¤ Serendipitet
Serendipitet är ett ord myntat av den brittiske författaren Horace Walpole, i ett brev till Horace Mann skrivet den 28 januari 1754. "Denna upptäckt är förvisso nästan av den typen jag kallar serendipitet, ett väldigt uttrycksfullt ord." Ordet hade han fått från vad han kallade "enfaldig saga med namnet 'Tre prinsar från Serendip' (nuvarande Sri Lanka); där deras högheter drog fram gjorde de ständigt, genom tillfälligheter och skarpsinne, upptäckter av sådant de inte var ute efter".
Den ursprungliga betydelsen av ordet var förmågan att ta tillvara upptäckter som man kommit över av en tillfällighet när man varit ute efter något annat, men idag avses ofta själva föremålet för upptäckten.
Serendipitet är nära förknippat med innovation.
Exempel på serendipitet
En stor mängd uppfinningar, läkemedel och affärsidéer bygger på Serendipitet.
När Alexander Fleming kom till sitt laboratorium lade han märke till några bakteriekulturer som stått under semestern och som det börjat växa mögel på. När han studerade plattorna närmare upptäckte han att runt mögelkolonierna växte det inga bakterier. Han kom på att möglet avgav något ämne som dödade bakterierna och upptäckte på så sätt penicillinet.
Många andra läkemedel har upptäckts genom serendipitet där man har upptäckt positiva effekter av deras biverkningar. Till exempel upptäckte Karel Wenckebach att en patient från Java som tog kinin mot sin malaria samtidigt fick mindre besvär av den hjärtklappning (tachykardi) han besvärades av.
När en glassförsäljare i i början av 1900-talet fick slut på tallrikar att servera glassen i letade han desperat efter ett alternativ. I ståndet intill såldes den syriska delikatessen zalabia, en slags hård våffla. Tillsammans testade de båda männen att rulla ihop våfflan till en strut. Succén var ett faktum och glasstruten var uppfunnen.
När Wilhelm Conrad Röntgen studerade elektriska urladdningar i ett glasrör täckt av svart papper upptäckte han ett märkligt ljussken från några papper en bit från röret. Han kom på att laddningen avgav en form av strålar som kunde passera genom olika former av materia och även påverka fotografiska plåtar. Eftersom han inte visste vad det var för slags strålar kallade han dem X-strålar, och därför kallas fenomenet X-ray på engelska. 1901 fick Röntgen Nobelpriset för sin upptäckt.
När August Kekulé, satt och dagdrömde när han försökte skriva en text om kemi såg han in i en brasa och i det halvsovande tillståndet formade lågorna bilder för honom. De dansade runt och bildade ormar. En orm bet sig själv i svansen och Kekulé vaknade med ett ryck. Han hade kommit på bensenmolekylens ringformade struktur. Detta enligt ett tal han höll 1890 inför 20-årsjubiléet för upptäckten.
Harold W. Kroto studerade vilka organiska ämnen som kan tänkas finnas i rymden. Han föreslog att en metod utvecklad av Richard Smalley för att studera kemiska ämnen med hjälp av laser även kunde användas för att ur grafit producera ämnen som bildas i stjärnor. När man gjorde försök med metoden upptäckte man att under speciella förhållanden bildades en stor mängd molekler med 60 kolatomer. Ett vidare studium av dessa molekyler visade att de var mycket stabila och hade en kolstruktur som liknade sömmarna i en fotboll. Efter arkitekten Buckminster Fuller döpte de molekylen till buckminsterfulleren. Denna molekyl förväntas ha framtida användningsområden bland annat som "smörjmedel" och inom nanotekniken, kanske även som bärare av läkemedel.
Ingvar Kamprad hade ett litet företag i Älmhult i Småland. Företaget sålde diverse krims-krams via postorder. De började även sälja möbler och för att kunna skicka möblerna som postpaket var man tvungna att skicka dem omonterade. Företaget hade ett varuhus i Älmhult och även där såldes möblerna omonterade. Detta förfarande minskade kostnaderna för lagerhållning och distribution och idag är IKEA ett av världens mest framgångsrika företag.
Att öka möjligheten för Serendipitet
Som tidigare nämnts är serendipitet ofta förknippat med innovation. Om det nu är så att serendipitet består av en tillfällighet (slump) och en skarpsynthet att kunna se vilka tillfälligheter som är viktiga, så borde man kunna öka möjligheten för serendipitet genom att experimentera mer och öka dels vår egen skarpsynthet, del dra nytta av andras skarpsynthet genom att berätta om och dokumentera våra tillfälligheter. Utöver antalet tillfälligheter och skarpsyntheten att identifiera de viktiga visar det sig att det finns en tredje faktor som ökar möjligheten för serendipitet; omgivningens acceptans att tillfälligheter är okej som en källa till nya idéer[1].
Alltså bör chefer/organisationer tydligt visa att serendipitet är okej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar