SKA MAN STÄNGA SKOLOR MED SVAGA RESULTAT?

Hur ska vi lösa problemet med skolor med dåliga resultat? Och är det egentligen bostadssegregationen som är den viktigaste orsaken? Alliansregeringen satsar på stora reformer som på sikt ska höja resultaten. Fokus är att hitta de svaga eleverna tidigt. Men det finns de som menar att det enda raka är att lägga ner skolor som går dåligt.

”Lägg ner skolor med dåliga resultat”

Skolres ultaten har sjunkit i Sveriges socialt utsatta områden. Utbildningsministern
uppmanar kommunerna att ge ökade resurser till skolor med många invandrare. Detta behöver inte vara fel,
men detta har misslyckats flera gånger förr.
Givet problemets betydelse kan det finnas anledning att tänka nytt. Forskningen tyder på att en koncentration av elever som av olika orsaker har problem i skolan intensifierar problemen. Anledningen behöver inte alls vara sämre undervisning eller sämre lärare. Det finns starka skäl att lägga ner såväl kommunala som fristående skolor med mycket dåliga resultat! Skolornas elevsammansättning bidrar ofta starkt till resultaten och möjligheten att locka nya elever är knappast stora. Förutsättningarna att bedriva en bra undervisning blir så dåliga att ökade resurser inte leder till några påtagliga resultat. Ge de elever som i dag går i skolor med riktigt dåliga resultat möjlighet att gå i attraktiva skolor. Det är självklart viktigt att utforma ”omplaceringen” på ett sätt som inte återskapar elevsegregationen. Såväl kommunala som fristående skolor med hög prestige bör därför ha en antagningskvot reserverad för barn från de nedlagda skolorna. Elever från den invandrartäta Kroksbäckskolan i Malmö slussades över till Linnéskolan i välbärgade Limhamn och höjde sina resultat samtidigt som eleverna från Limhamn behöll sina.
Skoldebatten handlar i för hög grad om för- och nackdelar med friskolorna. Den tilltagande skillnaden mellan skolornas elevsammansättning beror först och främst på den ökande boendesegregationen. Friskolornas positiva eller negativa effekter är inte dramatiska.
I stället måste kvalitet och omstrukturering nu prioriteras. Så länge usla resultat inte leder till att skolor elimineras är  konkurrenstrycket faktiskt starkt begränsat.
Det är dock politiskt svårt att lägga ner skolor, men statsvetenskaplig forskning tyder på att impopulära beslut kan fattas om de är trovärdiga och har en godtagbar motivering. Förståelse kan skapas om beslutet är trovärdigt och genomförs av kvalitetsskäl snarare än av kostnadsskäl.

”Satsa på skolorna och arbeta mot utanförskap”

Skolres ultaten har sjunkit dramatiskt i Sveriges socialt utsatta områden under de senaste tolv åren. Rosengård är ett exempel där skolresultaten sjunkit så kraftigt att det numera bara är drygt hälften av ungdomarna (54 procent) som får tillräckligt bra betygför att kunna börja gymnasiet, enligt Statistiska centralbyrån.
Resultatet måste tas på allvar. Skolverket konstaterade redan på våren 2006 att skolsegregationen mätt utifrån socioekonomisk bakgrund hade ökat med tio procent mellan 1998 och 2004.
Vi vet också att betygsrasen i utsatta områden inte bara är ett utbildningsproblem. Det handlar i lika stor utsträckning om problem med segregerade bostadsområden. En annan avgörande faktor är vilken utbildning föräldrarna har och om de har ett arbete eller inte.
Ska vi förbättra skolresultaten är det därför viktigt att, parallellt med en satsning på skolan, samtidigt arbeta för att minska utanförskapet genom att få fler i arbete. Det är också nödvändigt att skolorna tidigt fångar upp elever som inte klarar sina studier.
När alliansregeringen tillträdde hösten 2006 såg vi allt detta. Vi hade därför en prioriterad fråga på skolans område: att så snabbt som möjligt genomföra en rad reformer som skulle leda till en skola i världsklass.
Men reformer tar tid att genomföra och först nu, fyra år senare, genomför vi den största förändringen av den svenska skolan i modern tid. För att fånga upp elever som behöver extra stöd i ett tidigt skede så inför vi nu en satsning på läsa-skriva-räkna, nationella prov från årskurs tre och betyg från årskurs 6.
Alliansregeringen inför också en ny lärarutbildning och ett kunskapslyft riktat till befintliga lärare. För att kvalitetssäkra utbildningen kommer utbildade lärare också att legitimeras.
Sammantaget gör alliansregeringens reformer att den svenska skolan nu genomgår den största förändringen i modern tid.