar Fredrik Andreasson.

Källa: www.sr.se

tisdag 11 oktober 2011

ARVIDSJAUR VANN I ÅR IGEN - SVERIGES BÄSTA SKOLKOMMUN!!!

Arvidsjaur Sveriges Bästa skolkommun andra året i rad

http://www.maf-ark.se/plugins/case/data/b28dab824d5da662fe09c06e7a3e9d44.jpg

På internationella världslärardagen presenterades för tionde året i rad vinnaren i Lärarförbundets rankning Sveriges Bästa skolkommun. Rankningen är den bredaste i sitt slag och baseras på 14 kriterier från förskola till övergången mellan gymnasium och högskola.
Vinnare 2011 är Arvidsjaurs kommun i Norrbotten, som vinner för andra året i rad. Priset delades ut vid en ceremoni på Medelhavsmuseet i Stockholm.

- Vi gratulerar både lärare, elever och Arvidsjaurs alla innevånare till en skola med hög kvalitet. Att vinna två år i rad är ett styrkebesked som visar att både lärare och ansvariga politiker tar stort ansvar för sin kommuns framtid, säger Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén.

- Det känns jättekul att för andra året i rad vinna utmärkelsen. Det visar att vi lärare håller rätt pedagogisk kurs i Arvidsjaur. Nu väntar vi på att arbetsgivaren ska ta sitt ansvar och ge våra medlemmar lön efter prestation som avtalet säger istället för att som nu ge minsta möjliga påslag, säger Ulrik Bylander avdelningsordförande för Lärarförbundet i Arvidsjaur.

Årets rankning är den tionde i ordningen och en genomgång av tidigare vinnare visar att kommuner som har satsat på en hög andel behöriga lärare och hög lärartäthet också har nått höga elevresultat vilket har givit topplaceringar. Men trots att parterna är överens om att goda resultat ska visa sig i lärarnas lönekuvert verkar inte lärarna i dessa kommuner premieras.

- Om kommunerna inte tar sitt ansvar för att ge lärare bra betalt när de skapar goda resultat i skolan står vi inför en allvarlig situation. Vi går mot en av de tuffaste avtalsrörelserna där lärarna måste se att arbetsgivarna är beredda att satsa, säger Eva-Lis Sirén.

Emmaboda kommun i Småland utsågs samtidigt till Årets Skolförbättrare. De har klättrat från plats 220 till plats 25 i rankingen, och därmed förbättrat sin position mest sedan förra året.

- Emmaboda har gjort en mycket stark upphämtning och har kraftigt stärkt sina resultat både i grundskolan och i gymnasiet. Trots det ligger lärarnas löner still med en utveckling långt under snittet, säger Eva-Lis Sirén.


Årets 15 bästa skolkommuner (förra årets placering inom parentes):
1. Arvidsjaur (1)
2. Lomma (6)
3. Piteå (2)
4. Hammarö (30)
5. Lund (4)
6. Luleå (5)
7. Karlstad (18)

8. Tjörn (11)
9. Sölvesborg (53)
10. Överkalix (21)
11. Umeå (25)
12. Pajala (8)
13. Norsjö (10)
14. Storuman (45)
15. Höganäs (95)


All information om rankningen finns på Lärarförbundets webbplats www.lararforbundet.se/bastaskolkommun.
Där finns både en fullständig rikslista över alla kommuners placeringar inklusive kriterier, samt listor uppdelade efter län.

För kommentarer kring resultatet för varje kommun kontakta Lärarförbundets lokalavdelning i respektive kommun. Kontaktuppgifter finns på www.lararforbundet.se.

Fakta om rankningen Bästa Skolkommun:

Rankningen Bästa Skolkommun omfattar Sveriges samtliga 290 kommuner och är genomförd av Statisticon för Lärarförbundet. Den bygger på statistik från SCB och Skolverket, samt statistik gemensamt framtagen av Lärarnas Samverkansråd och arbetsgivareorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. Syftet med utmärkelsen är att sätta fokus på de kommuner som framgångsrikt satsar på skolan och att uppmuntra dem till att fortsätta prioritera skola och utbildning. Genom att lyfta fram de positiva exemplen vill Lärarförbundet utmana de kommuner som inte lyckas lika väl. Utmärkelsen delas ut varje höst, i år för tionde gången.



Källa: www.lararforbundet.se

måndag 10 oktober 2011

KÖPA PIZZA PÅ RASTANSVARET!!







Allt kan hända på ett rastansvar. Som till exempel att treorna öppnar pizzeria i en koja på skolgården, och vill att man skall beställa. Klart man gör. En kebabpizza med mjölk till.
- Tio minuter eller en kvart, svarade den genomtrevliga pizzabagaren och satte genast igång bakandet.
Och priset var bara åtta ekollon som jag turligt nog hittade på marken.
Tänk vad lite fantasi gör rasten kul. Eleverna hade det trevligt och de marknadsförde sin restaurang med fantastisk reklamfrenesi. Det var fantasifullt samarbete på hög nivå.
Fast man orkar bara en pizza per dag. Trots flera övertalningsförsök tackade jag vänligt, men bestämt nej till ett nytt pizzaköp. Affärerna gick bra och alla var nöjda!!
Välkommen tillbaka nästa rast hörde jag servitrisen säga innan jag gick vidare ner mot gungorna.