Hårig. Muskler. Händig. Svett. Öl. Jaga. Snus. Bilar. Orden som står framme på tavlan i klass 9 i Frejaskolan i Gnesta är ord som eleverna associerar med ordet ”manlig”.
– Skriv nu ner vad ni förknippar med en bra person, säger deras lärare Maja Thorsén.
Nu är det i stället ord som snäll, glad, omtänksam, hjälpsam, generös, pålitlig och ärlig som eleverna kommer att tänka på.

Varför ska man arbeta med detta i skolan?
– Normen för hur en pojke ska vara är snäv och begränsar deras liv. Manlighetsnormen är stel och stereotyp och svår och leva upp till, och bryter man mot normen råkar man ut för kränkningar, säger Karina Solax Stridh som är jämställdhetsstrateg i Gnesta kommun och den som introducerat Machofabriken på hela Freja­skolan förra våren.

Lisa Malmberg, Machofabriken. Vi försöker hitta vilka känslor det finns kring våld. Det finns ett stort motstånd mot att erkänna att man är rädd.
Lisa Malmberg, projektledare.
Hon har märkt att problematiseringen av killnormer upplevs som positivt både bland killar och tjejer. – Vi slipper hamna i att det är synd om tjejerna och för dem är det en lättnad att slippa granska sig själva – något de gör hela tiden. Dessutom kommer man även in på normer för tjejer när man pratar om normer för killar.

Att synliggöra normerna för att sedan kunna prata om dem och förstå att de går att förändra var ett huvudsyfte när Machofabriken utvecklades, berättar en av projektledarna, Lisa Malmberg. Likaså att förstå att man kan avvika från normen och att man även ska ge andra utrymme att avvika från den.

Varför ska normerna förändras?
– Normerna upprätthåller maktordningen mellan män och kvinnor, och för att skapa jämställdhet behöver de förändras. En del normer för manlighet är dessutom destruktiva och kopplade till våld eftersom våld kan ge makt och status. Men människor mår inte bra av att utöva eller utsättas för våld, säger Lisa Malmberg.
Inom projektet får eleverna prata om våld – hur det känns att slå och bli slagen.
– Vi försöker hitta vilka känslor det finns kring våld. Det finns ett stort motstånd mot att erkänna att man är rädd, säger Lisa Malmberg.

Vad kan det handla om för våld?
– Snärta till varandra med handduken i duschen, knuffar i korridoren eller något som kallas för bögtestet. Då suddar man på en killes underarm tills det börjar blöda. Börjar han gråta är han bög. Jag tycker även att risktagande i samband med maskulinitetstävlingar, som att köra moppe i en rondell mot trafikriktningen eller att åka mellan tunnelbanevagnarna, handlar om våld – våld mot sig själv, säger Lisa Malmberg.

På Frejaskolan har man jobbat mycket med att definiera vad som är våld.
– Skolvåld är både fysiskt och psykiskt. Det handlar om att ta upp utrymme och vinna status och position. Som kille ska du vara hård och utöva en viss grad av våld och den som undviker våld har lägre status. I dag har vi nolltolerans mot så kallat ”skojbråk” på skolan och de vuxna ska gå in och bryta dem direkt. Visst kan man få reaktioner som att man är larvig eller att alla tycker det är kul och är med på det. Men lättnaden känns i luften när man som vuxen går in och bryter. Står vi bredvid utan att göra något är vi medansvariga till våldet och kränkningarna, säger Karina Solax Stridh.

På Frejaskolan har man även satsat på att utbilda all personal i Machofabrikens arbetssätt. Dels för att eleverna ska möta samma regler i alla klassrum, dels för att inte projektet ska vara beroende av, eller bränna ut, några få eldsjälar.
I Gnesta har projektet stöd upp på politikernivå, men Karina Solax Stridh möter ändå en del negativa reaktioner.
– Att prata normer och jämställdhet kräver en perspektivförändring hos var och en som person. Det kan kännas hotfullt och är även förknippat med dåligt samvete kring val i livet. Det är lättare att fortsätta tänka som vi alltid har gjort. Men då får vi fler sönderstressade högpresterande flickor med dålig självkänsla och fler pojkar som inte pluggar utan fokuserar på sin status bland kompisarna.

Tillbaka till klassrummet i Frejaskolan i Gnesta där det har blivit dags att titta på en film. Killen i filmen vågar inte erkänna för kompisen att han gillar Sanne Nielsens kärleksballad utan hävdar att det är systerns musik. Först ensam på sitt rum vågar han kliva ur sin låda – normerna för manlighet – och sjunga med i texten. När kompisen oväntat kommer tillbaka och ertappar honom känner han sig pressad att kliva tillbaka i lådan igen.
– Han borde våga stå för sin musiksmak och stå kvar utanför lådan, säger någon i klassen.
– Hans kompis borde acceptera honom som han är, säger en annan.

Efter lektionen pratar SvD vidare med eleverna Viktor, Figge och Julina, alla 15 år.
– Det kan ju faktiskt vara så, att man inte vågar säga vad man gillar, men jag hade inte tänkt på det innan jag såg filmen, säger Viktor.
– Det finns ju de som inte vågar vara sig själva för att de är rädda för vad andra ska tycka, säger Julina.
– Det handlar mycket om grupptryck. Man vill inte sticka ut för man tror kanske att folk ska sluta gilla en då, säger Viktor som själv vill vara både lite som andra och samtidigt sig själv.
– Ja, man vill inte sticka ut för mycket, det är bäst så, säger Figge.

Alla tre gillar Machofabriken.
– Det är roligare än matte. Det här handlar mer om verkliga livet, hur det är, säger Figge.
– Det är bra att man får lära sig att man inte behöver vara som normen, säger Julina.
– Och hur man kan påverka sitt vardagsliv. Man ser lite mer hur det är, saker som man kanske inte uppfattat tidigare, säger Viktor.

Ser ni lådan, eller normerna för manlighet, hemma?
– Nej, aldrig hemma. Där man känner sig trygg är det enklare att stå utanför lådan, säger Julina som tycker det är coolt med människor som är sig själva.
– Det är egentligen manligare att vara sig själv – det är svårare, säger Figge.