Jämföra skolor måste bli enklare

Rätten att välja skola är inte roten till skolans problem. Däremot behövs nationella register för att kunna jämföra kvaliteten i olika skolor. Det skriver Gunvor Engström, ordförande i Friskolornas riksförbund.

Vi bör inte slå oss till ro förrän valet av skola för barnen görs aktivt.
Gunvor Engström

Den svenska friskolereformen från 90-talet har formats av både en borgerlig och en socialdemokratisk regering. Den är unik på så sätt att rätten att välja skola inte är beroende av föräldrarnas plånbok. Vi har lyckats med vad inget annat land åstadkommit, nämligen mångfald inom ett gemensamt skolsystem som inte gör skillnad på de som kan betala för utbildning och de som inte kan det. Den svenska modellen fortsätter därför att väcka ett stort internationellt intresse.
Friskolornas bidrag till att förbättra och utveckla svensk utbildning är väldokumenterat. Elevernas prestation – mätt i form av resultat på nationella prov – ligger över eller klart över genomsnittet för de kommunala skolorna.

Som ett exempel kan nämnas att av de 50 grundskolor som hade sämst resultat i de nationella proven i matematik i årskurs nio 2010 var 94 procent kommunala och 6 procent fristående trots att de senares andel i urvalet var 24 procent. Och kommunernas egen tidning Dagens Samhälle konstaterade i början av året att en investerad skattekrona i en friskola ger bättre utbildning än en motsvarande krona investerad i en kommunal skola.
Detta betyder förstås inte att alla friskolor är bra eller att kommunala skolor är dåliga. Men denna utvärdering utgör en tydlig kontrast till den bild som just nu målas upp i svenska medier, nämligen att rätten att välja alternativ är roten till skolans problem.
Försvinner rätten att välja, försvinner också rätten att erbjuda. Målet måste naturligtvis vara att förbättra förutsättningarna för elever som går i skolor som visar svaga resultat. Fakta tyder på att huvuddelen av problemet ligger i den kommunala delen.
Hur ska vi då få ett kvalitetslyft i hela den svenska skolan? Jag anser att vi måste dra lärdom av det som ändå åstadkommit framgång i delar av vårt skolsystem, nämligen möjligheten och rätten för föräldrar och elever att välja skola.
För att kunna göra rätt val krävs öppna nationella redovisningar som ger en opartisk bedömning av kvalitet och inriktning i landets alla skolor.
Fortfarande gäller dock rätten att välja inte alla. I drygt en tredjedel av Sveriges kommuner saknas det helt fristående alternativ inom grundskolan. Det betyder att 100000 elever nu i höst inte har möjlighet att i alla fall pröva andra alternativ än kommunens utbildning.
Hindret är inte plånbok, utan politik. De senaste uppgifterna från Skolinspektionen säger att hela 70 procent av nyansökningarna om att starta en friskola inte ledde till tillstånd. I många fall gör förstås myndigheten en helt korrekt bedömning i sina avslag, men den vanligaste orsaken till avslag är ”otillfredsställande elevprognoser” – en orsak som saknar bedömningskriterier. I stället gör man en ”helhetsbedömning från fall till fall”. En sådan otydlighet skapar ett rättsosäkert läge och ett slags moment 22 för en seriös, fristående huvudman som vill starta en skola.
Alla måste således ges möjlighet att göra ett skolval med utgångspunkt ifrån kvalitet, inriktning, pedagogik och ledarskap. Jag är övertygad om att det enkla faktum att det finns flera och konkurrerande huvudmän är en förutsättning för att valmöjligheten uppfattas som verklig. Vi bör inte slå oss till ro förrän valet av skola för barnen görs aktivt – alltså efter ett noggrant övervägande av alternativen med utgångspunkt från relevant information från alla former av skolor.
För att komma dit behövs åtgärder inom flera områden:
• Kvalitet i utbildning behöver definieras och göras lika för alla skolor oavsett om det är en kommunal skola eller en friskola. Kvaliteten bör handla om vilka resultat eleverna når.
• En nationell statistik över alla skolors förmåga att uppnå kvalitetskriterierna behöver samlas in och göras tillgänglig för alla elever och föräldrar. Utan tillgång till relevant information riskerar valfriheten att tappa sin allra viktigaste funktion, nämligen kvalitetsförbättring.
• Tillståndsprocessen för fristående skolor behöver moderniseras. Huvudmannens lämplighet att driva skola bör prövas utifrån tydliga kriterier och starten av en skola ske efter diskussioner mellan skolstartare och berörd kommun.
Diskussionen tycks just nu blockerad av frågor om vinster och ägarförhållanden i vissa enskilda friskolor. Det är dags att ta ett kliv framåt.

GUNVOR ENGSTRÖM
ordförande i Friskolornas riksförbund