ALLA GYNNAS AV BLANDADE GRUPPER

Oklar bild av undervisning för AD/HD-elever

Barn som inte når målen sätts allt oftare i särskilda undervisningsgrupper. Barnens svårigheter förklaras med en rad olika neuropsykiatriska diagnoser som AD/HD och Aspergers syndrom. Den diagnostiska kulturen har fått fäste i skolans värld.

Forskaren Eva Hjörne, docent vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik på Göteborgs universitet, ska under tre år undersöka undervisningspraktiker och identitetsformering i särskilda undervisningsgrupper. Studien ska öka kunskap om hur undervisningen går till, hur de olika skolämnena hanteras, hur ämnesstudier bedrivs och om undervisningen är ämnesintegrerad. Det är viktigt att få en helhetsbild av hur det ser ut, menar Eva Hjörne.
- Vi vet för lite om hur undervisningen för elever med diagnoser går till konkret, vilka hänsyn som tas till elevens individuella förutsättningar och behov när specialpedagogiska lösningar används, säger Eva Hjörne.

Studien ska även titta på vilka lärargrupper det är som är lärare i de särskilda undervisningsgrupperna .
- Min erfarenhet är att det inte är specialpedagogerna, de som formellt har den bästa kompetensen, som är lärare för de här barnen, säger Eva Hjörne.

Det är läraren som är expert i klassrummet

Eva Hjörne menar att ökad förståelse av den specialpedagogiska undervisningen i de här grupperna kan bidra till att synliggöra vad det egentligen är som leder till den bristande skolframgången hos eleverna. Även om det finns få studier om hur undervisningen av barnen med olika diagnoser går till så finns det gott om medicinska rekommendationer om hur den bör gå till.
- Lärare och pedagoger behöver mer lita på sin kunskap om att barn är olika och behöver olika lång tid på sig, och varierande pedagogiska metoder, för att lära sig saker, säger Eva Hjörne.
- Det är läraren som är expert i klassrummet och på hur man planerar undervisning, men medicinsk expertis, har tillåtits få expertrollen.

Enkät till alla kommuner

Studien startar med en enkät till alla kommuner för att undersöka vilka motiv som finns för att skapa särskilda undervisningsgrupper. Exempel på frågor är hur många särskilda undervisningsgrupper det finns, vem som har tagit initiativet till grupperna och vilka pedagogiska idéer som styr arbetet i grupperna.
I den andra och tredje delen ska forskarna titta på undervisningen – hur den planeras, organiseras och genomförs – i särskilda undervisningsgrupper för elever med diagnosen AD/HD i åldern 10-12 år. Fyra kommuner ska undersökas. Bland annat ska den lokala skolplanen och undervisningspraktiken analyseras.
Ofta handlar det om att lösa ett akut problem med en elev som inte passar in i klassrummet och sitter i korridoren och gör andra saker. Då hamnar problemet i elevhälsoteamet, vilket resulterar i att man kanske gör en utredning och ställer en diagnos.
- Barnet kan då bli placerat i en särskild undervisningsgrupp eller få en assistent, då händer det i alla fall något, säger Eva Hjörne.

Alla gynnas av blandade grupper

Om man inte utredde och ställde diagnoser skulle skolan vara tvungen att hantera det här inom ramen för den vanliga verksamheten. I många fall skulle det vara både möjligt och önskvärt, menar Eva Hjörne och tar Essunga kommun som exempel. Där har man tagit bort de flesta särskilda undervisningsgrupperna, skapat mindre klasser och det är mer än en lärare i varje klass.
De studier som gjorts visar att många av de grupper som tidigare ansågs ha sämst förutsättningar att klara av skolan, exempelvis människor med olika funktionshinder eller handikapp, ofta är de som relativt sett drar mest nytta av utbildning och att höra till ett klassrum. Forskning pekar även på att både låg- och högpresterande elever presterar bättre i blandade grupper, berättar Eva Hjörne.
- För barnen som placeras i särskilda undervisningsgrupper kan det ibland vara en bra lösning. De blir uppmärksammade, sitter i mindre grupper, får bättre arbetsro. Ofta är detta en lösning som många barn skulle gynnas av, säger Eva Hjörne.

Källa: www.skolverket.se