onsdag 21 december 2011

SAAB I KONKURS

http://www.radikalen.com/wp-content/uploads/2010/08/saab.jpg
http://hd.se/multimedia/dynamic/00357/saab_357328d.jpg
Dagen efter...
Dagen efter konkursbeskedet.
Känns tungt, stort vemod, besvikelse.
Klart är att en del av Trollhättan nu går förlorad. Någon form av själ som vi länge burit med oss. Stadens stolthet liksom. Nu finns inte företaget mer. Stallbackas bilfabrik!
Håller tummarna för att Trollhättan och regionen kommer att " gå hel ur det här " för att travestera bygdens son LeMarc.
Kanske blir det sant som Mueller sa:
- It´s the beginning of something new!


LITTLE WILLIE JOHN - PETER LEMARC
 
Jag var tjugo år gammal.
Hon var en evighet.
Hon lärde mig leva och gråta,
hon lärde mig allt jag vet.
Men folk i stan där jag bodde
sa hon var sjuk eller så.
Att hon var missanpassad,
men hon var för stolt för att höra på.

Hon bodde på fel sida älven
i en nedlagd mjölkbutik.
Jag var hennes unge älskare
från Stallbackas bilfabrik.

Vi brkade åka omkring i
i hennes Dodge-67.
Hon sa: "Vi kör hela natten, för jag vill se var alla vägar tar slut"

Åh, låt mig höra den en sista gång.
Spela hennes älsklingssång med Little Willie John.
Sjung för min själ, som ett långsamt farväl.
Spela upp en sorgsen sång med Little Willie John.

Hon brukade kisa och viska:
"Du måste sticka från stan.
Här är alla ihåliga,
snart är du likadan"
Hon sa: "Vill du gå på lina så titta inte ner,
titta inte åt sidan. Blunda, ta ett steg.
Du kan få allt som dsu önskar,
jag ger dig vad du vill.
Men det kostar mer än pengar,
din kärlek och lite till.
Jag har skulder för livet,
jag bär på en tung gammal sten.
Nu bränner vi ner mjölkbutiken och älskar i lågornas sken"

Åh, låt mig höra den en sista gång.
Spela hennes älsklingssång med Little Willie John.
Sjung för min själ, som ett långsamt farväl.
Spela upp en sorgsen sång med Little Willie John.

En sång som väcker upp all längtan.
En fågel flyger åter till mitt hjärta.
Känslor ingen själ kan hejda.
Jag hör orden, jag minns glädjen, känner smärtan.

Utan ett ord var hon borta.
Jag gick till hennes mjölkaffär.
På gården en nedbrunnen Dodge,
där inne ett tomt kuvert.
Men efter veckor av tomhet
kom ett brev utan avsändaradress.
Hon skrev: "En del lär sig aldrig och gå när allt är som bäst."
Hon sa: "Ditt liv är ditt eget.
Du äger din tanke och tid.
Låt ingen ta det ifrån dig.
Älskling, du är en speciell individ."
Hon sa att hennes självbevarelse
sa till fötterna och gå.
Och nu var hon långt härifrån.
Det var allt: "Kyssar, puss och hejdå"

Åh, låt mig höra den en sista gång.
Spela hennes älsklingssång med Little Willie John.
Sjung för min själ, som ett långsamt farväl.
Spela upp en sorgsen sång med Little Willie John.

Talk to me, talk to me...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar