Den borgerliga regeringen med skolministern Jan Björklund i spetsen har kommit med ett nytt förslag som ska utveckla den svenska skolan. Det ska inrättas elitklasser på gymnasiet. Jan Björklund vill ha slut med jantelagen i skolan där duktiga elever inte får lov att utvecklas, där de får sitta och rulla tummarna och vänta in sina kamrater så att de ska bli klara in man kan gå vidare.
Tanken med inrättandet av elitklasser från och med 2009 får stort stöd från Lärarnas Riksförbund med Mette Fjelkner i spetsen. Hon tycker att man i Sverige har varit rädda för att uppmuntra dem som har speciella begåvningar. De ska också ha stimulans och motivation.
Här finns ett fundamentalt tankefel hos både Jan Björklund och Mette Fjelkner. På dem låter det som att lärarna är bundna av en lag som säger att alla i en klass ska gå gemensamt framåt, ingen får gå före de andra. Denna lag verkar vara inhuggen i sten och stoppa all utveckling i skolan. Den anses skapad av socialdemokraterna.
Jag vet inte var Jan Björklund och Mette Fjelkner har fått detta från men det är intressant att se hur en av lärarfackens ordförande inte har kommunicerat ut till sina medlemmar att de redan idag faktiskt KAN låta ”duktiga elever” gå framåt i sina ämnen, både djupare och framåt i kurserna. Jag vet inte hur många lärare som fortfarande arbetar efter det gamla systemet att hela klassen ska med framåt utan att ta hänsyn till den enskilde elevens egen förmåga. Det finns elever som behöver lite mer tid på sig i inlärningen medan andra snabbt kan gå framåt. Det är MÅLEN som ska vara i fokus och inte de enskilda delmomenten. Dessa moment är övningsobjekt som eleven använder sig för i sin inlärning. Tyvärr har det blivit så att det är delmomenten som blivit viktiga och målen har hamnat i andra hand. Vad det handlar om är att ändra på tankesättet hos lärarna och skolorganisationerna. Fast det låter inte lika ”sexigt” som att komma med elitklasser för de duktiga eleverna som en lösning för att även de ska få sin utmaning.
Det är inte bra att det förs fram tankar om att vissa har större begåvningar än andra. Vad är en begåvning? Vem anser att den som har begåvning i övre tonåren har den när den är i trettioårsåldern? Vem har rätt att döma elever som mindre begåvade bara för att de inte just nu ligger på den högsta kunskapsnivån? Ska dessa ”mindre begåvade” elever hållas tillbaka? Ska det bli mindre satsningar på dem? Varför ska inte de också få lov att på gymnasiet läsa högskolekurser?
Varför väljer ett av lärarfacken att dela upp eleverna i ett A-lag och resten i B-laget? Är det rätt? Borde inte Lärarnas Riksförbund fokusera på att se till så att alla elever får samma möjligheter? Med detta förslag kommer skolan att än mer att delas upp, segregeras där vissa elever får allting serverat medan resten får klara sig bäst de kan. Om detta är den väg som Lärarnas Riksförbund stödjer är det en väg som stödjer regeringens skolpolitik där det är viktigare att dela upp eleverna än att satsa på kunskap och utveckling.
Forskningen tar avstånd från detta och visar på att sammanhållna klasser når de bästa resultaten. Det går att se i Finland och Sverige. Ibland kan det vara bra att titta närmare på vad forskningen säger och inte sitt eget tyckande som inte håller vid en närmare granskning. Just nu styrs den svenska skolan av Jan Björklunds egna tankar om hur den svenska skolan borde vara, om hur han själv upplevde skolan och vad han tycker är värt att satsa på. På en rad områden motsäger forskningen, skolan, lärarna och eleverna det Jan Björklund kommer fram till. Det är en väg som inte leder framåt utan bakåt. En skolpolitik som bygger på tyckande skapar inte en skola för morgondagen utan en skola som bygger på gårdagen. Det är inte en bra start för våra barn och ungdomar. Det är trist att Lärarnas Riksförbund stödjer detta.
Elitklasser hör hemma på ett ställe, papperskorgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar