Kraftig ökning av diagnoser
Antalet neuropsykiatriska diagnoser har ökat kraftigt på bara sex år. Det visar statistik från Socialstyrelsens patientregister.
Tabellen visar till exempel att fallen av diagnostiserad ”aktivitets- och uppmärksamhetsstörning ”(som adhd) hos barn upp till sex års ålder har nästan fördubblats på sex års tid.
Ser man till patienter i alla åldrar har diagnoserna i gruppen ”aktivitets- och uppmärksamhetsstörning”, adhd, damp, och ”uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet” ökat från cirka 5000 till 27000 fall under samma period (syns inte i tabellen).
– Statistiken visar hur många som får vård och återspeglar sannolikt inte en faktisk ökning av antalet drabbade individer. Både Asperger och adhd är relativt nya diagnoser och ökningen kan bero på en ökad medvetenhet, å andra sidan hävdar vissa forskare att båda tillstånden är överdiagnostiserade. Vidare forskning behövs innan man kan ge ett säkert svar på hur många som drabbas, säger Anders Jacobsson, statistiker på Patientregistret.
Antalet diagnostiserade barn i åldrarna 0–6 år är betydligt färre, men visar ändå en markant ökning under samma period. Diagnoserna för autism har nästan dubblerats, Asperger nästan femdubblats och gruppen där adhd och damp ingår har också nästan dubblerats.
– Den stora toppen i den här gruppen hamnar i åldersgruppen 10–16 år, säger Anders Jacobsson.
Hur många barn som är i ”gråzonen” det vill säga anses ha behov av särskilt stöd på grund av diffusa svårigheter, som kommunikations- och koncentrationssvårigheter, finns det inga siffror på.
Skolverkets utvärderingar, som visar på att det är en växande skara, bygger på en enkätundersökning till förvaltningscheferna i landets alla kommuner och kommundelar, kompletterad med ett antal fallstudier. I den senaste utvärderingen från 2008 var svarsfrekvensen 98 procent. 57 procent svarade att behovet ökar.
Fysiska handikapp svarade för 80 procent av fallen där extra resurser beviljats. Den gruppen av barn är förhållandevis liten jämfört med barnen som är i behov av särskilt stöd för mer svårtolkade behov.
Gunnar Åsén, projektledare för Skolverkets utvärderingar, säger att han tror att det starka sambandet mellan diagnos och stöd kan innebära en risk för ”överdiagnostisering”.
I USA, där antalet symtomdiagnoser, som adhd och autism, är betydligt fler än här, presenterades nyligen forskning som visar att en miljon barn kan vara feldiagnostiserade med adhd. Enligt den studien är det 60 procent troligare att de yngsta och minst mogna barnen får en diagnos.
Gunilla Gerland tror att det ökade antalet diagnoser kan bero på att kännedomen om problemen har ökat och att kriterierna har breddats. Men hon ser ingen stor risk för en överdiagnostisering av förskolebarn i Sverige.
– Diagnoser som adhd och Asperger är mycket svåra att ställa i förskoleåldern eftersom det handlar om utvecklingsfärdigheter. Det kan i sin tur leda till frustration när det särskilda stödet är så starkt kopplat till diagnoser, säger hon.
Tabellen visar till exempel att fallen av diagnostiserad ”aktivitets- och uppmärksamhetsstörning ”(som adhd) hos barn upp till sex års ålder har nästan fördubblats på sex års tid.
Ser man till patienter i alla åldrar har diagnoserna i gruppen ”aktivitets- och uppmärksamhetsstörning”, adhd, damp, och ”uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet” ökat från cirka 5000 till 27000 fall under samma period (syns inte i tabellen).
– Statistiken visar hur många som får vård och återspeglar sannolikt inte en faktisk ökning av antalet drabbade individer. Både Asperger och adhd är relativt nya diagnoser och ökningen kan bero på en ökad medvetenhet, å andra sidan hävdar vissa forskare att båda tillstånden är överdiagnostiserade. Vidare forskning behövs innan man kan ge ett säkert svar på hur många som drabbas, säger Anders Jacobsson, statistiker på Patientregistret.
Antalet diagnostiserade barn i åldrarna 0–6 år är betydligt färre, men visar ändå en markant ökning under samma period. Diagnoserna för autism har nästan dubblerats, Asperger nästan femdubblats och gruppen där adhd och damp ingår har också nästan dubblerats.
– Den stora toppen i den här gruppen hamnar i åldersgruppen 10–16 år, säger Anders Jacobsson.
Hur många barn som är i ”gråzonen” det vill säga anses ha behov av särskilt stöd på grund av diffusa svårigheter, som kommunikations- och koncentrationssvårigheter, finns det inga siffror på.
Skolverkets utvärderingar, som visar på att det är en växande skara, bygger på en enkätundersökning till förvaltningscheferna i landets alla kommuner och kommundelar, kompletterad med ett antal fallstudier. I den senaste utvärderingen från 2008 var svarsfrekvensen 98 procent. 57 procent svarade att behovet ökar.
Fysiska handikapp svarade för 80 procent av fallen där extra resurser beviljats. Den gruppen av barn är förhållandevis liten jämfört med barnen som är i behov av särskilt stöd för mer svårtolkade behov.
Gunnar Åsén, projektledare för Skolverkets utvärderingar, säger att han tror att det starka sambandet mellan diagnos och stöd kan innebära en risk för ”överdiagnostisering”.
I USA, där antalet symtomdiagnoser, som adhd och autism, är betydligt fler än här, presenterades nyligen forskning som visar att en miljon barn kan vara feldiagnostiserade med adhd. Enligt den studien är det 60 procent troligare att de yngsta och minst mogna barnen får en diagnos.
Gunilla Gerland tror att det ökade antalet diagnoser kan bero på att kännedomen om problemen har ökat och att kriterierna har breddats. Men hon ser ingen stor risk för en överdiagnostisering av förskolebarn i Sverige.
– Diagnoser som adhd och Asperger är mycket svåra att ställa i förskoleåldern eftersom det handlar om utvecklingsfärdigheter. Det kan i sin tur leda till frustration när det särskilda stödet är så starkt kopplat till diagnoser, säger hon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar