Har tidigare bloggat om att jag formligen älskar Sommar i P1. Gjorde till och med en lista på de fem bästa sommarpratarna under sommaren som gick. Jag är sån att jag aldrig riktigt hinner med att lyssna live, utan det blir podsändningar i efterhand och nu har jag lyssnat mig igenom de flesta programmen. Ofta under träningspass för att liksom inte hinna tänka på ansträngningen.
Och det var där bland de allra sista programmen som hon dök upp. Monica Nyström var namnet. Hon pratade om sorg och hur livet påverkas om en nära anhörig går bort. Ett helt fantastiskt program. Monica berättar om sin cancersjuke man på ett sätt som inte lämnar någon oberörd. Hon berättar om sina barns tankar som varje pedagog och förälder borde lära sig något av.
Jag satt där på träningscykeln och trampade med stora tårar rinnande nerför kinderna. Hon berörde på ett sätt som gjorde mig fullständigt knäsvag inför livet, men samtidigt skänkte hennes ord styrka och trygg eftertanke.
Det är en order - lyssna!!
Det blev Monika Nyström, 35 år, från Åkersberga som gjorde Lyssnarnas Sommar den 20 juli i P1. Hennes bidrag ”Han dog i mina armar”, fick flest röster av de tio finalisterna. Monika berättar om hur hennes man dör i cancer och om det fortsatta livet tillsammans med sina barn.
– Det har blivit tydligt för mig hur svårt människor har för att prata om sorg och om hur sorgen fungerar. Jag vill sätta ord på hur det har varit och är för oss. Hur vi faktiskt kan säga att vi är lyckliga trots att vi bär sår i våra hjärtan, säger Monika Nyström.
I oktober 2007 börjar Monika Nyströms man känna det onda i ryggen. Snart kommer beskedet om tumören och ett och ett halvt år senare är det slut. Kvar; en familj som måste överleva sorgen.
”Jag vill berätta om hur jag, under hela resans gång, ärligen har tänkt tanken att jag är lycklig och så rikt lottad i livet.”
Monika Nyström är 35 år, förskollärare och just nu student, och lever i Åkersberga med sina två barn, 8 och 6 år gamla.
– Monika har varit med om något som väldigt många människor tvingas gå igenom i livet. Trots detta talar vi sällan i vår kultur om döden som något naturligt. Hennes berättelse är väldigt angelägen – och allmänmänsklig, säger Bibi Rödöö, programchef för Sommar och Vinter i P1.
Kort om Monika Nyström:
Det här gör mig glad: Mina barn, när jag ser att de är lyckliga, eller när de är ledsna och jag får trösta dem, eller när vi spelar spel och skrattar ihop… att vara mamma helt enkelt!
Det här gör mig upprörd: När människor behandlar barn illa. Det ligger väl i min yrkesgrund men framför allt i mig som människa att barns bästa alltid ska vara det primära. Jag upprörs på alla sätt när jag ser att det inte alltid är så!
Förebild: Min man.En mer godhjärtad människa har jag aldrig mött! Mina barn! De är så kloka, empatiska, visa och klara i sina tankar. De lär mig så mycket!
Min starkaste sida: Min förmåga att nå barn, prata med barn, se dem och försöka lystra till deras signaler. Jag tror mig också vara ödmjuk, vilket för mig är en oerhört viktig egenskap.
Någon svaghet: Otålig. Jag önskar att mitt tålamod, framför allt i konflikter med barnen, vore bättre. Sen har jag det rätt stökigt omkring mig och jag önskar ofta att jag vore gladare i att städa.
Favoritplats i Stockholm: Södermalm. Där har jag tillbringat mycket tid under alla ungdomsår. Jag har haft flera vänner som har bott där och jag har upplevt många romantiska, skrattfyllda, busiga, pratsamma kvällar och nätter där.
Favoritplats i Sverige: Mina trakter kring Leksand! Där finner jag den energi som får mig att fungera. Det finns ingen vackrare plats i Sverige!
Favoritprogram i radio: Melodikrysset. Jag och min man brukade njuta av förmiddagskaffe och kryssande varje lördag. Nu gör jag det ensam, och jag njuter fortfarande!
Folk jag beundrar: Ödmjuka och godhjärtade personer! Människor i omvärlden som jag beundrar är Astrid Lindgren – alltid! Benny Andersson, Björn Ulvaeus, Lasse Winnerbäck och Helen Sjöholm är musiker jag beundrar. Eeva Kilpi är min favoritpoet.
Min favoritmat: Jag älskar ost, nästan all sorts ost, sallader och gärna grillat kött så sommarens mat passar mig bra.
På fritiden: Skriver om mina upplevelser i samband med min mans död och livet efteråt. Kanske blir det en bok
Och det var där bland de allra sista programmen som hon dök upp. Monica Nyström var namnet. Hon pratade om sorg och hur livet påverkas om en nära anhörig går bort. Ett helt fantastiskt program. Monica berättar om sin cancersjuke man på ett sätt som inte lämnar någon oberörd. Hon berättar om sina barns tankar som varje pedagog och förälder borde lära sig något av.
Jag satt där på träningscykeln och trampade med stora tårar rinnande nerför kinderna. Hon berörde på ett sätt som gjorde mig fullständigt knäsvag inför livet, men samtidigt skänkte hennes ord styrka och trygg eftertanke.
Det är en order - lyssna!!
Det blev Monika Nyström, 35 år, från Åkersberga som gjorde Lyssnarnas Sommar den 20 juli i P1. Hennes bidrag ”Han dog i mina armar”, fick flest röster av de tio finalisterna. Monika berättar om hur hennes man dör i cancer och om det fortsatta livet tillsammans med sina barn.
– Det har blivit tydligt för mig hur svårt människor har för att prata om sorg och om hur sorgen fungerar. Jag vill sätta ord på hur det har varit och är för oss. Hur vi faktiskt kan säga att vi är lyckliga trots att vi bär sår i våra hjärtan, säger Monika Nyström.
I oktober 2007 börjar Monika Nyströms man känna det onda i ryggen. Snart kommer beskedet om tumören och ett och ett halvt år senare är det slut. Kvar; en familj som måste överleva sorgen.
”Jag vill berätta om hur jag, under hela resans gång, ärligen har tänkt tanken att jag är lycklig och så rikt lottad i livet.”
Monika Nyström är 35 år, förskollärare och just nu student, och lever i Åkersberga med sina två barn, 8 och 6 år gamla.
– Monika har varit med om något som väldigt många människor tvingas gå igenom i livet. Trots detta talar vi sällan i vår kultur om döden som något naturligt. Hennes berättelse är väldigt angelägen – och allmänmänsklig, säger Bibi Rödöö, programchef för Sommar och Vinter i P1.
Kort om Monika Nyström:
Det här gör mig glad: Mina barn, när jag ser att de är lyckliga, eller när de är ledsna och jag får trösta dem, eller när vi spelar spel och skrattar ihop… att vara mamma helt enkelt!
Det här gör mig upprörd: När människor behandlar barn illa. Det ligger väl i min yrkesgrund men framför allt i mig som människa att barns bästa alltid ska vara det primära. Jag upprörs på alla sätt när jag ser att det inte alltid är så!
Förebild: Min man.En mer godhjärtad människa har jag aldrig mött! Mina barn! De är så kloka, empatiska, visa och klara i sina tankar. De lär mig så mycket!
Min starkaste sida: Min förmåga att nå barn, prata med barn, se dem och försöka lystra till deras signaler. Jag tror mig också vara ödmjuk, vilket för mig är en oerhört viktig egenskap.
Någon svaghet: Otålig. Jag önskar att mitt tålamod, framför allt i konflikter med barnen, vore bättre. Sen har jag det rätt stökigt omkring mig och jag önskar ofta att jag vore gladare i att städa.
Favoritplats i Stockholm: Södermalm. Där har jag tillbringat mycket tid under alla ungdomsår. Jag har haft flera vänner som har bott där och jag har upplevt många romantiska, skrattfyllda, busiga, pratsamma kvällar och nätter där.
Favoritplats i Sverige: Mina trakter kring Leksand! Där finner jag den energi som får mig att fungera. Det finns ingen vackrare plats i Sverige!
Favoritprogram i radio: Melodikrysset. Jag och min man brukade njuta av förmiddagskaffe och kryssande varje lördag. Nu gör jag det ensam, och jag njuter fortfarande!
Folk jag beundrar: Ödmjuka och godhjärtade personer! Människor i omvärlden som jag beundrar är Astrid Lindgren – alltid! Benny Andersson, Björn Ulvaeus, Lasse Winnerbäck och Helen Sjöholm är musiker jag beundrar. Eeva Kilpi är min favoritpoet.
Min favoritmat: Jag älskar ost, nästan all sorts ost, sallader och gärna grillat kött så sommarens mat passar mig bra.
På fritiden: Skriver om mina upplevelser i samband med min mans död och livet efteråt. Kanske blir det en bok
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar