Kartläggning avslöjar: lite forskning om rektor
Det finns för få kvantitativa studier om rektor. De flesta är kvalitativa och baseras på ett litet antal observationer. Det konstateras i en rykande färsk forskningsöversikt från Vetenskapsrådet. Sveriges Skolledarförbund under lång tid tvingats konstatera att tillgången till forskningsresultat för en kunskapstörstade skolledare som strävar efter att utvecklas i sin yrkesroll, varit förhållandevis magert.
Med spirande förhoppningar har förbundet åsett det växande intresse som rektorers och förskolechefers ledarskap tillmätts för såväl elevernas kunskapsresultat som för personalens och elevernas arbetsmiljö och trivsel. Ett ökat fokus på skolledarens roll leder till större efterfrågan på kunskap om densamma. Det bör i sin tur inspirera forskare att ta sig an vita fält på området. Ett steg på vägen är den forskningsöversikt som professor Olof Johansson med flera tagit fram på uppdrag av Vetenskapsrådets utbildningsvetenskapliga kommitté. Här kartläggs den svenska och, i viss mån även den internationella, forskningen kring rektors roll, arbete och ledarskap som publicerats efter år 2000.
Som alltid när det gäller forskningsöversikter fungerar de i första hand som en guide för vidare förkovran. Sammanställningen ger en bra bild över vilka perspektiv av rektors komplexa yrkesroll som är beforskade, men - och det är inte minst viktigt - visar också vilka stora frågor som återstår att belysa.
Författarna lyfter fram följande fyra områden som väsentliga för kommande forskningssatsningar: 1) pedagogiskt ledarskap för bättre lärande, 2) rekrytering, utbildning, urval och tillträde (av och för skolledare, reds.anm.), 3) förändringar i roller och ledarskap, och 4) mer uttryckliga samband mellan rektorernas ledarskap och olika resultatvariabler såsom skolans utveckling, organisatoriska förändringar, kapacitetsskapande och elevprestationer. Sveriges Skolledarförbund har i många sammanhang påpekat dessa luckor i den vetenskapliga grunden för skolledares arbete. Inte minst i den rykande färska programförklaringen Forskning ger bättre resultat i skolan, som förbundet tagit fram tillsammans med bland annat representanter för arbetsgivaren och lärarorganisationerna.
I den nya skollagen anges det visserligen att det är utbildningen, det vill säga i första hand det arbete som bedrivs i klassrummen, som ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. En medveten skolledare vill naturligtvis inte vara sämre, utan vill kunna basera även sitt arbete på stabil grund. Det kan vara lättare sagt än gjort för en skolledare när det vetenskapliga stödet är så svagt idag. Olof Johansson lyfter också fram bristen på kvantitativa studier om rektorer. Översikten visar det man som läsare av forskningsrapporter upplevt; de allra flesta studierna är kvalitativa och baserade på ett begränsat antal observationer. Studierna ger värdefulla tillskott till kunskapsbilden men fungerar sämre som metodstöd för en skolledare som söker handledning i sin yrkesvardag. Även om man delar den uppfattning som Olof Johansson ger uttryck för när han skriver att ”det finns ingen ’silverkula’, inga enskilda rätta svar där man föreslår normativa beteenden för skolledare”, finns det nog ändå anledning att tro, att det går att göra mer på området än vad som hittills gjorts. Ett flertal av de avhandlingar som refereras i översikten beskriver hur rektor agerar i sin roll som chef och ledare. Det handlar exempelvis om vad rektor gör och vilka normer som styr vad rektor gör, hur rektor kommunicerar sitt ledarskap etcetera. I internationell forskning verkar ledarskapsperspektivet däremot inte vara särskilt vanligt.
Enligt en citerad källa menar man internationellt att det återstår att bevisa att skolledarskap skiljer sig från annat ledarskap inom offentlig förvaltning. Först då är det befogat att titta särskilt på rektorer. Översikten ger inte riktigt svar på hur man ser på detta inom den svenska ledarskapsforskningen. Den refererar till en studie där förutsättningarna för ledare och ledarskap mellan olika sektorer inom den kommunala sektorn jämförs. Det är svårt att veta om det är avgränsningarna av den sökning som gjorts i databaserna som gjort att inte fler avhandlingar som berört jämförelser mellan ledarskap i olika sektorer dykt upp. Om så inte är fallet, och det faktiskt inte finns några fler, så är det i sig en lucka som gärna får täckas framöver.
Källa: www.skolvarlden.se
Det finns för få kvantitativa studier om rektor. De flesta är kvalitativa och baseras på ett litet antal observationer. Det konstateras i en rykande färsk forskningsöversikt från Vetenskapsrådet. Sveriges Skolledarförbund under lång tid tvingats konstatera att tillgången till forskningsresultat för en kunskapstörstade skolledare som strävar efter att utvecklas i sin yrkesroll, varit förhållandevis magert.
Med spirande förhoppningar har förbundet åsett det växande intresse som rektorers och förskolechefers ledarskap tillmätts för såväl elevernas kunskapsresultat som för personalens och elevernas arbetsmiljö och trivsel. Ett ökat fokus på skolledarens roll leder till större efterfrågan på kunskap om densamma. Det bör i sin tur inspirera forskare att ta sig an vita fält på området. Ett steg på vägen är den forskningsöversikt som professor Olof Johansson med flera tagit fram på uppdrag av Vetenskapsrådets utbildningsvetenskapliga kommitté. Här kartläggs den svenska och, i viss mån även den internationella, forskningen kring rektors roll, arbete och ledarskap som publicerats efter år 2000.
Som alltid när det gäller forskningsöversikter fungerar de i första hand som en guide för vidare förkovran. Sammanställningen ger en bra bild över vilka perspektiv av rektors komplexa yrkesroll som är beforskade, men - och det är inte minst viktigt - visar också vilka stora frågor som återstår att belysa.
Författarna lyfter fram följande fyra områden som väsentliga för kommande forskningssatsningar: 1) pedagogiskt ledarskap för bättre lärande, 2) rekrytering, utbildning, urval och tillträde (av och för skolledare, reds.anm.), 3) förändringar i roller och ledarskap, och 4) mer uttryckliga samband mellan rektorernas ledarskap och olika resultatvariabler såsom skolans utveckling, organisatoriska förändringar, kapacitetsskapande och elevprestationer. Sveriges Skolledarförbund har i många sammanhang påpekat dessa luckor i den vetenskapliga grunden för skolledares arbete. Inte minst i den rykande färska programförklaringen Forskning ger bättre resultat i skolan, som förbundet tagit fram tillsammans med bland annat representanter för arbetsgivaren och lärarorganisationerna.
I den nya skollagen anges det visserligen att det är utbildningen, det vill säga i första hand det arbete som bedrivs i klassrummen, som ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. En medveten skolledare vill naturligtvis inte vara sämre, utan vill kunna basera även sitt arbete på stabil grund. Det kan vara lättare sagt än gjort för en skolledare när det vetenskapliga stödet är så svagt idag. Olof Johansson lyfter också fram bristen på kvantitativa studier om rektorer. Översikten visar det man som läsare av forskningsrapporter upplevt; de allra flesta studierna är kvalitativa och baserade på ett begränsat antal observationer. Studierna ger värdefulla tillskott till kunskapsbilden men fungerar sämre som metodstöd för en skolledare som söker handledning i sin yrkesvardag. Även om man delar den uppfattning som Olof Johansson ger uttryck för när han skriver att ”det finns ingen ’silverkula’, inga enskilda rätta svar där man föreslår normativa beteenden för skolledare”, finns det nog ändå anledning att tro, att det går att göra mer på området än vad som hittills gjorts. Ett flertal av de avhandlingar som refereras i översikten beskriver hur rektor agerar i sin roll som chef och ledare. Det handlar exempelvis om vad rektor gör och vilka normer som styr vad rektor gör, hur rektor kommunicerar sitt ledarskap etcetera. I internationell forskning verkar ledarskapsperspektivet däremot inte vara särskilt vanligt.
Enligt en citerad källa menar man internationellt att det återstår att bevisa att skolledarskap skiljer sig från annat ledarskap inom offentlig förvaltning. Först då är det befogat att titta särskilt på rektorer. Översikten ger inte riktigt svar på hur man ser på detta inom den svenska ledarskapsforskningen. Den refererar till en studie där förutsättningarna för ledare och ledarskap mellan olika sektorer inom den kommunala sektorn jämförs. Det är svårt att veta om det är avgränsningarna av den sökning som gjorts i databaserna som gjort att inte fler avhandlingar som berört jämförelser mellan ledarskap i olika sektorer dykt upp. Om så inte är fallet, och det faktiskt inte finns några fler, så är det i sig en lucka som gärna får täckas framöver.
Källa: www.skolvarlden.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar