FIRO MODELLEN - INTRESSANT MODELL

FIRO, Fundamental Interpersonal Relations Orientation, är en relationsteori som presenterades 1958 av den amerikanske psykologen Will Schutz.

Teorin framtogs i samband med Koreakriget då Schutz fick i uppdrag att undersöka varför grupper med lika utbildad personal med samma uppgifter fungerade olika effektivt. Schutz fann att skillnader i effektivitet berodde på arbetsgruppens inbördes relationer och medlemmarnas sätt att kommunicera.
Han delade in gruppens liv i tre faser:

1. Tillhörandefasen som beskriver den omogna gruppens relationer där individernas fokus handlar om frågeställningar om att tillhöra eller inte tillhöra en grupp. Medlemmen agerar artigt och försöker orientera sig bland de övriga gruppmedlemmarna för att se om hon/han kan acceptera de andra och bli accepterad av de andra. Individens behov är att känna sig tillräckligt betydelsefull för att tillhöra gruppen.
2. Kontrollfasen (rollsökning) som beskriver gruppens relationer där individernas fokus handlar om frågeställningar om vilken position individen har i gruppen. Medlemmen agerar ofta konfrontativt eller bevakande gentemot övriga gruppmedlemmar för att mäta sin egen och andras position i gruppen. Individens behov är att känna sig tillräckligt kompetent och att ha tillräckligt inflytande för att kunna påverka gruppen.
3. Öppenhethetfasen som beskriver den mogna gruppens relationer där individernas fokus handlar om frågeställningar om relationer till övriga gruppmedlemmar termer hur nära respektive långt ifrån vill jag vara andra. Medlemmarna agerar öppet mot varandra och delger varandra känslor och tankar. Individens behov är att känna sig tillräckligt omtyckt av andra. Först i denna fas har arbetsgruppen full effekt för det arbete den är satt att utföra.

Gruppmodellen bygger på en grundmodell som säger att alla mänskliga behov och beteenden kan beskrivas genom dimensionerna Tillhöra, Kontroll och Öppenhet.

I FIRO beskriver Will Schutz individen på nivåerna Beteende, Känsla samt Själv.

• Tillhörighetsfasen: Individens beteende drivs av hur betydelsefulla andra är för en själv och hur betydelsefulla individen upplever sig vara för andra; individen vill vara lagom betydelsefulla för andra och vill att de ska vara lagom betydelsefulla för denne.
• Kontrollfasen: Hur kompetent (omdömesgill, kapabel, kunnig etc) individen upplever vår omgivning och hur kompetenta individen upplever sig vara i omvärldens ögon, driver individens beteende i kontroll; t ex villigheten att delegera uppgifter till andra och hur villigheten att själva ta på oss ansvar.
• Öppenhetsfasen: Hur mycket individen tycker om andra och hur mycket individen upplever att de tycker om sig själv, påverkar hur mycket individen vill dela med oss av våra innersta tankar och känslor samt hur mycket individen vill lyssna till andras innersta tankar och känslor.

Gruppen 

En grupp enligt FIRO-teorin är en samling individer med en gemensam målsättning, arbetslag. Storleken är två (fungerar utmärkt på en parrelation!) till uppemot 12 personer. Är gruppen större faller gruppen isär i flera delar eftersom vi inte kan hålla fler nära relationer aktuella. Mindre grupper (ex. familjer) styrs av fler faktorer.
En grupp, enligt FIRO-teorin, utvecklas cykliskt det vill säga att gruppen måste passera alla faser i turordning. Om någon händelse inträffar som förändrar gruppen kan gruppens utveckling återgå till tidigare faser. Exempel på förändringar i gruppen kan vara att en medlem slutar eller tillkommer men också om gruppen utsätts för belastningar som den inte kan klara av själva.

Användning 

FIRO-teorin har varit basen för svenska försvarets grundläggande ledarskapsutbildning i kursen UGL (Utveckling av grupp och ledare).