Bild: Magnus Bard
Läxor – för livet eller i onödan?
Av Henrik Höjer ur F&F 2/2010.
Läxor är den stora konflikthärden i många hem. Om läxor ökar kunskaperna eller bara stressen har forskarna olika åsikter om.
“Vårt sätt att lära ut fokuserar mer på strävansmålen än på mål att uppnå, eftersom lärandet för oss är en pågående process utan pekpinnar och med stort eget ansvar.” Så sade hon till tidningen Magasin 360, som bevakar forskning och utveckling i skolan.
Andra lärare har hävdat att “kunskap inte är något som man ska kunna till ett visst datum”.
Inte mycket forskning
Och skolorna har rätt att slopa läxorna. De är inte längre reglerade i skolförordningarna. Skolverket anser alltså att läxor ska diskuteras på skolorna och vara något som rektorer och lärare själva bestämmer över.Så många rena mätningar av läxtid och om effekter av läxor har inte genomförts. De få studier som gjorts, framför allt i USA, visar på vissa kunskapsfördelar hos framför allt äldre elever som har haft läxor. Undersökningarna har dock kritiserats för uppenbara metod- och mätproblem. I USA har i stället författaren Alfie Kohn väckt stor uppmärksamhet med sin bok The homework myth, som utkom 2006. I den argumenterar han för att läxor skapar stress och konflikter i hemmet och att de dessutom inte ger kunnigare barn.
Att läxor är ett vanligt inslag i utvecklingssamtalen mellan lärare och föräldrar konstaterar Lisbeth Ranagården, sociolog vid Göteborgs universitet, i sin forskning om kontakterna mellan hem och skola.
– Föräldrarna söker stöd hos lärarna för att kunna hjälpa eleverna med läxorna, säger hon.
Familjeforskaren Lucas Forsberg vid Tema barn vid Linköpings universitet studeras vardagen i familjer.
– Jag har inga generella synpunkter på om läxor är bra eller dåliga, men jag har i min forskning konstaterat att just läxorna är den stora konflikthärden i familjelivet, berättar han.
Det är särskilt på mellanstadiet och i början av högstadiet som bråken om läxor blir vanliga, enligt Lucas Forsbergs studier, som bygger på deltagande observation i ett antal familjer. Barnen vill skjuta upp läxläsandet och föräldrarna vill få det överstökat, och så är käbblet i gång. Det finns föräldrar som tröttnat och lejt ut läxläsningen till de läxläsningsföretag som etablerats de senaste åren.
– Jag tycker att dessa företag står för en trist utveckling, säger Ingrid Westlund, som är docent i pedagogik vid Institutionen för beteendevetenskap och lärande vid Linköpings universitet. De gör lysande affärer på att föräldrar köper sig fria från att behöva tjata om läxorna.
Dessutom faller en uttalad idé med läxor, nämligen den att knyta samman hem och skola. Daniel Kallós, pensionerad professor i pedagogik, menar dock att kunskapsvinsterna är försumbara:
– Läxorna handlar mest om lärarnas och föräldrarnas makt och kontroll. Lärande borde handla om njutning och nyfikenhet, inte om pekpinnar och disciplin. Läxan är ett trubbigt pedagogiskt verktyg, säger han.
Daniel Kallós, som länge var ansvarig för lärarutbildningen vid Umeå universitet, menar att den enda anledningen att ge läxor är att de antas gynna självständighet och disciplin.
– Däremot styr de undervisningen på ett olyckligt sätt. Lärarens tid tas upp av att kontrollera läxläsningen, när den i stället kunde användas till undervisning, säger han.
Missgynnar svaga hem
Läxfria skolor är dock inget nytt. Daniel Kallós berättar om en socialistisk lärare som i en by utanför Gällivare på 1930-talet bestämde sig för att slopa läxorna. Han menade att eleverna inte orkade eller hade möjlighet att läsa dem hemma. Det blev förstås en sensation på den tiden.– Men det gick utmärkt! Barnen lärde sig det de skulle i alla fall. Så kan det vara nu också. Man hör hur folk oroar sig när läxfri undervisning kommer på tal. Argumenten är desamma som när man förbjöd skolagan, berättar Daniel Kallós. Även då trodde man att skolan skulle förfalla och lärarna tappa kontrollen.
Han återkommer till det alla är överens om: att all undervisning som fokuserar på aktiviteter utanför skolan missgynnar elever från svaga hem. Nyligen kom en rapport från Skolverket som visar att just föräldrarnas utbildningsnivå är en viktig faktor för elevernas slutbetyg. Detta är en tendens som har förstärkts på senare år.
– Och i dag kommer många elever från hem där man inte ens talar svenska, säger Daniel Kallós.
Föräldrarnas delaktighet är alltså avgörande, men förutsättningarna har förändrats.
– Föräldrar har inte så stora kunskaper om skolarbetet i dag. De vet till exempel inte hur matematikundervisningen är uppbyggd, säger Lili-Ann Kling Sackerud, forskare i pedagogiskt arbete med inriktning på matematikdidaktik vid Umeå universitet. I sin doktorsavhandling kom hon fram till att eleverna får allt större eget ansvar för lärandet.
– Vi ser alltmer av outtalade läxor i skolan i form av beting. Man får helt enkelt ta med sig skolarbetet hem om man inte är klar i tid, säger hon.
Någon uttalad motståndare till läxor är Lili-Ann Kling Sackerud dock inte.
– De positiva aspekterna av läxor är delaktighet och eget ansvar. Det handlar om ett slags fostran, säger hon.
Många tror att det är de höga prestationskraven i skolan som har lett till ökad stress bland barnen. Det gör dock inte Frank Lindblad, som är barn- och ungdomspsykiater verksam vid Institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet. Han understryker att han inte har forskat direkt på läxor, men han har nyligen utkommit med boken Välfärdslandets gåta (Carlssons 2009), tillsammans med barnläkaren Carl Lindgren.
Allt vagare mål
Frank Lindblad talar om “den trötta skolan” i Sverige där allt fler barn kommer på efterkälken i olika internationella kunskapsmätningar. Han tror att skolans allt vagare mål kan ha bidragit.Läxor har däremot sina fördelar, menar han.
– Förutom kunskapsvinsterna, så är det något positivt att redan i unga år utveckla en vana att även på sin fritid träna sig i att tänka och lära sig saker. Det är en långsiktig personlig utveckling som jag tror alla vinner på. Och vi har ju ett eget ansvar för vår utveckling som människa, eller hur?
Men läxor kan också vara ett sätt att hantera barns olika förutsättningar.
– Med hjälp av läxor kan man individualisera undervisningen. Vissa elever behöver mer stimulans och utmaningar för att utvecklas, andra behöver hjälp med att komma i kapp. Mer riktade läxor skulle kunna hjälpa barn med olika förutsättningar.
Och många barn behöver hjälp. En fjärdedel av dem som går ut grundskolan har inte nått kunskapsmålen i ett eller flera ämnen. Frank Lindblad tror dock inte på en återgång till gamla tiders katederundervisning.
– Men kunskapsskolan måste återerövras. Och ungdomarna i dag har till exempel fantastiska kunskaper om hur man använder internet.
Den så kallade Nintendogenerationens lärande har undersökts av Else Nygren, docent vid Institutionen för informatik och media, Uppsala universitet. Hon är tveksam till att överge läxorna i skolan.
– Övning ger färdighet, säger hon. Man måste träna vissa saker för att bli bra.
Men hon är kritisk till hur många läxor utformas. Snabb återkoppling är central inom alla former av lärande, påpekar hon. Med gammalmodiga läxor blir det läxförhör och rättning först flera dagar senare. Det finns såväl roliga som pedagogiska program på internet, där återkopplingen sker sekundsnabbt. Det gynnar effektiv inlärning. Rätt använd skulle IT i skolan kunna vara en enorm resurs.
– Många läxor kräver vuxenhjälp, säger Else Nygren. Och det är inte bra ur pedagogiskt eller jämlikhetsperspektiv. Men nu kan man få lösningar på matteproblem som poddsändningar eller filmer på datorn.
Samtidigt har kunskapsbegreppet förändrats under senare år.
– De unga ser kunskap som en process, inte som en färdig kappsäck av fakta. De har stor internetkompetens, och de lär sig mycket från internet. Det ska vi utnyttja, säger Else Nygren.
– Allt finns ju på nätet, utbrister hon. Då är det klart att läxor med faktarabblande blir mindre angeläget. Men faktum är att de också lär sig mycket av allt skräp som finns på internet. Källkritiken kommer med automatik – till skillnad från min generation som bara fick läsa felfria läroböcker. Så jag är optimistisk vad gäller den nya generationen.
Ingen skarp gräns
Lili-Ann Kling Sackerud är inne på liknande tankar.– Många vill avskaffa läxor för att låta barnen vila när de inte är i skolan, säger hon. Men barnens verklighet i dag är totalt olik min på 1960- och 70-talen. Dagens postmoderna barn ser ingen skarp gräns mellan skola, fritid och hem. Allt flyter samman – och här finns kanske upphovet till en del av den stress många känner.
Något som saknas i debatten är det historiska perspektivet. För ett par generationer sedan var kunskaper något som skulle hjälpa arbetarna och de svaga i samhället att växa. Folkbildning var ett honnörsord för arbetarklassen. I dag är det paradoxalt nog vänstern som vill avveckla läxläsandet utifrån samma klassretorik – men nu verkar solidariteten handla om att alla elever ska förbli på de svagastes nivå. Men sist och slutligen handlar synen på skolan om värderingar.
– En bra skola ska inte behöva ge läxor, menar Ingrid Westlund.
– Vi behöver kloka barn inför framtidens alla problem, hävdar Frank Lindblad. Då är det inte fel med läxor – även om de är jobbiga ibland.
Författare:
Henrik Höjer 
