Curlingföräldrar sopar bort barnens karriärer
CURLINGBARNEN I alla tider har föräldrar på olika vis värnat om att deras barn ska få ett bra liv och jobb. Det är heller inget nytt att föräldrar försöker använda sina kontakter för att puffa fram sina barn till ex-jobb, sommarjobb och jobb i största allmänhet. Självklart ska en förälder försöka hjälpa till på ett hörn men helst inte curla så mycket så att barnets karriär blir stjälpt på vägen. Det skriver beteendevetaren och coachen Nina Jansdotter.I alla tider har föräldrar på olika vis värnat om att deras barn ska få ett bra liv och jobb. Det är heller inget nytt att föräldrar försöker använda sina kontakter för att puffa fram sina barn till ex-jobb, sommarjobb och jobb i största allmänhet. Självklart ska en förälder försöka hjälpa till på ett hörn men helst inte curla så mycket så att barnets karriär blir stjälpt på vägen.
I mitt jobb som karriärcoach och författare har jag under senare tid stött på fenomenet att föräldrar i allt högre grad aktivt lägger sig i barnens karriär. I grunden tycker jag att det är positivt med engagerade föräldrar men jag har också sett tecken på att ibland går för långt. Exempel på situationer som jag har fått ta del av där det blivit lite fel.
En ung nyutexaminerad man har sökt ett toppjobb som trainee och kommit så långt att man diskuterar lönevillkor när pappan till den unge mannen bestämmer sig för att ringa upp den löneförhandlande för att påvisa att ingångslönen är för låg för hans sons höga kompetens.
En mamma som frågar mig jag kan jag kan karriärcoacha hennes son, genom henne. Sonen vill inte vara med på coachingen men mamman vill ändå lära sig mer om arbetsmarknaden genom mig så hon kan ge sonen ”bra tips” på nästa karriärsteg.
En chef som ringer till mig och undrar hur hon ska förhålla sig när mamman till en kandidat vill följa med på intervju.
En pappa som lägger sig i en intern konflikt på jobbet där han anser att en chef mobbat hans dotter. Pappan är bitvis mycket aggressiv och hotar med att dra in sitt bolags jurister ”och stämma skiten ur dem”.
En mamma ringer till mig och frågar om jag kan träffa hennes dotter på en lunch för att se ifall jag känner någon arbetsgivare jag kan tipsa om att anställa henne. Mamman påpekar dock att hon gärna är med på lunchen för att dottern ”är så dålig på att själv berätta vad hon är bra på”.
En ung man som riskerar att få sparken för att så fort han jobbar över för mycket så ringer hans svärmor till hans närmste chef och påpekar att han har andra åtaganden utanför jobbet också.
Vad kan detta då ha för tänkbara effekter på de curlande barnens karriär? För det första så är det stor risk att chefer, presumtiva arbetsgivare och arbetskamrater tappar förtroendet för den unge som tydligen inte kan föra sin egen talan. Varför ska en arbetsgivare anställa någon som inte själv kan sälja in sig på en intervju utan att någon håller i handen? Chefer söker idag självständiga medarbetare då han eller hon ej heller har tid att leka ställföreträdande förälder , vilket det inte finns utrymme för i dagens slimmade organisationer.
Om föräldrarna lägger sig i på jobbet får den unge sällan chans sällan chans till större ansvar på jobbet och då missar man också ofta både befodringar samt löneökningar. Sen kan ju den unga bli både lat och bekväm med att ”pappa eller mamma fixar” när det blir jobbigt i mitt liv samt förlorar tron på att man kan reda ut sina egna problem. Det är viktigt för allas frigörelse att få känna ”jag kan själv”.
När föräldrarna försöker skydda för mycket får den unge heller inte chans att göra sina egna misstag, något som är nödvändigt för att man ska lära sig något och växa i sin yrkesroll. Om föräldrarna har så mycket extra energi tycker jag att man i första hand ska lägga det på sin egen karriär och bevisa sig där för att bli bra förebilder på att ha förverkligat sina egna drömmar och stått upp för sig själv. För som bekant, barn gör inte som föräldrarna säger utan som de gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar