SKOLK!

Att skolka har blivit okej

Foto: Sara Mac KeyTherese Fernström, 15, och Sonja Diatchenko, 15, tycker sig se en förändring i inställning till skolk.

  
Skolket ökar. Värst är det i Stockholm. Var sjätte elev i nian
skolkar regelbundet. Har vi curlingföräldrar fostrat en generation som smiter undan ansvar? Det frågar sig Citys Mia Coull, som reder ut en ny attityd till skolan.

Har du också en unge som emellanåt stjäl sig en sovmorgon? Som borde vara i skolan, men som inte har bråttom dit. Som ibland skippar någon lektion, eller en hel dag utan att det är något mätbart fel – som feber – på barnet.
Barn kan ju inte flexa när de känner sig lite trötta, eller jobba hemma när de känner sig ur form.
De här sättet att resonera, är ganska vanligt förekommande, enligt Jan-Erik Svensson, biträdande rektor, när City hälsar på för att prata attityder till skolk med ledningen för Eriksdalsskolan på Södermalm.
– Föräldrar kan säga att de godkänt att barnet får vara hemma fast det inte mår speciellt dåligt, instämmer Yvonne Axell, även hon biträdande rektor.
Jan-Erik Svensson tycker att attityden har blivit mer tillåtande.
– Jag tror att en del föräldrar kan tycka att det viktigaste är att barnet sköter studierna, inte att det går på varenda lektion.
Främsta orsaken till det är att fler vuxna i dag har vant sig att disponera sina arbetstider friare, tror han.
Kanske kan man tolka det som att resultatet är det viktiga. Inte vägen dit.

Per är pappa till tre barn, varav två är skolbarn, 14 och 11 år gamla, och bor i Stockholm:
– Min mellankille har jag någon enstaka gång låtit vara hemma när han har varit lite småsjuk men där jag misstänkt att det mer är en downdag än någon riktig sjukdom. Jag kan acceptera en dag hemma när man känner sig lite nere, men blev det ofta skulle jag troligen bråka.
Detta handlar om en förändrad attityd till tillfälligt ströskolk, inte om elever som skolkar ofta eller helt gett upp och slutat gå till skolan. Var tredje Stockholmselev i årskurs nio säger sig ha skolkat någon gång.

En annan skillnad mot tidigare är att föräldrar
i dag snabbare får information om skolk via skolwebb, mobil eller mejl.
Skolket är större på gymnasiet, och Yvonne Axell tror att det hör samman med tankar om ”det ju är frivilligt att gå där”. Vad elever kanske inte tänker på är att de kan bli av med studiestödet om de uteblir för ofta.

Men skolket har även krupit ner i åldrarna.
– Om vi backar tillbaka i tiden hörde man aldrig talas om att elever på mellanstadiet som inte kom till lektioner, men det förekommer i dag, konstaterar Yvonne Axell.
Rektorerna är överens om att upprepad frånvaro utan rimlig förklaring är en signal på att något är fel.
Linda Ulfsdotter, kognitiv terapeut och skolkurator på fem Stockholmsskolor, håller med.
Hon tycker att man som förälder ska fundera över vad som i förlängningen gynnar barnet: att slippa gå när man är trött, eller att få hjälp att komma iväg till skolan?

– Det handlar om att bli medveten om konsevenserna. Om att hjälpa barnet att se att ibland kommer vinsten efteråt. Och att det bästa valet kan vara det som för stunden känns jobbigast. Barnet självt har inte alltid erfarenhet och mognad nog att se längre än till den tillfälliga vinsten, säger Linda Ulfsdotter.
regelbundet och återkommande skolk är inget man ska ta lätt på, tycker hon:

– Skolk står alltid för någonting. Det är viktigt att skola och föräldrar försöker förstå vad det handlar om för varje enskilt barn som skolkar, och fundera över hur man kan hjälpa barnet.
Linda Ulfsdotter tror att det till exempel kan handla om svårigheter som man inte har sett och som gör att barnet halkar efter i skol-arbetet. Att barnet har höga krav på sig och stannar hemma för att plugga till prov. Eller att något händer hemma, i skolan eller på fritiden som gör att barnet drar sig undan.

Källa: www.city.se