EN FRIDAREKTORS BETRAKTELSER: SVENSK SKOLHISTORIA

Kortfattad svensk skolhistoria

1842 beslutade Sveriges riksdag om att allmän folkskola skulle införas, varvid det krävdes av alla av Sveriges socknar på landsbygden och församlingar i städerna att de inom fem år skulle ordna skollokaler, anställa lärare och ordna läraranstalter.

Uppsala seminarium öppnades 1843

Skolor för barn fanns emellertid långt före 1842 på många håll i landet, men genom folkskolestadgan blev folkskolan obligatoriskt för socknarna. Bland ämnena fanns läsa, räkna, skriva, teckning, geografi, historia, kristendom och gymnastik. Kristendomen var ett av de viktigaste ämnena och kyrkan hade starkt inflytande på skolan.

Luthers lilla katekes - läroboken som blev allt vanligare i de svenska hemmen och alltsedan reformationen det svenska folkets viktigaste lärobok i kristna tron och ibland den enda boken i hemmet.

Martin Luther författade en "stor" och en "liten" katekes, varav den lilla var så grundläggande att den skulle läras utantill. Katekesen inpräntade den lutherska trons fem huvudstycken: de tio budorden, trosbekännelsen, Fader vår, dopets sakrament och altarets sakrament.

Katekesen blev också den svenska folkskolans viktigaste lärobok från 1842 och fram till 1920-talet. Katekesen blev samtidigt den tidens samhällslära. I Luthers förklaringar betonades också uppdelningen mellan överhet och undersåtar.

Skriva och läsa
I 1800-talets skola var det ont om skrivpapper och man fick använda andra metoder för att lära barnen skriva. "Skrifövningarna började i sand, först med fingret sedan med träpinne. Man kunde därefter öfvergå till skrifning med krita på en svartmålad bänkskifva. Sedan fingo barnen skrifva på skiffertavla med griffel (stående) och till sist på papper (sittande)".

Man skulle vara sparsam, flitig och ordentlig i 1900-talets skola. När barnen skulle läsa fick de inte smutsa ned böckerna med sina fingrar utan använda en pinne - läspinne och med den följa med i texten.

Om inte skolan hade råd att köpa in svarvade pinnar fick föräldrarna i uppdrag att göra sådana åt barnen
I många skolor fanns även badkar för att barnen skulle lära sig vikten av hygien i en tid då sjukdomar fortfarande grasserade. Lärarna var ofta utbildade på att ge smittkoppsvaccinering.

I folkskolan gick de flesta svenskar medan en minoritet fortsatte i läroverken. Att gå i läroverket kostade pengar och bara de mer välbemedlade hade råd att gå där. Fattigare barn fick dock ibland friplatser.
Lärarna i folkskolan kallades folkskollärare, klasslärare som utbildades vid så kallade folkskoleseminarier.

1858 införs småskola som benämning på folkskolans klass 1 och 2. I småskolan undervisade småskollärare, som också var klasslärare och som utbildades vid så kallade småskoleseminarier.

Från 1850–talet godkänns officiellt kvinnor som lärare i folkskolan men motståndet mot gifta kvinnliga lärare fanns in på 1920-talet. Det ansågs ”att den gifta lärarinnan inte helt kunde ge sin kraft och sina omsorger åt skolbarnen. Medan den ogifta lärarinnan kunde ge dem ”sin ursprungliga moderskärlek”, måste den gifta sköta sina uppgifter i skolan med ”delat hjärta”.

I fortsättningsskolan undervisades bl.a. i medborgarkunskap och skolkök, en utbildning för vuxenlivet
Stavningsreform

ABC och folkskolans läsebok
Undervisningen bedrevs 1820–60 ofta med hjälp av Bell-Lancaster-metoden, dvs. med försigkomna elever som hjälplärare, s.k. monitörer.

ABC-böckerna, efter tyskt mönster, hade funnits länge i undervisningen, men nu kom en ny typ av läseböcker som t.ex. Ny ABC-bok (Flodin 1841), Barnens första bok (Falk 1858), Läsebok för småskolan (Kastman 1867), Läsebok för barn i hemmet (Rodhe 1867) och mot slutet av århundradet Att lära läsa utan tårar (Bäckman & Svensk 1890).

I början av 1900-talet avlöstes den traditionella ABC-boken av den ofta färglagda läseboken, t.ex. Sörgården av Anna Maria Roos. Sörgården utkom under tiden 1912-1936 i en miljon böcker.
Nu ökade också behovet av en ny typ av läsebok

År 1906 publicerades första delen av folkskolans nya läse- och geografibok "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige", skriven av Selma Lagerlöf.
I Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige får man följa skånepågen Nils Holgersson som av en tomte förvandlas till en pyssling och får uppleva sitt livs äventyr tillsammans med tamgåsen Mårten som med pysslingen på ryggen rymmer tillsammans med vildgåsen Akka och hennes flock.
Boken beställdes 1901 av Svenska allmänna folkskoleföreningen som ett led i att försöka modernisera dåtidens läromedel. Boken skulle locka till kunskap om Sveriges geografi och på samma gång utgöra en god läsebok.
En annan trotjänare var Folkskolans läsebok, Läsebok för folkskolan,
Debatten om läsinlärningen har kommit och gått ända in i modern tid. Witting, Ingvar Lundberg, Sundblad/Allards LUS och LTG-metoden är namn och begrepp som fyllde facklitteraturen under 1970- och 80-talet. En viss förvirring uppstod bland lågstadielärarna. Skulle de lita på gammal beprövad läsinlärning eller ge efter för nya strömningar?

Men det fanns inte bara böcker i skolan. Ett läromedel som otaliga skolklasser mött genom åren är skolplanschen. Det var ett sätt att med hjälp av illustrationer försöka förmedla kunskap i skolorna. Vanliga förekommande motiv är växter, djur, årstider, främmande miljöer, historiska händelser och bibliska motiv.
Det var märkligt att även bilder av företeelser, växter och djur som var mycket väl kända av barnen förmedlades via planscher
Många av skolplanscherna är målade av kända konstnärer som t.ex. Bruno Liljefors.
Skolplanscher började användas redan från 1850-talet men var mycket vanliga i folkskolan i Sverige från 1890-talet fram till 1970-talet. Skolplanschen har med tiden blivit ersatt av diabilder, overheadbilder, filmprojektor, video eller en kombination av dator och videoprojektor.

Under senare hälften av 1800-talet utvecklades folkskolan i rask takt. Då kom 1878-, 1889- och 1900-års normalplaner, med försök att komma ifrån katekespluggandet, en metod som varit norm även för andra kunskapsämnen. Förståelse och åskådlighet började bli viktig.

1919 infördes en ny undervisningsplan för folkskolan (UPL 1919), som bland annat avskaffade katekesen inom kristendomsundervisningen. Den nya undervisningsplanen var en brytpunkt för folkskolans pedagogiska utveckling men i många skolor härskade även i fortsättningen den under 1800- talet utformade förmedlingspedagogiken med dess formalism och passivisering.

Med 1919 års plan kan man säga att den moderna skolundervisningen tog sin början. Visserligen levde t.ex. metoden att lära sig utantill kvar långt in på 1950- talet

Antalet skolår ökades med tiden i och med det svenska samhällets utveckling och ökade krav.På 1930-talet blev skolplikten sjuårig men alla skoldistrikt följde inte den uppmaningen.
Från 1930-talet började även, på vissa håll, klass 3 ingå i småskolan. Slöjd var ett av få ämnen där man hade ämneslärare i folkskolan.

Sparandet var ett viktigt inslag i fostran av barnen. I skolorna hade man särskilda skolsparbössor där barnen fick lägga sin sparade slant. Kanske tänkte man inte på att det fanns många barn (föräldrar) som inte hade pengar och barnen fick hitta på något svepskäl till att de inte hade med sig sparslanten.
Sparbanken och tidningen Lyckoslanten hade gjort entré i skolan.
Tidningen har som mål att på ett pedagogiskt och enkelt sätt förklara ekonomiska sammanhang både för barn och vuxna. Man vill också ge lärare inspiration i undervisningen om ekonomi och pengar.
Den första Lyckoslanten kom ut till sparsamhetens dag den 31 oktober 1926. Tidningen var ett led i den moderna skolsparrörelsen som utvecklades under 1920-talet och byggde på massmediespridning av sparpropaganda.
Lyckoslanten har innehållit en mängd svenska originalserier sedan starten. Mest känd är förmodligen Birgitta Lilliehööks ”Spara och Slösa" om den sparsamma, präktiga Spara och den slösaktiga, köplystna Slösa.

1943 utkom läseboken som blev en riktig klassiker, Vill du läsa av Elsa Beskow och Herman Siegvald. Många är de 40-talister som lärt känna Karo, Per och Lisa i boken.
Bokens läslära bygger på tre läsmetoder: ”talet främst” ,”ljud” och ”ordbildning.” Läseboken är ett tidigt exempel på att den första läsundervisningen skall bygga på och knyta an till det språk som barnet tillägnat sig redan före skolåldern. ”Textinnehållet är hämtat från barnets egen eller sagans värld och ansluter sig i huvudsak till undervisningsplanens kurs för första skolåret i hembygdskunskap. Härjämte behandlas några enkla hälso- och trafikregler.”
Förutom Karo, Toto och Far som ror minns vi texter som Råttmor kokar te (alfabetet) och Gossen som lärde sig läsa utan bok. Sagorna Pelles nya kläder (1901), Hattstugan (1930) och Puttes äventyr i blåbärsskogen (1912) blev nu lästa av alla skolbarn.

1943 utkom också Nu ska vi sjunga, den berömda och omtyckta sångboken för den svenska folkskolan. Boken gavs ut på initiativ av Alice Tegnér och är ett resultat av barns egna önskemål om vilka sånger de tycker bäst om att sjunga och lärare över hela Sverige hjälpte till med önskelistor.
För att skapa en enhetlig sångskatt valde man ut ett antal sånger, stamsånger, ”till allmänt inlärande vid sångundervisningen i de under skolöverstyrelsens inseendeställda läroanstalter vid vilka sådan undervisning bedrivs”.

B- och C-form
Ännu 1940 undervisades 55 % av folkskolans elever i klasser av B- och C-form dvs. alla eller flera klasser undervisades i samma klassrum. På landsbygden var då folkskolans B2-form den vanligaste, med en småskollärare för klasserna 1–2 och en folkskollärare för klasserna 3–6.
1950-talet utökades skolplikten från sju år till åtta år. Till en början gjordes försök med s.k. frivillig åttondeklass.
Redan läsåret 1949/1950 införde vissa svenska kommuner enhetsskola med sina nio skolår och den 26 maj 1950 beslutade riksdagen att hela Sverige på sikt skulle införa nioårig enhetsskola. Sverige blev därmed första europeiska land att införa enhetsskola.

Lärarens rätt att utföra skolaga, som godtagits alltsedan medeltiden, inskränktes från slutet av 1800-talet successivt och avskaffades slutligt med utfärdandet av den nya folkskolestadgan 1958. 1944 skapade Ingemar Bergmans film Hets debatt om skolagan men det dröjde ytterligare 14 år innan den avskaffades formellt.

1962 bytte den svenska enhetsskolan namn till grundskolan.

Från läsåret 1972/1973 fanns enhetsskolan i hela Sverige och därmed avskaffades folkskolan, och det så kallade "parallellskolesystemet" dvs. grundskola och realskola upphörde.

1985 drogs ett projekt igång för att utveckla en speciell skoldator ”Compisdatorn "
Företaget "Svenska Datorer AB" som skulle utveckla och tillverka underverket konkursade ganska omgående. Televerksägda TeleNova och Esselte Studium fick driva skutan vidare och Teli fick tillverka datorn. Datorn blev verklighet och trycktes mer eller mindre bryskt ut till skolorna där måttligt entusiastiska lärare tvingades lära eleverna hantera en dator som icke existerade utanför skolornas värld. Försöket misslyckades liksom även efterföljaren ABC 80.
Först in på 2000-talet kan man säga att datorn börjar få betydelse i undervisningen.
Nya reformpedagogiska läroplaner som Lgr 69 och Lgr80 såg dagens ljus. Nu skulle grundskolan utvecklas med ökad skoldemokrati och förändringar av skolans inre arbete.

SIA var en reform som skulle lösa många av skolans problem i början av 1970- talet. SIA stod för skolans inre arbete och utredningen som låg till grund för arbetet var "Skolans arbetsmiljö: Betänkande från utredning om skolans inre arbete”. Den diariefördes och blev känd som SOU 1974: 53.
Det var då vi fick uppleva FA–timmar och FA–ledare, organisationerna skulle komma in i skolan.
Det var en mycket tung utredning som hade sin grund i en stark intern reaktion från skolan självt på den existerande läroplanen Lgr 69. Den utgick från en ny syn på skolans eget arbete, på behovet av demokratisering av verksamheten och framför allt lades det vikt på de svaga eleverna. Det fanns en tydlig politisk enighet om att modernisera skolan och gå på djupet med dess problem.

I och med läroplanen 1969 tog statsmakterna ett hårt grepp om styrningen. Olof Palme var den drivande kraften som ecklesiastikminister 1967-68 och utbildningsminister 1968-1969
Lärare och rektorer utbildades i de nya tankarna. Skolan skulle nu vara demokratisk. Skolan skulle motivera eleverna. Deweys aktivitetspedagogik – ”lära genom att göra”. Pedagoger som Freine och Freire blev på modet med pedagogik som särskilt skulle gynna barn från studieovana hem – men som i förlängningen skulle gynna alla barn. Vi lärde av pedagogiska riktningar som Montessori och Waldorf.
Men arbetssättet som kanske var den viktigaste ingrediensen för att ändra lärandet fortsatte att leva kvar i den pedagogiska tradition som präglat hela folkskolans historia.

År 1989 släppte staten greppet om skolan och lät kommunerna ta över ansvaret. Dåvarande skolminister Göran Persson tog initiativ till att skolan helt skulle överföras till kommunerna, som på det sättet skulle få ansvar för skolledar- och lärartjänster. Riksdagen fattade detta beslut i december 1989.

1991 får friskolor samma rätt till kommunala medel som offentliga skolor.

Och nu är nu....

1 kommentar:

Anonym1 maj 2014 kl. 21:13
Lite kul att du tar upp Compisdatorerna och sågar dem fullständigt. Vi fick spendera ganska mycket tid med dem, och hade en fantastiskt bra och intresserad lärare som gav oss små programmeringsuppgifter som vi fick lösa i Pascal. Själv tyckte jag det var en av höjdpunkterna i hela grundskolan och det väckte mitt intresse för programmeing, så jag började göra lite små program på fritiden också. Att datorn inte existerade utanför skolan spelade väl egentligen ingen roll. Nu jobbar jag som mjukvaruingenjör och Compisdatorerna är helt klart en bidragande orsak. Så de var i alla fall succé för minst en elev...
SvaraRadera
Svar

Lägg till kommentar

EN FRIDAREKTORS BETRAKTELSER

måndag 17 januari 2011

SVENSK SKOLHISTORIA - KORTFATTAD VERSION

1 kommentar: