Patrik Hernwall kommer hastande i full fart på sin cykel iförd cykelmundering. Vi har stämt träff på ett kafé för att prata om it och lärande, digital kompetens och hur det ser ut i den svenska skolan. Nästan innan vi satt oss förklarar Patrik Hernwall att han egentligen försökt hålla sig borta från skolområdet.
IT inte bara kosmetika. Forskaren Patrik Hernwall efterlyser en skola som till fullo tar till sig den digitala tekniken.
– Det är en väldigt trög organisation som är belamrad av olika åsikter, fördomar, föreställningar, politik – det är ett getingbo, säger han.
Ursprungligen är han förskollärare som disputerat i pedagogik. I drygt tio år han forskat.
– Min utgångspunkt är barnens villkor, att försöka hitta deras perspektiv och deras röster.
Samtidigt fascineras han av de möjligheter som kommer fram när det digitala vävs in i vardagslivet.
– När det blir odramatiskt – det är då det händer.
Trots att Patrik Hernwall föresatt sig att hålla sig utanför skolan har han inte lyckats särskilt väl. Redan i slutet av 1990-talet var han med och utvärderade ett av de 27 så kallade fyrtornsprojekt som genomfördes runt om i landet. De deltagande skolorna satsade på att få in it i undervisningen och tanken var att de sedan skulle fungera som fyrtorn och lysa upp även andra skolor.
Samma tanke fanns också i den statliga satsningen It i skolan, Itis, som följde därefter. Där utbildades ett antal lärare som sedan skulle sprida vidare it-lärande till sina kolleger.
Det var i grunden feltänkt, anser Patrik Hernwall.
– Det var alldeles för lite styrning. Alla skulle dra sina egna lärdomar, men sedan blev de lämnade där och undrade vad de skulle göra sedan. Och så kom it-bubblan och intresset försvann.
I Norge dalade inte intresset på samma vis. 2002 drogs det enskilt största skolutvecklingsprojektet i landet i gång. Tre skolor i ett socialt utsatt område i Oslo handplockades för en it-satsning.
– Där hade de lärt sig av Sverige och styrde projekten ganska hårt. Det tvingade också fram resultat. När väl infrastrukturen finns på plats kommer också den pedagogiska diskussionen i gång, säger han.
– Det handlar inte om att flytta in blindkartorna i datorerna. Fortfarande är det skriftlig och muntlig framställning som gäller i skolans värld – medan andra typer av presentationer ofta inte räknas. Ändå blir en text med en bild mer än bara text och bild när det adderas – ett plus ett blir mer än två i det fallet.
Det är där någonstans som skolan tappar bort sig, tycker han. Förståelsen för den genomgripande omvandling som måste ske finns inte.
– Redskapen är viktiga för lärandet. Med papper och penna kan man skapa minnen av saker. De förhöjer lärandet. Men de redskap som är verkligt funktionella för dagens samhälle använder skolan inte fullt ut, trots att de är mer kraftfulla än något vi tidigare har haft.
Patrik Hernwall är inte högljudd men att han är upprörd över bristen på politiskt intresse är uppenbart. Han poängterar vikten av styrning och politiska beslut för att skolan ska anpassa sig till den verklighet som omger den och bli relevant.
– Intresset för it i skolan har varit väldigt personberoende. Det gjordes stora satsningar under Carl Bildts tid, sedan dess har det varit mer i skuggan.
Norge har fortsatt att ta en annan väg än Sverige. Där finns ett nationellt nät för forskning och kompetensutveckling direkt under departementet. Det är till för att skapa förutsättningar för eleverna att bli konkurrenskraftiga. Dessutom har begreppet digital kompetens lyfts upp som en av de fem basfärdigheter som alla elever ska tillägna sig. De fyra andra är skriva, läsa, räkna och muntlig framställning.
– Den svenska skolan blickar inte längre mot framtiden. Vi offrar tusentals barn som riskerar att komma ut i en verklighet där det de lärt sig inte är relevant.
Patrik Hernwall säger att han vill vara positiv men ändå känner sig pessimistisk om att den svenska skolan ska börja ta till sig den digitala revolutionen.
– Jag är rädd att skolans företrädare vaknar upp sent – eller för sent. Jag har svårt att se en tydlig vision för skolan. Att prata om disciplin, katederundervisning eller betyg missar helt poängen. Skolan måste få vara en plats för kreativt skapande, för möten och utmaningar.
Samtidigt kan digitalisering i skolan vara så otroligt mycket – använda chattar, mobiler, appar, filmverktyg, presentationer, simulationer... Det är först när skolan verkligen är öppen för alla nya digitala möjligheter som den blir relevant, anser han.
Det betyder inte att det nödvändigtvis går att peka på höjd kvalitet i form av resultat bara för att nya sätt att lära flyttar in i skolan. För samtidigt som förändringen äger rum måste synen på vad som är ett bra resultat också förändras.
– Kanske måste vi inte kunna alla länder och alla huvudstäder. Kanske kan vi göra något annat först och ta reda på sådana fakta när vi behöver dem, säger Patrik Hernwall.
– De nya redskapen uppmuntrar till nytänkande och då kanske det är sådant som sociala förmågor, kritiskt reflekterande, eget skapande, kunskapssökande och innovationskraft som ska vara det som skolan ska lära ut.
Kan de nya generationerna lärare, de digitala infödingarna som vuxit upp med it göra skolan mer digital? Nej, tyvärr kan man inte hoppas mycket på det, tror Patrik Hernwall. Han tror att det delvis beror på lärautbildningarnas utformning och delvis på att det ofta är ett negativt val att vilja bli lärare i dag. Det kanske inte är de mest förändringsbenägna som kommer in.
– Samtidigt får lärare inte den respekt de förtjänar; läraryrket är mycket utsatt för omfattande kritik från många håll – inte minst från forskningen. Jag tror det är viktigt att läraryrkets status höjs och det rejält.
En-till-en-satsningarna då, där alla lärare och elever får egna datorer? Jo, det är ett steg i rätt riktning men det kan inte utformas hur som helst.
– Stockholm är ju en katastrof. Jag vet lärare som anser att de hindras att arbeta vidare med it i undervisningen och försöker hitta vägar runt systemet. Det måste alltid vara de som kan den pedagogiska verksamheten som är beställare, säger han.
– Och det är något som måste byggas in i teknikimplementeringen. Annars är risken uppenbar att tekniken blir styrande och i slutändan hämmande.
Egen dator till alla elever är bra, men det är ingen universalkur för att nå en förändring i grunden.
– Skolan behöver en killer app – något som är enkelt att göra och som alla ser kvaliteter i.