Just nu pågår en viktig debatt inom svensk skola där undersökningar påvisar tydliga brister kring hur kommuner sköter utredningar gällande särskoleplaceringar.
Här följer en intressant tidningsartikel:
En skola för alla
Skolinspektionen rapporterar om alarmerande brister i utredningar om särskoleplacering. Samtliga kommuner som har granskats kritiseras och det ställs krav på kompletteringar och nya utredningar.
Detta är förstås ytterst allvarligt och det är nu dags att frågan om våra barns skolgång och rätt till adekvata stödinsatser inom grundskolan ges högsta prioritet.
Alla barn har rätt att utvecklas maximalt utifrån sina egna förutsättningar. Det är en så fundamental rättighet att den även kommer till uttryck i FN:s barnkonvention. När elever på felaktiga eller bristfälliga grunder placeras i särskolan innebär det en oacceptabel inskränkning av barnets möjligheter att utveckla sin fulla förmåga.
Den svenska skolan ska vara en skola för alla. Det betyder att alla skolor ska vara tillgängliga och öppna för alla elever. Vi menar att grundskolan ska vara inkluderande, vilket innebär att den ska arbeta utifrån det självklara faktum att barn är olika.
Andelen elever som går i särskolan har ökat med 40 procent under de senaste 15 åren. Det är viktigt att förstå sambandet mellan felaktiga särskoleplaceringar och att vi i dag har en grundskola som inte förmår att ge rätt stöd till alla elever. Att ställa för låga krav på elever med särskilda behov i grundskolan och i stället förflytta dem till särskolan är att överge eleverna. Låga krav hänger ofta ihop med att eleverna inte får tillräckligt stöd för att nå skolans mål.
Alla barn har olika förutsättningar och det finns därför skillnader i vad som krävs för att barn med funktionsnedsättningar ska få en likvärdig undervisning.
Den första förutsättningen är förstås en tillgänglig skola. Därutöver kan det behövas särskilda läromedel och hjälpmedel, arbetsstol, dator eller annat. En elev kan också behöva extra stöd av någon, praktiskt, socialt eller pedagogiskt. Det praktiska och sociala stödet kan en elevassistent ge. För det pedagogiska stödet behövs det en specialpedagog eller en resursperson med pedagogisk utbildning som finns i klassen. Det måste också bli lättare för barn som behöver mycket assistans att få personlig assistans i skolan.
RBU har tidigare uppmärksammat att den nya skollag som börjar tillämpas från och med nästa läsår inte innehåller någon ovillkorlig rätt till specialpedagogiskt stöd. Det innebär att en elev med en funktionsnedsättning endast har rätt till sådant stöd om man riskerar att inte nå betygsnivån godkänt.
Vi menar att detta är oacceptabelt eftersom det kan begränsa möjligheten för elever att med rätt stöd få utveckla sin fulla potential i den svenska skolan. Vi vill därför att regeringen snarast kompletterar skollagen så att specialpedagogiskt stöd garanteras utifrån behov i stället för måluppfyllelse.
Vi vill också veta vad våra lokala politiker tänker göra för att säkerställa dels att framtida särskoleplaceringar görs på riktiga grunder, dels att alla barn får rätt stöd oavsett skolform.
Mats Wahlkvist
Ordförande i RBU,
Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar, Södermanland
Alla barn har rätt att utvecklas maximalt utifrån sina egna förutsättningar. Det är en så fundamental rättighet att den även kommer till uttryck i FN:s barnkonvention. När elever på felaktiga eller bristfälliga grunder placeras i särskolan innebär det en oacceptabel inskränkning av barnets möjligheter att utveckla sin fulla förmåga.
Den svenska skolan ska vara en skola för alla. Det betyder att alla skolor ska vara tillgängliga och öppna för alla elever. Vi menar att grundskolan ska vara inkluderande, vilket innebär att den ska arbeta utifrån det självklara faktum att barn är olika.
Andelen elever som går i särskolan har ökat med 40 procent under de senaste 15 åren. Det är viktigt att förstå sambandet mellan felaktiga särskoleplaceringar och att vi i dag har en grundskola som inte förmår att ge rätt stöd till alla elever. Att ställa för låga krav på elever med särskilda behov i grundskolan och i stället förflytta dem till särskolan är att överge eleverna. Låga krav hänger ofta ihop med att eleverna inte får tillräckligt stöd för att nå skolans mål.
Alla barn har olika förutsättningar och det finns därför skillnader i vad som krävs för att barn med funktionsnedsättningar ska få en likvärdig undervisning.
Den första förutsättningen är förstås en tillgänglig skola. Därutöver kan det behövas särskilda läromedel och hjälpmedel, arbetsstol, dator eller annat. En elev kan också behöva extra stöd av någon, praktiskt, socialt eller pedagogiskt. Det praktiska och sociala stödet kan en elevassistent ge. För det pedagogiska stödet behövs det en specialpedagog eller en resursperson med pedagogisk utbildning som finns i klassen. Det måste också bli lättare för barn som behöver mycket assistans att få personlig assistans i skolan.
RBU har tidigare uppmärksammat att den nya skollag som börjar tillämpas från och med nästa läsår inte innehåller någon ovillkorlig rätt till specialpedagogiskt stöd. Det innebär att en elev med en funktionsnedsättning endast har rätt till sådant stöd om man riskerar att inte nå betygsnivån godkänt.
Vi menar att detta är oacceptabelt eftersom det kan begränsa möjligheten för elever att med rätt stöd få utveckla sin fulla potential i den svenska skolan. Vi vill därför att regeringen snarast kompletterar skollagen så att specialpedagogiskt stöd garanteras utifrån behov i stället för måluppfyllelse.
Vi vill också veta vad våra lokala politiker tänker göra för att säkerställa dels att framtida särskoleplaceringar görs på riktiga grunder, dels att alla barn får rätt stöd oavsett skolform.
Mats Wahlkvist
Ordförande i RBU,
Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar, Södermanland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar