»Lärarna fick aldrig makten över skolan«
Johanna Ringarp har skrivit en avhandling om kommunaliseringen.Kommunaliseringen skulle stärka lärarnas ställning, sa Göran Persson. I stället tog politikerna makten, visar Johanna Ringarps forskning.
Historikern Johanna Ringarp har bra tajmning. Precis 20 år efter kommunaliseringen av skolan lägger hon fram sin doktorsavhandling vid Södertörns högskola: »Professionens problematik, lärarkårens kommunalisering och välfärdsstatens förvandling«. Samtidigt har frågan återigen förts upp på agendan av tongivande debattörer som propagerar för en återgång till det gamla.
Vad har du tagit reda på?
— Jag har kartlagt vilka krafter det var som drev dem som deltog i processen — lärarfacken, regeringen och det som då hette Svenska Kommunförbundet. En slutsats jag drar är att kommunaliseringen av skolan var en del av en mycket större samhällsförändring.
— Jag har också intresserat mig för hur aktörerna såg på lärarkåren — främst professionens strävan mot större självständighet och mer makt över yrket. Att stärka lärarnas ställning angavs ju som ett motiv för förändringen, inte minst av dåvarande skolministern Göran Persson när han lade fram propositionen för riksdagen.
Vilken var den socialdemokratiska regeringens drivkraft?
— I början av 1970-talet var Ingvar Carlsson utbildningsminister. Hans ambition var att överlämna grundskolan till kommunerna efter att en statligt styrd uppbyggnadsfas var genomförd.
— Inom socialdemokratin såg man kommunerna som välfärdens bas. Det var där ansvaret för det som kallas vård, skola och omsorg borde ligga.
Varför blev det ingen kommunalisering redan då?
— Ingvar Carlsson tvingades inse att motståndet var för starkt, inte minst hos en enig lärarkår. I stället tillsatte han ett antal skolutredningar som alla pekade i samma riktning — decentralisering, avreglering och ökat lokalt inflytande.
Vad hände sedan?
— Först i slutet av 1980-talet kom kommunaliseringen upp på dagordningen igen. Då fanns starka krav på decentralisering och en tilltagande kritik av statlig byråkrati, inte bara på skolans område. Det hade skapat en ny jordmån och Socialdemokraterna såg en möjlighet att förverkliga sina gamla planer.
— Men de såg kanske inte att de nu hade landat i ett annat samhälle, mer präglat av marknadstänkande, där steget till friskolor inte var långt.
Vad låg bakom det förändrade samhällsklimatet?
— En oljekris hade satt punkt för fortsatt expansion av den offentliga sektorn. På finansdepartementet filade Kjell-Olof Feldt och hans pojkar på sin version av det som kommit att kallas »new public management« där effektivisering, avreglering, konkurrensutsättning och budgettak var några nyckelord.
— Den ursprungliga avsikten med kommunaliseringen var inte att öppna för privatiseringar och friskolor. Men utan kommunaliseringen hade denna utveckling inte kunnat ske.
Vilka intressen drev Kommunförbundet?
— Material från Kommunförbundets förhandlingsdelegation visar hur de ansåg att ett avtal med lärarförbunden skulle se ut. Delegationens kommunpolitiker var väldigt tydliga med att antalet timmar som lärare måste vara på skolan skulle öka. Dessutom skulle lönerna vara individuella, precis som för andra kommunaltjänstemän.
— Kommunerna tyckte inte att de hade kontroll över de statligt reglerade lärarnas arbetstid. Och när behoven i kommunerna växte, samtidigt som resurserna inte längre ökade, så ville man kunna använda lärarna även inom andra områden, till exempel i fritidshem och förskola. Men det förutsatte att man hade samma avtal.
Hur såg Kommunförbundet på lärarna?
— Kommunförbundet ansåg att lärarna skulle ha pedagogisk frihet i klassrummet. Men i övrigt var det krav på effektivisering och »new public management« som gällde.
Vilka var Kommunförbundets viktigaste krav?
— Kommunalt självbestämmande, ökad effektivisering, en samlad personalpolitik utan särbestämmelser för lärarna, avreglering och friare resursanvändning.
— I ett skede hotade man att överlämna hela skolan och lärarna till staten om man inte fick igenom dessa krav.
Ett realistiskt hot?
— Det tror i vart fall inte jag. Skolan och lärarna utgjorde ju en så stor del av den kommunala verksamheten. Dessutom skulle det ha inneburit ett underkännande av de egna argumenten om hur viktigt det var att skolan kom närmare medborgarna i kommunerna.
Vad blev det av lärarnas stärkta ställning?
— Ambitionen fanns i riksdagens beslut men försvann nog sedan i avregleringen och i mål- och resultatstyrningen. I stället inträffade just det som många lärare befarade, nämligen att decentraliseringen skulle hamna hos kommunpolitikerna.
— Min tes är att det kanske fanns en idé om att stärka lärarna men att den fastnade på vägen. Makten gick i stället från en statlig politikernivå till en kommunal politikernivå.
Ett återförstatligande önskar en del lärare, Folkpartiet och somliga ångerfyllda politiker som var med. Realistiskt?
— Frågan är nog i så fall vad det är som ska återförstatligas. Samhället har ju förändrats sedan Ingvar Carlssons planer i början av 70-talet och jämfört med tiden för kommunaliseringsbeslutet för drygt 20 år sedan. Så mycket är annorlunda — friskolor, annan pedagogik, annan personalpolitik.
— Det man kan diskutera är väl en annan reglering av finansieringen av skolan, stats- bidragssystemet och hur system med skolpeng slår, till exempel. Införandet av en statlig lärarlegitimation är ju också en sorts statlig reglering.
Facklärarförbundet och Sveriges Lärarförbund anklagades för att ha spelat under täcket med Göran Persson. Något nytt i den frågan?
— Nej, ingen förbundsordförande har berättat något om hemliga uppgörelser med skolministern. För mig verkar det mest som om man drev facklig realpolitik och tog betalt för de förändringar som regeringen ville genomföra.
In på livet
Johanna Ringarp
FAMILJ Ja.
BOR Stockholm.
AKTUELL Historiker som den 18 mars lade fram sin doktorsavhandling om vad kommunaliseringen av skolan betytt för lärarprofessionen.
BAKGRUND Bland annat journalist på SR:s Utbildningsradion där hon gjort samtidshistoriska program, till exempel om idrott och propaganda under det kalla kriget.
INTRESSEN Skolad operasångerska som vill komplettera sin gärning som forskare med konstnärliga uttrycksmedel.
FAVORITPRYL Programblad för gruppen Opera Vega där hon just nu deltar i den rosade uppsättningen av Verdis »Maskeradbalen«.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar