"Svartmålning skadar skolan"
Allt färre väljer att utbilda sig till lärare. Med tanke på den skolpolitiska debattens nidbild av den svenska skolan som kunskapsfientlig och slapp är detta inte svårt att förstå, skriver fyra pedagogikforskare och lärarutbildare vid Högskolan i Borås.
Nyligen presenterades ansökningssiffrorna för den nya lärarutbildningen. De visade en nedgång på 14 procent när det gäller förstahandsval jämfört med 2010. De dystra siffrorna speglar läraryrkets sjunkande attraktionskraft och förvånar få som följt utbildningsdebatten under senare år.
I debatten, bland annat i en uppmärksammad reportageserie i DN, utmålas svensk skola som kunskapsfientlig, slapp och präglad av ”trivselpedagogik” istället för kunskapsförmedling. Budskapet är att dåligt utbildade lärare och en förslappad pedagogisk forskning med stöd från hjälplösa skolmyndigheter ligger bakom eländet.
Resultat från internationella jämförelser används som argument för att införa tidigare och tätare kunskapsmätningar, hårdare disciplin och mer av katederundervisning. Skolor som inte når godtagbara resultat sätts under luppen, riskerar att få minskade anslag och kan som sista åtgärd slås igen.
Detta känner vi igen från USA där president George W Bush 2001 införde det federala programmet No Child Left Behind. Bakom den förföriska benämningen ligger samma grundidé som nu är på väg att förverkligas i vårt land: tester, valfrihet och ansvarsutkrävande.
Skolor som når goda resultat ska belönas, de som når sämre ska bestraffas. Elevernas, och därmed skolornas, resultat ska mätas och föräldrar uppmuntras välja en annan skola om den egna skolans resultat är dåliga.
En av arkitekterna bakom dessa utbildningsreformer var Diane Ravitch, rådgivare redan i Bush den äldres regering. I den nyligen utkomna boken The Death and Life of the great American School System tar hon kraftfullt avstånd från de reformer hon själv var med om att genomdriva.
Hon ser den nuvarande amerikanska utbildningspolitiken som en fara för en hel generation ungdomar, som riskerar att bli förlorare till följd av förenklade föreställningar om skolans uppgift. All koncentration riktas nu mot matematik och engelska till priset av en mycket begränsad omvärldskunskap.
Ravitch radar upp ett antal felaktiga antaganden om hur elevernas kunskapsstandard kan utvecklas:
Att provresultat som rapporteras till allmänheten skulle vara ett effektivt påtryckningsmedel för att förbättra skolans resultat.
Att skuldbeläggning av skolor som inte kan lyfta sina resultat skulle leda till att elevernas prestationer förbättras.
Att dåliga resultat orsakas av lata lärare och lata rektorer som behöver hotas med att förlora sina jobb.
Att goda testresultat på standardiserade tester av grundläggande färdigheter är synonymt med god utbildning.
För ett tag sedan uttryckte Centerledaren Maud Olofsson sitt partis syn på hur kvaliteten i den svenska skolan ska förbättras. Genom en så kallad kunskapsmiljard, utformad som en prestationsbonus, ska skolor som på de nationella proven i nian visat på en klar resultatförbättring belönas.
Förslaget har klara likheter med den amerikanska politiken, och Olofsson ser kunskapsmiljarden som ”en ekonomisk morot för skolor som förbättrar sina resultat”. Men konsekvensen blir en gigantisk omfördelning av resurser så att skolor med sämre förutsättningar också får mindre resurser.
Den kraftiga fokuseringen på mätbara kunskaper och rapportering av elevernas provresultat har under senare år medfört en betydande förändring av lärarnas arbete. För att visa att man uppfyller de nationella kraven tvingas lärare ägna en stor del av sin arbetstid till dokumentation av olika slag.
Vår forskning visar att lärare och rektorer ser detta som nödvändigt i första hand för att ha ryggen fri i händelse av klagomål från föräldrar eller skolmyndigheter. Lärarnas professionella autonomi urholkas och ersätts med politisk klåfingrighet, även när det gäller hur undervisningen skall genomföras.
Som lärarutbildare och forskare är vi medvetna om att det finns problem i den svenska skolan. Vad som emellertid är förödande är de nidbilder som florerar i dagens skoldebatt. En debatt som, tvärtemot vad många debattörer tycks tro, ser i stort sett likadan ut i andra länder.
Den svenska skolan är ett led i den välfärdsmodell som växte fram under decennierna efter andra världskriget, och som stått som förebild världen över. Det är väl känt att svenska ungdomar är eftertraktade på utländska universitet och arbetsplatser tack vare sin kunnighet och problemlösande förmåga.
Man kan fråga sig vem eller vilka som har intresse av att odla myten om den svenska skolans uselhet, lärarnas och rektorernas inkompetens och den pedagogiska forskningens meningslöshet.
Vad vi kan konstatera är att allt färre bland våra ungdomar vill utbilda sig till lärare. Blir någon förvånad?
DENNIS BEACH
professor i pedagogik
prefekt vid institutionen för pedagogik
professor i specialpedagogik
professor i pedagogiskt arbete
Källa: www.sydsvenskan.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar