Artikel från vår tidning " Inblicken "
Fridaskolorna brukar alltid bjuda in gamla nior till en återträff, då man också passar på att göra en utvärdering. De här träffarna är både viktiga och trevliga. Så här gick det till i Vänersborg i mars...
Kvällen som sådan var tämligen anspråkslöst upplagd: pizza, läsk och återvändande nior. Praktiskt taget alla hade möjlighet att komma den aktuella kvällen och glada ansikten, muntert sorl och stolta lärare inledde kvällen. Mätta och efter ett sedvanligt mått av lagom förnedring (Vem sparar egentligen fyra år gamla filmsnuttar på elever? Jo, lärare.) fick de gamla fridaeleverna göra en utvärdering.
De fick två uppgifter. Den första var att berätta om två saker under sin tid på Fridaskolan som de påverkats och utvecklats av. Det är ju en fråga som man ofta stöter på från föräldrar och och andra: Vad är det som är så speciellt med Fridaskolan? Det är givetvis svårt att ge ett enkelt svar på den frågan, men här fanns en chans att i alla fall få ihop tendenser.
Det fanns några saker i svaren som återkom. Det vanligaste svaret, som nästan var helt genomgående, handlade om Europaresan. Ett typiskt svar kunde vara:
”Europaresan har haft en stor inverkan på mig, både människorna vi träffade och upplevelserna. Koncentrationslägren påverkade så klart och berörde mig. Resan var även mycket lärorik och man lärde sig hur andra faktiskt kan leva och bo.”
Annat som nämndes i utvärderingarna är sådant som vi anstränger oss för att få ihop och som kanske är något av en fridabonus: många och roliga läger och kabaréerna. Dessa är mycket uppskattade och utvecklande enligt eleverna. Och gissningsvis är inte vi sena att hålla med.
Flera tog också upp, och här får personalen sträcka på ryggen, lärarna. I regel handlade de kommentarerna om hur mycket det uppskattades och hur viktigt det var att vi lärare fanns nära och därför kanske kände eleverna bättre. Därigenom kunde man fungera mer professionellt som mentor. En elev uttryckte det så här:
”Sen får jag säga lärarna på högstadiet. Den svåra tiden är jobbig och stressig men med rätt lärare underlättar det väldigt mycket! Ni känner oss väl och visste precis vad var och en klarade av. Tack! Det bär vi nog alla med oss.”
Den andra uppgiften i utvärderingen löd: ”Ge exempel på tre viktiga förmågor som du tycker att du har och som du arbetat med att utveckla under tiden på Fridaskolan. Ange också en förmåga som du skulle ha velat utveckla mer.” Även här var det relativt enkelt att se tendenser. Vanligt återkommande angivna förmågor är att kunna samarbeta, ta eget ansvar, planera och hålla i olika typer av redovisningar, framförallt muntliga.
Det eleverna önskade mer av var det svårare att se ett mönster i, vilket kanske inte är så underligt. Vi eftersträvar ju, bland annat, att utveckla alla de förmågor som eleverna kommit att tänka på i utvärderingen. Därför är det rimligt att det ger tydligt genomslag.
De förmågor som man inte utvecklat i den grad man önskat, är sannolikt inga vi jobbat med gällande hela gruppen, och därför är dessa ”brister” väldigt utspridda. Exempelvis efterfrågade några ”mer fakta” eftersom de kände att de låg efter ”jämfört med andra skolor”. Detta är säkert helt sant, och får väl tas som ett misslyckande, inte för att alla inte kan räkna upp floder i Norrland eller vet vilket år kalabaliken i Bender bröt ut, utan för att vi inte lyckats kommunicera kunskapsbegreppet ordentligt.
Andra förmågor som elever hade velat utveckla mer var, bland andra: tidsplanera, bli ännu bättre på att prata inför folk, koncentrera sig och att arbeta enskilt. Dessa svar är insiktsfulla, för samtidigt som de nämner sådant de hade velat vara bättre på, säger de att det beror på att ”Jag skulle ha tagit tag i...” eller ”Jag brydde mig aldrig om att...”. Det ansvaret är dock tudelat. Kanske kunde vi från lärarhåll hjälpt eleverna bättre med detta.
Det bästa betyget för Fridaskolan var nog ändå att så många ville komma tillbaka och träffa både sina gamla klasskompisar och lärare. Det var en rackarns trevlig kväll, måste man säga, och när alla var klara med pizzan, läsken och utvärderingarna var det många som ville gå runt och titta på skolan, lite som när brottslingar sägs vilja återvända till brottsplatsen.
”... men i slutändan handlar det nog också om det som några elever skrev till på sina utvärderingar: Saknar er!”
Fridaskolorna brukar alltid bjuda in gamla nior till en återträff, då man också passar på att göra en utvärdering. De här träffarna är både viktiga och trevliga. Så här gick det till i Vänersborg i mars...
Kvällen som sådan var tämligen anspråkslöst upplagd: pizza, läsk och återvändande nior. Praktiskt taget alla hade möjlighet att komma den aktuella kvällen och glada ansikten, muntert sorl och stolta lärare inledde kvällen. Mätta och efter ett sedvanligt mått av lagom förnedring (Vem sparar egentligen fyra år gamla filmsnuttar på elever? Jo, lärare.) fick de gamla fridaeleverna göra en utvärdering.
De fick två uppgifter. Den första var att berätta om två saker under sin tid på Fridaskolan som de påverkats och utvecklats av. Det är ju en fråga som man ofta stöter på från föräldrar och och andra: Vad är det som är så speciellt med Fridaskolan? Det är givetvis svårt att ge ett enkelt svar på den frågan, men här fanns en chans att i alla fall få ihop tendenser.
Det fanns några saker i svaren som återkom. Det vanligaste svaret, som nästan var helt genomgående, handlade om Europaresan. Ett typiskt svar kunde vara:
”Europaresan har haft en stor inverkan på mig, både människorna vi träffade och upplevelserna. Koncentrationslägren påverkade så klart och berörde mig. Resan var även mycket lärorik och man lärde sig hur andra faktiskt kan leva och bo.”
Annat som nämndes i utvärderingarna är sådant som vi anstränger oss för att få ihop och som kanske är något av en fridabonus: många och roliga läger och kabaréerna. Dessa är mycket uppskattade och utvecklande enligt eleverna. Och gissningsvis är inte vi sena att hålla med.
Flera tog också upp, och här får personalen sträcka på ryggen, lärarna. I regel handlade de kommentarerna om hur mycket det uppskattades och hur viktigt det var att vi lärare fanns nära och därför kanske kände eleverna bättre. Därigenom kunde man fungera mer professionellt som mentor. En elev uttryckte det så här:
”Sen får jag säga lärarna på högstadiet. Den svåra tiden är jobbig och stressig men med rätt lärare underlättar det väldigt mycket! Ni känner oss väl och visste precis vad var och en klarade av. Tack! Det bär vi nog alla med oss.”
Den andra uppgiften i utvärderingen löd: ”Ge exempel på tre viktiga förmågor som du tycker att du har och som du arbetat med att utveckla under tiden på Fridaskolan. Ange också en förmåga som du skulle ha velat utveckla mer.” Även här var det relativt enkelt att se tendenser. Vanligt återkommande angivna förmågor är att kunna samarbeta, ta eget ansvar, planera och hålla i olika typer av redovisningar, framförallt muntliga.
Det eleverna önskade mer av var det svårare att se ett mönster i, vilket kanske inte är så underligt. Vi eftersträvar ju, bland annat, att utveckla alla de förmågor som eleverna kommit att tänka på i utvärderingen. Därför är det rimligt att det ger tydligt genomslag.
De förmågor som man inte utvecklat i den grad man önskat, är sannolikt inga vi jobbat med gällande hela gruppen, och därför är dessa ”brister” väldigt utspridda. Exempelvis efterfrågade några ”mer fakta” eftersom de kände att de låg efter ”jämfört med andra skolor”. Detta är säkert helt sant, och får väl tas som ett misslyckande, inte för att alla inte kan räkna upp floder i Norrland eller vet vilket år kalabaliken i Bender bröt ut, utan för att vi inte lyckats kommunicera kunskapsbegreppet ordentligt.
Andra förmågor som elever hade velat utveckla mer var, bland andra: tidsplanera, bli ännu bättre på att prata inför folk, koncentrera sig och att arbeta enskilt. Dessa svar är insiktsfulla, för samtidigt som de nämner sådant de hade velat vara bättre på, säger de att det beror på att ”Jag skulle ha tagit tag i...” eller ”Jag brydde mig aldrig om att...”. Det ansvaret är dock tudelat. Kanske kunde vi från lärarhåll hjälpt eleverna bättre med detta.
Det bästa betyget för Fridaskolan var nog ändå att så många ville komma tillbaka och träffa både sina gamla klasskompisar och lärare. Det var en rackarns trevlig kväll, måste man säga, och när alla var klara med pizzan, läsken och utvärderingarna var det många som ville gå runt och titta på skolan, lite som när brottslingar sägs vilja återvända till brottsplatsen.
”... men i slutändan handlar det nog också om det som några elever skrev till på sina utvärderingar: Saknar er!”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar