Vad gör man med dåliga lärare?
Större morot och hårdare piska för lärarna är de asiatiska skolledarnas metod.
När jag gick i skolan sa mamma till mig att jag kunde få bli precis vad jag ville. Bara det inte var lärare.
Det hör till saken att bägge mina föräldrar är lärare.
Om du undrar varför asiatiska elever dominerar internationella tester som Pisa-undersökningen så bör man nog börja i den slutsatsen från ett yrkesliv i den svenska skolan. I världens bästa utbildnings system har lärarna bra löner och prestige i samhället. Det var den enhälliga slutsatsen när amerikanska Asia Society bjöd in skolpolitiker från Kina, Hongkong, Japan och Singapore.
När man tilltalar en vuxen äldre person artigt i Kina kan man säga ”lärare X”. I en konfuciansk kultur har titeln ”lärare” en klang av respekt och inte ”orättvisa sommarlov”. Det behöver inte vara dyrare för det: Singapore lägger bara 3,3 procent av landets BNP på utbildning. Sverige satsar mer än dubbelt så mycket. Men asiatiska länder lägger i sina budgetar mycket krut på löner och mindre på skolbussar, skolluncher och sidoverksamheter. Därför dras även de skarpa knivarna i kökslådan till läraryrket.
I Singapore tillträder rektorer ofta när de är i 30-årsåldern. De belönas om de får bra resultat men omplaceras snabbt om deras skolor inte presterar. En oavbruten ström av tester säkrar kvaliteten.
I det elitistiska Singapore skäms man inte för att jämföra skolan med företag. Ett rigoröst träningsprogram coachar varje nivå av chefskap i organisationen. Liksom i Finland och Sydkorea kan bara den bästa tredjedelen av en avslutningsklass på universitetet övervägas för lärarutbildning, och bara en av åtta kandidater i Singapore accepteras som lärare. Att som i Sverige låta förskollärare bli rektorer är en omöjlig tanke.
Lärarna utvärderas också regelbundet. I Japan får exempelvis även föräldrarna hjälpa till att betygsätta undervisningen deras barn får.
Även i många asiatiska länder är skolan kommunal. Men för att säkra lärarnas position betalar staten en del av lönerna. I Japan står staten för 30 procent av lärarlönerna för att garantera att även små, fattiga kommuner kan betala konkurren kraftiga löner.
Så vad gör man med dåliga lärare? I Japan tas lärare som inte presterar bort från undervisning ett år för omträning. En del får återvända till klassrummet, men många av dem får hitta andra jobb. I Singapore får dåliga lärare ständig feedback på vad de kan förbättra och vad som inte hör hemma i ett effektivt klassrum.
De asiatiska skolledarnas slutsats var alltså: Gör moroten större och piskan hårdare.
Men räcker det? Kommer bättre lärare att få Maria och Muhammed att plugga lika flitigt som Seiko och Li i Asien? Jag tror att svaret är nej. Och orsaken till det är föräldrarna. Kinesiska föräldrar ser i allmänhet inte skolan som en förvaringsplats, eller uppfostringsanstalt. De ser studier som det avgörande instrumentet för barnets framtid. Precis som piano kräver det instrumentet ständig övning. Och de ser som sin egen roll att uppmuntra barnet till studier, även när det inte känns roligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar