Forskning om lärande utmanar lärandet

Struntar svensk skola i hur barns hjärnor fungerar? Under Vetenskapsfestivalen i Göteborg arrangerades ett seminarium, där några ledande skol- och hjärnforskare samlats för att diskutera skolan under rubriken "Hjärnkoll på skolan?". Vetenskapsrådet var en av arrangörerna.  Här följer ett reportage från evenemanget.

I vilken utsträckning används nya forskningsrön när läroplaner skrivs om och skolreformer planeras? Och hur kan vi överbrygga glappet mellan forskning och skola?Dessa frågor stod i centrum när seminariet Science & Society genomfördes för 11:e året i rad. Seminariet är en del av Vetenskapsfestivalens utbud och arrangerades i år tillsammans med Centrum för Kultur och Hälsa vid Göteborgs Universitet, Vetenskap & Allmänhet och Vetenskapsrådet. Som namnet antyder så är seminariets ambition att belysa relationen mellan vetenskap och forskarsamhälle å ena sidan och samhälle och allmänhet å andra sidan. Det har seminariet gjort med utgångspunkt från olika teman — förra året var det t ex hanteringen av svininfluensan som var den sakfråga man utgick ifrån — och i år handlade det om skolan och dess relation till aktuell forskning om hur lärande går till.

Olika discipliner knyts samman

– De senaste 10-15 åren har jag jobbat med att knyta ihop neurovetenskap, kognitionsvetenskap och utbildningsvetenskap, berättade Kurt Fischer, Professor of Education vid Harvard University, i sitt inledningsanförande. Till min glädje kan jag konstatera att detta börjar hända på fler platser runt om i världen. Praktisk forskning är en självklarhet i de flesta områden, men det har inte alltid varit det inom utbildningssektorn. Vi behöver forska i skolan och etablera samarbeten mellan skolor och universitet för att studera lärande, menade han. Kurt Fischer fortsatte med att konstatera att det finns några grundläggande problem med den traditionella skolan som utgör svåra hinder. Till exempel anser många unga att skolan är tråkig, vilket riskerar att underminera elevernas naturliga nyfikenhet. Dessutom uppmuntrar skolan till ett ganska okritiskt accepterande av "fakta" och det finns en risk att olika tester och bedömningar bidrar till de problemen. 

– Jag är en av kognitionsvetarna som vill knyta ihop forskningen om tänkandet med forskningen om lärandet, sa Peter Gärdenfors, professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet, när han som andra talare tog scenen i besittning. Som barn lär man sig gå, cykla och umgås med andra. Det sker automatiskt och naturligt och är en del av det informella lärandet som baseras på att människor har lust att lära. Det ska vi ta hänsyn till när vi funderar över hur vi lägger upp skolans undervisning. Helt enkelt fundera kring hur vi lär oss och hur vi blir vi motiverade.

Tysta regler styr

Peter Gärdenfors fortsatte med att hävda att lektionens mönster i stort sett har sett ut på samma sätt sedan folkskolan startade i Sverige. Det finns tysta regler som säger att alla ska göra samma sak, använda samma läromedel, följa samma läroplan och bedömas på samma sätt. Ingen forskning visar att det här är bästa sättet att lägga upp undervisningen på! Och detta upplägg av lektionerna begränsar elevernas motivation.

– Dessutom handlar det om att alla ska sitta still och vara koncentrerade, fortsatte Peter Gärdenfors. När jag frågade min son vad som var skillnaden mellan att gå i förskoleklass och att gå i ettan, svarade han; Man får ont i rumpan av att gå i skolan! Efter dessa två bilder från forskarvärlden var det dags för Johanna Lundén som är speciallärare och rektor vid Nossebro skola i Essunga kommun. Den skolan har uppmärksammats nationellt, eftersom man gjort stora framsteg när det gäller studieresultaten på bara några få år. Om man tittar på antalet elever som går ur årskurs nio utan godkända betyg, så har man gått från att tillhöra de svagaste kommunerna till att ligga i absolut topp.

Goda exempel

– Vi drog igång ett förändringsarbete som gett ett gott resultat och där har forskning haft stor betydelse, berättade Johanna Lundén engagerat. Vi behövde en bas att utgå från så vi läste forskning tillsammans och sedan diskuterade vi. Det specialpedagogiska utbildningsprogrammets litteraturlista och sammanfattade litteratur i häften utgjorde vårt samtalsunderlag. Vi slutade att hävda att det var elevernas fel att de misslyckades. Det är vi lärare som misslyckas och vi måste pröva och pröva igen tills vi hittar rätt. Inkludering och forskning var de två viktigaste faktorerna för att lyckas, menade Johanna Lundén.

Skolverket jobbar aktivt med att sammanställa och sprida forskningsresultat, kompletterade Tommy Lagergren, chef för utvecklingsavdelningen på Skolverket, när ordet blev hans. Som exempel nämnde han en ny serie skrifter om forskning och skolan som har fått god spridning. Mer bekymmersamt är att behovet är stort, men att man behöver mer konkreta tips och att forskningen ligger för långt från skolans vardag. Det är svårt att hitta exempel på skolor där man kan se hur forskningsresultat används i praktiken. – Sjukvård och skola är ungefär lika stora enheter, både avseende personella och ekonomiska resurser, men när det gäller relationen till forskning ser det olika ut, trots att skolan ska vila på vetenskaplig grund, menade Håkan Sörman, vd för Sveriges Kommuner och Landsting. Vi har en helt annan organisation för att sprida forskningsresultaten inom vården jämfört med skolan. Staten behöver ta ansvar för att det finns relevant forskning som sprids på ett bra sätt. Det som finns måste verkligen nå ut! Vi överger ofta lärarna i klassrummet. Forskningen görs inte för skolan utan om skolan och det är allvarligt.

Mer skolnära forskning

Det är inte tillräckligt stora delar av den utbildningsvetenskapliga forskningen som har relevans för skolan och skolans praktik, instämde Peter Honeth, statssekreterare vid Utbildningsdepartementet, som var sist i raden av talare. Vi behöver styra om den statligt finansierade utbildningsvetenskapliga forskningen så att den blir mer skolnära. Vetenskapsrådets utbildningsvetenskapliga kommitté har fått i uppdrag att deras forskning ska vridas åt det hållet. Men denna evidensbasering är en stor förändring som kommer att ta tid. – Det talas mycket om att "skolan ska ta till sig forskning" — men varför sägs inget om att "skapa forskning", undrade en av deltagarna i seminariets runda-bords-samtal. Det finns en stor grupp forskarutbildade lärare som kan vara en nödvändig brygga mellan skola och forskning. Hur kan vi möjliggöra för hela kåren att aktivt reflektera kontinuerligt med stöd av forskarutbildade?

Den pedagogiska forskningen har inte alltid varit så skolrelevant och därför har det varit rätt att kritisera den, konstaterade Peter Honeth. Dessutom har den ibland varit ganska ideologiskt styrd. Nu är det viktigt att ta in många olika forskningskompetenser som tillsammans kan utveckla forskningen. Utbildningsvetenskapliga kommittén och Skolverket jobbar i den riktningen.

– Alla "tycker" om skolan och svaret förväntas komma uppifrån, fortsatte Peter Honeth. Det gör det angeläget att göra forskningen tillgänglig och se till att den kan bedrivas även i skolan. Ett exempel att lyfta fram är satsningen på forskarutbildade lärare som ska få en licentiatutbildning. De ska sedan ha möjlighet att vara kvar i skolan. Ska vi lyckas måste man se skola och lärarkår som en professionell organisation, en organisation som kännetecknas av att man hela tiden ifrågasätter och diskuterar det man gör. Man måste vara självkritisk och prova olika lösningar och man måste vara beredd att medge om man gör fel.

Viktigt att samarbeta

Vill vi göra något bättre för våra barn måste vi vuxna samverka bättre, menade Elisabet Nihlfors, huvudsekreterare för Vetenskapsrådets Utbildningsvetenskapliga kommitté, som deltog i seminariet. Det är ett av Utbildningsvetenskapliga kommitténs huvudmål att forskare inom de tre områdena "hjärna, lärande och praktik" går samman. Vi behöver ha respekt för varandras professioner och visa varandra att vi kan göra detta tillsammans, menade hon. – Mycket kunskap håller på att växa fram som vi behöver ta till oss, sade Peter Honeth avslutningsvis. Lösningen är att göra skolan, lärarkåren och lärarutbildningarna mer professionella och att utveckla metoder att göra forskningen mer tillgänglig. Forskare med olika bakgrund behöver arbeta tillsammans.

Det samlade intrycket av seminariet var att det finns mycket god vilja från många olika aktörer. Nu handlar det om att få dem att agera tillsammans för att skapa ny kunskap och göra den tillgänglig. Är den bara relevant och praktiknära är skolan mycket intresserad av att både delta och ta till sig resultaten.