ENTREPRENÖRSKAP I SKOLAN
Entreprenörskap har blivit en angelägenhet för många som på olika sätt är verksamma inom utbildningsväsendet.
Nästan all litteratur om entreprenörskap inleder med att konstatera att det finns en definitionsproblematik.
Entreprenörskapsbegreppet har sitt ursprung i en ekonomisk tradition och härrör från det franska ordet ”entreprendre” som refererar till en aktiv person som får något gjort.
De flesta författare och forskare överens om att en entreprenör kännetecknas av en individ som företar sig något, är nyskapande och risktagande, kan organisera och utveckla nätverk samt ser möjligheter istället för problem.
Under senare tid har innebörden breddats och vidgats till att inte enbart vara inriktad mot ekonomisk verksamhet utan även mot exempelvis kulturella och sociala verksamheter. Inom pedagogisk forskning studeras ofta relationen mellan entreprenörskap och skolutveckling, undervisning och lärande samt lärares uppfattningar om entreprenörskap.
Entreprenörskapets aktualitet
Hur kommer det sig att entreprenörskap förs fram som en angelägenhet för skola och utbildning? Varför är det så aktuellt just nu?
På ett övergripande plan påtalas ofta orsakssamband och perspektiv som har att göra med globalisering, konkurrens, tillväxt, sysselsättning eller regional utveckling. På ett individplan handlar det ofta om elevers lärande, motivation och kunskaper för att möta och skapa morgondagens samhälle. De snabba samhällsförändringarnas inverkan på människors liv inom alla områden; på samhällets institutioner, organisationer, kultur, arbete och fritid, anses leda till ett ökat behov av att vara entreprenöriell i sitt liv.
Vad berättar lärare att de ”gör” när de gör entreprenörskap i skolan.
Entreprenörskap, företagsamhet på vårt stadium (3–6) är det mer ett sätt att tänka. Det ska inte vara tillrättalagt, man ska inte ge svaren, de ska hitta svaren själva. Har de pro- blem så ger jag dem inte lösningen, utan vägleder dem. Så jobbar jag och mitt arbetslag i den dagliga verksamheten. Det handlar mycket om att skapa, lösa problem, reflektera och våga. Våga är en jättestor del. Våga fråga någon, våga tro på sin idé, våga tillföra gruppen sina tankar.
Jag tror att det är oerhört viktigt att vi tränar och uppmuntrar den här typen av förmåga därför att jag tror att det handlar om en förutsättning för att vårt land ska över- leva och att vi kan behålla vårt välstånd. Att vi uppmuntrar dessa människor som kan skapa!
Lärarna i ovanstående citat antyder flera svar på rubrikens frågeställning om entreprenörskapets aktualitet. De nämner betydelsen av att sätta undervisningen i tydligare relation till samhällsutvecklingen och att utveckla elevers kunskaper, förmågor och självtillit vilket gör dem väl rustade både inför framtiden och för att skapa framtiden. Här uttrycks både individens och landets behov.
I skolsammanhang används ofta begreppet entreprenörskap för att beskriva en viss aktivitet eller en verksamhet.
Även om innehållet i aktiviteterna eller verksamheterna påminner om varandra varierar benämningarna. Exempel som ges är: ”Entreprenörskap i skolan”, ”Entreprenöriellt förhållningssätt”, ”Entreprenöriell pedagogik”, ”Företagsamt lärande”, ”Entreprenörskap och företagande”, ”Entreprenörsfostran”, ”Entreprenörskapande i skolan”, ”Ta-sig-församhet”.
Entreprenörskap är en dynamisk och social process, där individer, enskilt eller i samarbete, identifierar möjligheter och gör något med dem för att omforma idéer till praktiska och målinriktade aktiviteter i sociala, kulturella och ekonomiska sammanhang.
Entreprenöriella kompetenser, så som att se möjligheter, ta initiativ och omsätta idéer till handling anses värdefulla för individen och för samhället i vid bemärkelse.
Kompetenserna ökar individens möjligheter att starta företag och efterfrågas även av arbetsgivare. Andra entreprenöriella kompetenser, så som att lära sig lösa problem, planera sitt arbete och samarbeta med andra kan bidra till att unga mer framgångsrikt genomför sina studier.
Entreprenörskap och företagande hänger nära samman och utbildning som inspirerar till entreprenörskap kan bidra till att fler unga människor kan och vill starta och driva företag. Detta för att öka sysselsättningen, förstärka utvecklingskraften och stärka konkurrenskraften i en alltmer globaliserad värld.
Grunden för att utveckla ett entreprenöriellt förhållningssätt läggs tidigt genom att skolan stimulerar flickors och pojkars nyfikenhet, kreativitet, självförtroende och förmåga att fatta beslut. För gymnasieskolan betonas även särskilda kunskaper och kompetenser för att starta och driva företag. Skolan behöver samarbeta med entreprenörer inom näringsliv, kulturliv och ideella organisationer.
Sex åtgärder anges som har direkt koppling till ungdomsskolan:
• Vikten av att stimulera färdigheter och förmågor som lägger grunden för entreprenörskap betonas i styrdokumenten för grundskolan.
Tillit, självkännedom, kreativitet, handlingskraft, samarbets- och kommunikationsförmåga.
Konkretisering av vad en skola med entreprenöriellt fokus kan innebära:
• Eleven erbjuds utbildning anpassad efter dennes specifika förutsättningar, erfarenheter och sätt att inhämta kunskaper.
• Eleven erbjuds och tar själv ökat ansvar för sitt lärande. Lärarens roll blir därmed mer handledarens än kunskapsförmedlarens.
• Grupporienterat arbete tillämpas, i vilket eleverna lär sig produktiv samverkan med individer som har andra kompetenser.
• Undervisningen präglas av ”lära genom att göra” i kombination med reflektion över de erfarenheter som gjorts.
• Eleven arbetar med autentiska och komplexa problem som överskrider ämnesgränserna.
• Samarbete mellan skolan och närsamhället är frekvent förekommande.
• Arbete i projektform genomförs och där resultatet kan nyttiggöras även utanför skolan.
• Arbete med uppgifter som är långa och sammanhängande utförs. Sådana uppgifter, beting, syftar till att lära eleverna planera, genomföra och utvärdera sitt arbete och göra dem mer medvetna om sitt eget tänkande och lärande.
• Eleven får möjlighet att driva ”företag” inom ramen för utbildningen eller på andra sätt skaffa sig kunskaper om och färdigheter i företagande.
I den nya skollagen fastslår regeringen att kunskapsbegreppet ges en bred innebörd så att utbildningen också ska främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.
Sådan allsidig personlig utveckling kan bl.a. handla om utvecklande av den kreativa förmågan, lusten att skapa, förmågan att ta initiativ och omsätt idéer till handling. Dessa förmågor och färdigheter är centrala för att utveckla ett entreprenöriellt förhållningssätt. Det övergripande målet för utbildningen stödjer strävan att entreprenörskap ska löpa som en röd tråd genom hela utbildningssystemet.”
Vikten av att stimulera färdigheter och förmågor som lägger grunden för entreprenörskap betonas. Där handlar entreprenörskap om ett entreprenöriellt förhållningssätt, som innebär att undervisningen ska stimulera elevers nyfikenhet, självförtroende, förmåga att fatta beslut och omsätta sina idéer i handling.
I gymnasiereformen GY 2011 betonas entreprenörskap starkt. Dels som en uppgift för hela gymnasieskolan, dels som en möjlighet för elever att fördjupa sig i entreprenörskap och företagande inom samtliga program. I vissa av programmen är kurser i entreprenörskap obligatoriska och i ett flertal av examensmålen framhålls att programmet ska ge eleverna möjlighet att utveckla entreprenöriella förmågor.
Entreprenörskap har blivit en angelägenhet för många som på olika sätt är verksamma inom utbildningsväsendet.
Nästan all litteratur om entreprenörskap inleder med att konstatera att det finns en definitionsproblematik.
Entreprenörskapsbegreppet har sitt ursprung i en ekonomisk tradition och härrör från det franska ordet ”entreprendre” som refererar till en aktiv person som får något gjort.
De flesta författare och forskare överens om att en entreprenör kännetecknas av en individ som företar sig något, är nyskapande och risktagande, kan organisera och utveckla nätverk samt ser möjligheter istället för problem.
Under senare tid har innebörden breddats och vidgats till att inte enbart vara inriktad mot ekonomisk verksamhet utan även mot exempelvis kulturella och sociala verksamheter. Inom pedagogisk forskning studeras ofta relationen mellan entreprenörskap och skolutveckling, undervisning och lärande samt lärares uppfattningar om entreprenörskap.
Entreprenörskapets aktualitet
Hur kommer det sig att entreprenörskap förs fram som en angelägenhet för skola och utbildning? Varför är det så aktuellt just nu?
På ett övergripande plan påtalas ofta orsakssamband och perspektiv som har att göra med globalisering, konkurrens, tillväxt, sysselsättning eller regional utveckling. På ett individplan handlar det ofta om elevers lärande, motivation och kunskaper för att möta och skapa morgondagens samhälle. De snabba samhällsförändringarnas inverkan på människors liv inom alla områden; på samhällets institutioner, organisationer, kultur, arbete och fritid, anses leda till ett ökat behov av att vara entreprenöriell i sitt liv.
Vad berättar lärare att de ”gör” när de gör entreprenörskap i skolan.
Entreprenörskap, företagsamhet på vårt stadium (3–6) är det mer ett sätt att tänka. Det ska inte vara tillrättalagt, man ska inte ge svaren, de ska hitta svaren själva. Har de pro- blem så ger jag dem inte lösningen, utan vägleder dem. Så jobbar jag och mitt arbetslag i den dagliga verksamheten. Det handlar mycket om att skapa, lösa problem, reflektera och våga. Våga är en jättestor del. Våga fråga någon, våga tro på sin idé, våga tillföra gruppen sina tankar.
Jag tror att det är oerhört viktigt att vi tränar och uppmuntrar den här typen av förmåga därför att jag tror att det handlar om en förutsättning för att vårt land ska över- leva och att vi kan behålla vårt välstånd. Att vi uppmuntrar dessa människor som kan skapa!
Lärarna i ovanstående citat antyder flera svar på rubrikens frågeställning om entreprenörskapets aktualitet. De nämner betydelsen av att sätta undervisningen i tydligare relation till samhällsutvecklingen och att utveckla elevers kunskaper, förmågor och självtillit vilket gör dem väl rustade både inför framtiden och för att skapa framtiden. Här uttrycks både individens och landets behov.
I skolsammanhang används ofta begreppet entreprenörskap för att beskriva en viss aktivitet eller en verksamhet.
Även om innehållet i aktiviteterna eller verksamheterna påminner om varandra varierar benämningarna. Exempel som ges är: ”Entreprenörskap i skolan”, ”Entreprenöriellt förhållningssätt”, ”Entreprenöriell pedagogik”, ”Företagsamt lärande”, ”Entreprenörskap och företagande”, ”Entreprenörsfostran”, ”Entreprenörskapande i skolan”, ”Ta-sig-församhet”.
Entreprenörskap är en dynamisk och social process, där individer, enskilt eller i samarbete, identifierar möjligheter och gör något med dem för att omforma idéer till praktiska och målinriktade aktiviteter i sociala, kulturella och ekonomiska sammanhang.
Entreprenöriella kompetenser, så som att se möjligheter, ta initiativ och omsätta idéer till handling anses värdefulla för individen och för samhället i vid bemärkelse.
Kompetenserna ökar individens möjligheter att starta företag och efterfrågas även av arbetsgivare. Andra entreprenöriella kompetenser, så som att lära sig lösa problem, planera sitt arbete och samarbeta med andra kan bidra till att unga mer framgångsrikt genomför sina studier.
Entreprenörskap och företagande hänger nära samman och utbildning som inspirerar till entreprenörskap kan bidra till att fler unga människor kan och vill starta och driva företag. Detta för att öka sysselsättningen, förstärka utvecklingskraften och stärka konkurrenskraften i en alltmer globaliserad värld.
Grunden för att utveckla ett entreprenöriellt förhållningssätt läggs tidigt genom att skolan stimulerar flickors och pojkars nyfikenhet, kreativitet, självförtroende och förmåga att fatta beslut. För gymnasieskolan betonas även särskilda kunskaper och kompetenser för att starta och driva företag. Skolan behöver samarbeta med entreprenörer inom näringsliv, kulturliv och ideella organisationer.
Sex åtgärder anges som har direkt koppling till ungdomsskolan:
• Vikten av att stimulera färdigheter och förmågor som lägger grunden för entreprenörskap betonas i styrdokumenten för grundskolan.
Tillit, självkännedom, kreativitet, handlingskraft, samarbets- och kommunikationsförmåga.
Konkretisering av vad en skola med entreprenöriellt fokus kan innebära:
• Eleven erbjuds utbildning anpassad efter dennes specifika förutsättningar, erfarenheter och sätt att inhämta kunskaper.
• Eleven erbjuds och tar själv ökat ansvar för sitt lärande. Lärarens roll blir därmed mer handledarens än kunskapsförmedlarens.
• Grupporienterat arbete tillämpas, i vilket eleverna lär sig produktiv samverkan med individer som har andra kompetenser.
• Undervisningen präglas av ”lära genom att göra” i kombination med reflektion över de erfarenheter som gjorts.
• Eleven arbetar med autentiska och komplexa problem som överskrider ämnesgränserna.
• Samarbete mellan skolan och närsamhället är frekvent förekommande.
• Arbete i projektform genomförs och där resultatet kan nyttiggöras även utanför skolan.
• Arbete med uppgifter som är långa och sammanhängande utförs. Sådana uppgifter, beting, syftar till att lära eleverna planera, genomföra och utvärdera sitt arbete och göra dem mer medvetna om sitt eget tänkande och lärande.
• Eleven får möjlighet att driva ”företag” inom ramen för utbildningen eller på andra sätt skaffa sig kunskaper om och färdigheter i företagande.
I den nya skollagen fastslår regeringen att kunskapsbegreppet ges en bred innebörd så att utbildningen också ska främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.
Sådan allsidig personlig utveckling kan bl.a. handla om utvecklande av den kreativa förmågan, lusten att skapa, förmågan att ta initiativ och omsätt idéer till handling. Dessa förmågor och färdigheter är centrala för att utveckla ett entreprenöriellt förhållningssätt. Det övergripande målet för utbildningen stödjer strävan att entreprenörskap ska löpa som en röd tråd genom hela utbildningssystemet.”
Vikten av att stimulera färdigheter och förmågor som lägger grunden för entreprenörskap betonas. Där handlar entreprenörskap om ett entreprenöriellt förhållningssätt, som innebär att undervisningen ska stimulera elevers nyfikenhet, självförtroende, förmåga att fatta beslut och omsätta sina idéer i handling.
I gymnasiereformen GY 2011 betonas entreprenörskap starkt. Dels som en uppgift för hela gymnasieskolan, dels som en möjlighet för elever att fördjupa sig i entreprenörskap och företagande inom samtliga program. I vissa av programmen är kurser i entreprenörskap obligatoriska och i ett flertal av examensmålen framhålls att programmet ska ge eleverna möjlighet att utveckla entreprenöriella förmågor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar